Världens sämsta filmer

För ett tag sedan blev jag påmind om den här bloggen av en människa som frågade varför jag inte hade skrivit något på över ett år, och varför jag inte ens hade avslutat recensionen jag höll på med.

Välkomna till del 3.

Nåväl, nu har vi säkert kommit långt in i filmen. Vi är trots allt inne på tredje delen; hur mycket kan det egentligen finnas att klaga på? Jag satsar på att vi är drygt en halvtimma in, och att den kommer börja öka i tempot. Så, hur långt har det gått av denna film?

T ... ti ... tio minuter? Det ... det har bara gått tio minuter? Den här filmen var hur lång sa ni?
Två timmar och tio minuter. Jaha. Det är ju inte alltför lång tid. Det är bara två timmar kvar. Två timmar går fort.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

*Slår huvudet i väggen*.

Okej, jag är lugn. Jag är lugn som en filbunke, eller vad man nu säger. Låt oss bara fortsätta med filmen.

Bella blir lite rädd när Edward berättar om sina planer, samt om vilka Volturi är, och sedan säger hon något löjligt om hur hon inte kan tänka tanken på att någon skulle döda Edward. Medan hon säger det, och trots att han ser att hon är riktigt orolig, står Edward och hånler åt henne; antingen det eller så är det bara Robert Pattinson som håller på att brista ut i skratt på grund av Kristen Stewarts värdelösa skådespeleri. Gissa vilket av alternativen jag finner mest troligt. Edward säger även något om hur Bella är den enda som kan skada honom, och även här ska det vara tänkt att vara romantiskt, men eftersom Robert Pattinson pratar i pauser ("The only one that can hurt me *gigantisk paus* is you *gigantisk paus* so I have nothing to be afraid of"). Bella svarar med att han har något annat att oroa sig för: Victoria. Hon säger även något om hur han borde göra henne till vampyr så att hon kan skydda honom från Victoria ("I could protect you *gigantisk paus* if you change me").

Edward säger att det är han som ska skydda henne, och sedan att han inte tänker skydda henne från sin syster, varpå Alice kommer in i rummet och min hand fylldes just upp av någonting.

*Ingen ursäkt här: Ashley Greene är perfekt runkma ...*

*Vi vill be om ursäkt för förra försöket till en ursäkt. Det ska inte hända igen.*

Men vad fan? Kan jag få skriva min recension i fred? Tack!

I alla fall kommer Alice in i rummet och drar med Bella ner till undervåningen för att fira hennes födelsedag, för detta är något som Edward tydligen var inkapabel till att göra. Jag tänker dock inte klaga på detta, för det ger mig mer scener med Alice. Åh, Alice. Du är så perfekt. Så vacker. Så sexig. Jag vill se dina läppar runt min ... jaha, ni var fortfarande kvar? Ja, men dåså, då fortsätter vi.

Bella får sina presenter, Edward ser ful ut, Alice ser snygg ut och Emmett beter sig som ett förbannat mongo, för det är det enda han gör i den här jävla filmen. Bella får ett paket och när hon ska öppna det skär hon upp hela fingret på sig själv, så Jasper (den yngsta "vegetarianen" i gruppen) blir jättetörstig och attackerar henne. Edward skyddar henne från Jasper genom att KASTA IN HENNE I EN MASSA PORSLIN så att hon skär upp hela jävla armen, och Jasper blir ännu törstigare. Fint där, ditt dumma spån, du hade inte kunnat göra det på ett lite bättre sätt? Typ som att plocka upp henne och springa utav bara helvete, och låta de andra vampyrerna ta hand om Jasper? Vampyrerna lyckas stoppa Jasper och smiter sedan ut ur rummet för att inte själva bli törstiga. Nu är det bara Bella och Carlisle som är kvar i rummet, och Carlisle börjar sy ihop henne. Under denna scen berättar han varför han inte äter människor: Han var en läkare i sitt gamla liv, och han är tränad för att hjälpa folk, inte döda dem. Han berättar även lite om hur svårt det har varit för honom att bemästra självkontrollen såpass att han inte längre har några som helst problem med att vara i närheten av människor.

Det här är faktiskt en intressant detalj, och det är en av de få scenerna i filmen som inte får mig att vilja hugga ut mina ögon med en gaffel, men intresset försvinner så snart de börjar prata om Edward igen. De säger något larvigt om hur han inte vill förvandla henne för att han vill värna om hennes själ, och han tror inte att vampyrer har några själar. Far åt helvete, vad fan ska hon med en själ till när hon är odödlig? Det är inte som att ni planerar på att dö än på några millennier, så vad är problemet med att hon inte skulle ha en själ?

Bella blir i alla fall ihopsydd och sedan kör Edward hem henne. Han verkar väldigt disträ under hela resan och hade jag inte läst boken innan hade jag inte trott att det skulle vara så, jag hade bara kopplat det till att Robert Pattinson inte kan spela för fem jävla öre. När han släpper av henne ber hon om en kyss ("I want you to *gigantisk paus* kiss me") och han ger henne den, varpå han åker hem igen.

Dagen efter, när Bella kommer hem från skolan (tror jag), står Edward därute och väntar på henne. Han säger att de ska ta en promenad ute i skogen och det är precis vad de gör. När de har kommit ut en bit gör Edward slut med henne, men han ber henne att inte göra något dumt, korkat eller farligt och som gentjänst tänker han lämna hennes liv förevigt. Kan jag bara få hoppa in och säga att det låter som om Bella är den enda som tjänar på det här: Hon skadar sig inte OCH hon blir befriad från sin irriterande, intetsägande och hustrumisshandlande pojkvän, en gång för alla.

Hur ska hon må dåligt av det här?

Eftersom Stephenie Meyer inte har något som helst grepp om hur människor fungerar blir Bella jätteledsen och vandrar runt i skogen. Det är en väldigt komisk scen där hon går över en kulle. När hon börjar gå är det dag och solen skiner, men när hon har gått över kullen har solen sjunkit och det verkar ha blivit mitt i natten. Hur jävla långsam är hon? Min mormor rör sig snabbare än vad den här människan gör, och min mormor är död sedan femton år tillbaka! Bella fortsätter sin vandring till Shangri-La, och den sluter med att hon lägger sig bland några ormbunkar och väntar på att en muskulös man med bar överkropp ska komma och rädda henne.

Som tur är råkar muskulösa män med bara överkroppar vara väldigt populära i Forks, så hon blir genast funnen av en. Han bär med henne hem till Charlie och han stoppar om henne. Sedan får vi se en fin scen där Bella sitter i en stol och hon ser på hur årstiderna passerar. Hela tiden behåller hon samma position och hela tiden snurrar kameran runt henne.

Det här är ett bra ställe att avbryta del tre, för efter den här scenen börjar Jakob-handlingen, och det är en handling vi verkligen inte vill överskugga med Edward-handlingen.

Fortsättning följer ...

Välkomna till del 2.

När jag lämnade er förra gången hade Bellas pappa precis drivit med henne genom att säga att hon började bli gammal. Bellas reaktion på detta var naturligtvis inte att skratta och rycka på axlarna, som varenda annan människa, som inte är efterbliven, skulle ha gjort, utan istället sprang hon till närmsta spegel för att se om hon hade fått några gråa hårstrån. Du, Bella, du vet väl om att du är arton, inte 80? Du behöver inte oroa dig över gråa hår än på ett tag. Jag menar, okej, det här är ju helt klart för att visa att hon oroar sig över att hon kommer vara äldre än vad han är, och därmed kommer han inte vilja ha henne ... eller nåt. Det är bara det att det sköts så otroligt dåligt att man endast kan sitta helt jävla förblindad av hennes idioti. Dessutom framstår hon som otroligt fåfäng, vilket kanske inte är så konstigt då hon ska vara en tonåring, men hon ska vara en världsvan tonåring (HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHA) som inte bryr sig om sådant (HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA) och som ser igenom utseende och letar efter personlighet (HAHAHAHAHAHAHAHAHA).

Låt oss fortsätta.

Bella åker till skolan och blir väl bemött av sina vänner, och med tanke på att Bella är reinkarnationen av ren ondska kan vi bara anta att detta innebär att hon kommer behandla dem som skit under resten av filmen. Kom igen, någon som ens vågar satsa emot? Hennes vänner drar i alla fall några skämt om Romeo & Julia och hon besvarar dessa skämt med att låtsas skratta varpå hon börjar babbla om sin kamera och att hon vill ta en bild på hela gänget. Hon får sin vilja igenom och skådespelarna gör sitt bästa för att verka vara riktiga vänner; problemet är bara att hittills har vi haft en enda bra skådespelare i hela filmen, och det var hennes pappa. Seriöst, det låter som att de här människorna läser direkt ur manus, och de ger mig inga som helst anledningar till att släppa dessa misstankar. Det är dock trevligt att de här karaktärerna läser direkt ur manus, för då slipper man de gigantiska pauserna Kristen Stewart gör varje gång hon öppnar käften, men mer om det senare.

Det är nu han kommer in i filmen. Ni vet, Edward, den där stora sexiga hunken som ... HAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHAHA! IDIOTEN GÅR I SLOW-MOTION MED SKJORTAN UPPKNÄPPT! Den viftar i vinden! Det här är ju helt jävla magiskt! HAHAHAHAHAHA! Åh fy fan vad ... *andas häftigt och försöker sluta skratta*.

Ehm ... jag ... ignorera det där.

Han vandrar i alla fall mot henne med en uppknäppt skjorta som blåser i vinden, vilket får mig, och alla andra normalfungerande människor, att skratta hysteriskt. Jag vill även notera att jag har sett den här filmen flertalet gånger (typ fyra endast för den här recensionen), varav en av dem var på bio. Så fort den här scenen kom så suckade hela publiken i sann eufori, samtidigt som det började stinka fisk i salongen.

*Världens Sämsta Filmer vill be om ursäkt för att det har kommit med ytterligare ett osmakligt skämt om prepubertala kroppsvätskor. Det ska inte hända igen.*

Det absolut roligaste med den här scenen måste dock vara faktumet att Bellas vänner smyger iväg någon annanstans så fort Edward kommer in i bild, och alla behandlar det som om det vore naturligt. Jag fattar inte: Varför kan hon inte vara tillsammans med honom samtidigt som hon umgås med sina vänner? Varför är det så svårt för henne att ha vänner och pojkvän samtidigt? Det är inte direkt som att de två sakerna är uteslutande, så vad gör det så svårt för henne att umgås med sin pojkvän och sina vänner på samma gång?

Bella och Edward dyker in i varandras famnar och delar en passionerad kyss. Dock är den passionerade känslan tydligen illamående, för båda två ser ut att vilja kräkas i varandras munnar. Detta är inte bra kemi mellan skådespelare, gott folk! Det här är paret som vann "bästa kyss" på MTV Movie Awards, och de kan inte kyssa varandra utan att se ut som om de just blev smittade av magsjuka. Jag förstår verkligen inte varför dessa två krakar blir tvingade att kyssa varandra när skådespelarna så uppenbarligen avskyr varandras hela existenser. Det är ofattbart.

I alla fall kommer Jacob in i bilden, och jag gillar Jacob. Han är en av de få karaktärerna i den här röran som faktiskt verkar mänsklig, så det är väl bara att vänta och se hur de kommer förstöra honom för mig. Han ger Bella en present i form av en drömfångare. Han säger att han tänkte på henne när han såg den, samt att den är till för att fånga mardrömmar, och jag förstår absolut sambandet mellan Bella Swan och mardrömmar, det gör jag verkligen. Edward blir naturligtvis lite purken, för han får inte ge Bella något, så hon bortförklarar sig med "jag kan inte ge dig något tillbaka". Flicka lilla, det kallas present av en anledning: Man ger bort den, villkorslöst. Det ska inte finnas några som helst måsten när man tar emot presenter, men du har väl svårt att förstå det, din dumme sate. När även Edwards adoptivsyster (som första filmen var plågsamt specifika med att peka ut är ingen i familjen Cullen släkt), Alice, ger henne en present blir han ännu mer purken, och jag insåg precis hur lite jag faktiskt bryr mig.

Den här scenen är dock rätt trevlig, för jag gillar Alice. Jag vet, jag vet, jag är ytlig och tycker bara att hon är skitsnygg, men jag ser det som utjämning: De får Edward, jag får Alice. Dessutom säger jag inte att det är en bra film bara för att jag kan runka till vissa scener i den; jag menar, det finns många filmer jag kan ...

*Behöver vi ens förklara varför vi ber om ursäkt den här gången?*

Bella och Edward rör sig till sin engelsklektion, för tydligen har den här skolan ökat ut sin läroplan så att de faktiskt har några lektioner som inte är biologi. Där ser de på Romeo & Julia och jag känner att jag vill skrika orden "JAG FÖRSTÅR!" rätt ner i halsen på Stephenie Meyer. Jag förstår att det här är du som låtsas att du vet vad som gjorde Romeo & Julia bra, men jag kan säga som så att i den berättelsen hänger allt på två saker: Dialogen och tragedin. Själva grundberättlsen i Romeo & Julia är otroligt ointressant, men dialogen och tragedin i slutet gör pjäsen till ett mästerverk. Hittills har Stephenie Meyer lyckats med exakt noll av dessa två viktiga saker. Det är förövrigt även en fördel att inte anställa skådespelare som spelar lika bra som en gipsvägg!

Bella och Edward (hur många gånger har jag sagt det nu?) sitter längst bak i klassrummet och diskuterar Romeo & Julia, och Edward säger att han avundas honom. Han påbörjar därefter en förklaring till hur han ska ta livet av sig när Bella dör. Nej, jag skojar inte. Det här är inte romantiskt, det är obehagligt. Jag förstår att det var tänkt att vara romantiskt för att han inte kan leva i en värld utan henne, och allt sånt tjafs, men det blir bara obehagligt när han faktiskt, bokstavligt talat, pratar om att ta livet av sig när Bella slutligen dör. Dessutom är det plågsamt uppenbart att Meyer sätter upp filmens klimax i just denna scen, endast för att Edward förklarar det så ingående. Jag lovar att när det är mellan trettio och tjugo minuter kvar kommer Bella göra något som får Edward att vilja ta livet av sig.

Nu vill ni säkert inte veta hur han tänkte ta livet av er, men eftersom jag är bitter över att jag faktiskt betalade för att se den här jävla filmen på bio tänker jag berätta det för er ändå: Han ska åka till Volturi. Vilka är Volturi? Några italienska vampyrer som upprätthåller lag och ordning, men vampyrer har nästan bara en lag, och eftersom Bella är lika smart som mitt skrivbord förstår hon inte vilken lag det är, så Edward får förklara det för henne. Naturligtvis är det lagen om att de inte får avslöja sin existens för människorna, men får jag bara fråga varför? Jag menar, vad skulle människorna kunna göra? Dessa vampyrer är starka, snabba, lockande, luktar tydligen gott och har praktiskt taget inga som helst svagheter, utöver törsten. Kör en Apornas Planet och använd mänskligheten som boskap, så har ni saken avklarad. Edward förklarar till och med att de flesta vampyrer inte känner någon sympati för människor, så vari ligger problemet? I att människorna kan spöa dem? Fan heller! De skulle inte ha en chans.

Jag menar, i vanliga fall kan jag förstå det, för i de flesta berättelserna har vampyrerna en hel del väldigt stora svagheter, men i den här berättelsen har de inte en enda förutom törsten. Det finns ingen som helst anledning.

Nej, nu ska jag sluta peka ut hålen i den här filmens logik. Nej vänta, det är ju hela anledningen till varför jag skriver de här recensionerna. Då antar jag att det bara är att fortsätta.

Det bästa med hans berättelse gällande Volturi är att de sitter i klassrummet när Bella ställer frågan om vilka de är, men scenen avbryts innan han hinner svara, och det klipper till Edwards hem, där han står framför en tavla och förklarar allt. Ingen övergång i dialogen; inte ens ett litet "vi tar det när vi kommer hem". Detta gör att jag bara kan anta att hon ställde frågan, varpå Edward blev tyst under resten av dagen, sedan satte han henne i bilen, utan att säga ett ord, varpå han körde hem henne till sig, gick fram till tavlan och först då besvarade han hennes fråga. Vad tror ni Bella tänkte under tiden då han bara gick runt utan att säga ett ord? Förvisso, det är Bella, hon tyckte väl bara att han var mörk och mystisk, så jävla dum som hon är.

Nu är det dags för födelsedagskalaset, men jag tror faktiskt att vi tar det i nästa del, för just nu måste jag ringa min psykolog och be om lite mer lugnande medel, så att jag kan hålla mig lika lugn och sansad under nästa del.

Fortsättning följer ...

Min recension av Twilight var den första recensionen jag någonsin skrev på det här sättet. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag fann det omöjligt att förklara varför den filmen sög utan att faktiskt förklara hela filmen för er. Här kommer nu min andra recension av den filmserie som har fått mig att skratta åt dess ofrivilliga komik, samt gråta på grund av dess fysiskt plågsamma dialog. Till er som undrar vad som hände med min recension av Curse of the Zodiac: Far åt helvete, det finns inte en chans att jag sätter mig ner och ser på den filmen en gång till. Låt oss börja.

Handlingen.
Tjej älskar vampyr; vampyr älskar tjej; vampyr sticker för att han utsätter tjej för fara; tjej blir ledsen; varulv tröstar tjej; vampyr återvänder.

Filmen börjar med att Bella springer runt på en festival och hon verkar panikslagen och orolig. Hon ser på en klocka och det är uppenbart att hon är stressad, så vi vet att någonting kommer hända. Jag tänker säga två saker som jag är helt säker på kommer hända: Det här kommer vara en dröm, och det här kommer återvända som slutets klimax. Någon som vågar satsa emot? Inte det? Jaha, ni hade också listat ut det. Rackarns också.
Helt plötsligt förändras omgivningen och hon springer ut på en äng, från en skog (sa ju att det är en dröm) och mitt på ängen står Bellas mormor, och Bella springer genast fram till henne och utbrister "mormor!". Edward dyker upp från ingenstans och ställer sig bredvid Bella och hon vill naturligtvis presentera honom för sin mormor, men då märker hon att mormodern gör samma rörelser som Bella själv. Det är nu den hemska vändningen i drömmen dyker upp: DET ÄR HON SJÄLV!

Det var ju inte uppenbart eller så. Kom igen, vem såg inte att det var vad som skulle hända? De hade kunnat hänga en neonskylt över mormor, med en pil mot henne och en text som blinkade med stora, skinande rosa, bokstäver: "DETTA ÄR BELLA! DETTA ÄR BELLA! DETTA ÄR BELLA!", och det hade fortfarande inte varit mindre subtilt än vad den här scenen redan var. Ska Bella inte utbrista "men du är ju jag", när hon ändå håller på?

Förresten, nämnde jag att det spelar mystisk musik i bakgrunden under hela den här scenen? Nämnde jag att varje litet ljud har ett eko? Ni vet, ifall man helt skulle ha missat att det var en dröm. Kom igen, det enda som fattas nu är att vi får se Bellas sovande kropp och en tankebubbla, som hänger över henne, där drömmen utspelar sig. Å andra sidan kanske jag inte bör säga någonting om det, jag kanske ger filmen några idéer.

Så fort hon märker att det är hon som är mormodern så förvandlas "den riktiga" Bella till sin mormor och ... vänta lite. Hon förvandlas till sin mormor. Varför? Varför var det så tvunget? Hade hon inte bara kunnat vakna när hon insåg det? Var ni tvungna att trycka ner i halsen på oss att ja, det är faktiskt hon, och inte hennes mormor, som stod där. Jag börjar nästan tro att de faktiskt ville ha den där neonskylten, bara att det blev fel på frakten eller något, vilket gjorde att den inte kom fram i tid. Jag menar, det är inte som om den här filmen har varit subtil med en enda jävla sak som har hänt, och då är vi ändå bara två scener in.

Åh herregud. Ge mig smärtstillande någon.

Bella vaknar upp nu upp i sin säng och bredvid henne ligger ett manuskript till Romeo & Julia. Seriöst: Slå upp ordet subtilitet och inse att ni inte kan göra allting så jävla smärtsamt uppenbart. Ja, vi vet redan att det här är Stephenie Meyers egen version av Romeo & Julia, det har vi fått förklarat för oss flera hundra gånger. Enda skillnaden är att den här serien tyvärr inte slutar med självmord, för tro mig när jag säger att det hade gjort all skit som kom före värt det, bara jag fick se Bella Swan sätta en pistolmynning mellan läpparna och trycka av! Dessutom har vi en gigantisk skillnad mellan Romeo & Julia och Twilight: Romeo & Julia var faktiskt bra!

Förresten, vilken sextonårig tjej under det här millenniet läser ens Romeo & Julia? Hade det här varit en riktig tonårstjej så hade hon förvisso varit precis lika irriterande, men hon hade fan inte läst Romeo & Julia. Hon hade istället läst Twilight ... åh herregud, de jämför faktiskt Shakespear med Meyer, jag insåg det inte förrän nu, jag vill ta livet av mig. Allt hopp är borta, och världen är fördömd. Kan jag inte bara få dö?

Så, ska vi gå vidare?

Nu får vi veta anledningen till varför Bella vaknade upp: Hennes pappa knackade på dörren för att önska henne en glad födelsedag. Vilket betyder att det är hennes födelsedag, som i sin tur betyder att hon rimligtvis borde vara arton år. Så hon är myndig! Nämen, där fick du mig allt, New Moon, det fanns en anledning till att Bella drömde sin dröm: Hon höll på att bli gammal. Seriöst, den här filmen är lika subtil som en kille som gömmer sig bakom en vägg och hoppar fram för att skrika "bu" när någon går förbi. Grattis, New Moon, du är den dramatiska versionen av ett jump-scare, och precis som med jump-scares får du alla småflickor att bli våta, bara av två helt skilda vätskor.

*Världens Sämsta Filmer vill be om ursäkt för det där skämtet; det var vidrigt och jag lovar att aldrig mer få er att tänka på kåta småflickor, eller småflickor som kissar på sig. Förlåt.*

Hur långt in i filmen är vi?
Tre och en halv minut? Jaha, och det här råkar inte vara en kortfilm på typ tio minuter?
Den är två timmar och tio minuter lång?
Fint. Jag ska bara gå och ringa ett samtal till mentalsjukhuset där jag blev inlagd efter jag såg första filmen i serien, jag tror nämligen det är bra om de är förvarnade så att de håller min cell ledig och varm.

Hennes presenter består av en digitalkamera och ett fotoalbum, och hennes pappa passar på att mobba henne lite för att hon är så orolig för att bli gammal. Se, det är därför jag faktiskt gillar honom: Han har humor, till skillnad från i stort sett varenda annan karaktär i den här filmen. Ni vet, humor, det där som ni helt glömde inkludera i ert manus. Ni vet, humor, det där som faktiskt kan ha ett syfte och det där som får karaktärerna att verka mer mänskliga. Ni vet, humor, det där som människor i det verkliga livet faktiskt har något sinne för, men som era karaktärer inte ens verkar ha hört talas om. Humor. Subtilitet är ett annat fint ord, men det har jag gett upp hoppet om ungefär samtidigt som filmen började.

Förresten: Kristen Stewart (Bella) har haft ungefär fyra repliker hittills, och hon har inte lyckats säga en enda av dem på ett sätt som faktiskt låter övertygande. Känner ni någon människa som tar gigantiska pauser efter nästan varje ord i en mening? Seriöst, det är som att lyssna på en radio med dålig mottagning. Fast en repig skiva hade nog varit en bättre liknelse där faktiskt, jag menar det enda hon säger är ju att hon älskar Edward och att hon vill bli odödlig, sedan något själviskt dravel som vi är menade att identifiera med.

Jag hatar den här filmen. Jag hatar den så jävla mycket.

Fortsättning följer ... (på riktigt den här gången).

Det är dags att börja leta i botten av lågbudgettunnan. Jag var nästan där med Are You Scared 2, men jag tror att jag kan hitta någonting sämre. Faktum är att jag vet att jag kan hitta någonting sämre. Det är dags för Ulli Lommel att träda in. Det här är tekniskt sett den andra Ulli Lommel-filmen jag recenserar. Den förra var Killer Nurse och ja, den recensionen blev ju som den blev.
Nå, damer och herrar, är ni redo för att ta en titt på Ulli Lommel's Curse of the Zodiac?

Jag vet att det finns de som inte följer min bilddagbok. Här kommer därför min recension av Eclipse. Det är inte en flerdelsrecension, men det är för att jag inte har orkat skriva en.

Bilddagboken är tillbaka och väldigt aktiv.

I alla fall kommer den här bloggen vara ganska inaktiv ett tag framöver. Inte för att jag har slutat se på dåliga filmer utan för att jag håller på att koda om några skitkassa filmer (med en viss film i spetsen) och sedan tänker jag spela in videorecensioner av dem som sedan kommer hamna här och på youtube. Det kommer dock ta en stund med tanke på att jag suger på att redigera (seriöst, jag skulle klippa ihop en film till Engelska B som bara bestod av att jag pratade i tio minuter, det tog mig ungefär tre timmar att klippa).

I alla fall, jag kommer som sagt vara inaktiv ett tag (som om jag inte redan har varit det), men se det från den ljusa sidan: När jag återvänder kommer jag ha en massa filmer med mig.

Nåväl. Om allt går enligt planerna ska jag se Inception på fredag. Den recensionen kommer dock hamna på bilddaboken, snarare än bloggen. Jag menar, jag tror att det kommer vara en bra film och vi vill ju inte veta av bra filmer här på Världens Sämsta Filmer.

Det var nog allt. Nu är jag hungrig och trött, så jag ska koka lite nudlar och sätta mig och somna framför Dune (som jag, konstigt nog, aldrig har sett).

Hade gött.

Skriver det bara här för att försöka få ut det till så många som möjligt:

Okej, viktigt meddelande: Min riktiga bilddagbok (AlmightyMalachi), har blivit borttagen. Jag har startat en ny, men problemet är att alla bilderna från min förra ligger kvar, samt precis allting från min förra bilddagbok, men jag kan inte använda den.

Helt enkelt: Det är två bilddagböcker, som ligger över varandra, varav den ena är borttagen och den andra inte går att använda för att den borttagna bilddagboken ligger ivägen.

Detta gör att jag inte kan göra ett skit för tillfället, eller ja, förutom att kasta upp denna förklaring på mina andra bilddagböcker/bloggar.

Jag har skickat klagomål till admin och får se vad de gör åt saken. Jag är nog aktiv snart igen.
Tack & Adjö.

Jag vet, jag vet, jag uppdaterar inte ofta. För tillfället har jag bara en del andra saker för mig, men det kommer nog uppdateringar så snart som möjligt.

Åh gud, den här filmen suger.

Okej, så nu har vi trätt in i ett nytt decennium och naturligtvis flyger hundratals listor upp på internet och eftersom jag är en slav för flugor tänker jag göra samma sak. Här kommer alltså min lista över de senaste tio årens tio sämsta filmer.

 

Innan vi börjar tänker jag dock sätta upp några regler för listan:

*Endast en film per regissör/författare (alltså kan jag inte sätta både Meet the Spartans och Disaster Movie på listan).

*Endast filmer som gick på bio (alltså kan ni glömma att få se något av Ulli Lommel på den här listan).

*Jag måste ha sett filmen från början till slut (jag kan alltså inte ta med en film om jag missade början av filmen, eller om jag stängde av den innan den var färdig).

*Inga filmer som är så dåliga att de blir bra (det skulle vara att fuska, jag kan ju inte bli underhållen av filmerna).

 

Så, nu är det väl bara att hoppa direkt till listan. Kom nu ihåg att det ni läser är helt och hållet min åsikt och att det inte är skrivet i sten. Jag kommer säkerligen glömma X antal filmer och det kommer förmodligen hamna många skräckfilmer på listan (då det trots allt är min favoritgenre).

 

Hmm… det är något som saknas. Juste ja, innan vi hoppar till första listan ska vi ha lite Honorable Mentions. Jag tänker nu lista fyra filmer som förmodligen hade hamnat på listan om det inte vore för att de är ofattbart underhållande.

 

I Know Who Killed Me.

En film som blev totalsågad av kritiker och det med rätta. Den är otroligt dålig och om man slår upp ordet Nonsens kommer man förmodligen hitta en bild på den här filmens omslag bredvid definitionen. En film så absurd att Art Bell helt plötsligt kommer in i filmen, endast för att förklara vad i helvete det är som pågår. Med hjälp av den ytterst ironiska rollplaceringen med Lindsay Lohan som en supande och knullande strippa som sakta men säkert glider ner i fördärvet, ickereligiöst magiskt tvillingstigmata, ickesymbolisk symbolism och en handling som skulle få David Lynch att klia sig i skalpen lyckas I Know Who Killed Me uppnå helt nya nivåer på WTF!?-faktorn och det är inte helt utan att jag älskade varenda sekund. Den här filmen var så otroligt hacktappande osammanhängande och absurd att jag, flertalet gånger, var tvungen att pausa och försöka ta in vad jag just såg. Alla borde se den här filmen, men då med inställningen att det är en komedi.

 

Bad Lieutenant: Port of Call – New Orleans.
Jag var nära på att inte ta med den här filmen på listan med motivationen ”jag såg den 2010, inte 2009”, men jag kan inte göra så; den måste hamna på decenniets bästa sämsta filmer, för det är precis vad det är. Den är så absurt skriven, så bisarrt filmad och så hemskt genomdålig att jag satt som klistrad framför den helt utan att kunna röra en muskel. En film så sjuk att regissören helt plötsligt bestämde sig för att ge oss ett musikalnummer med iguanaödlor, helt utan någon som helst förklaring. Den här filmen är precis vad som är fel med moderna polisfilmer och herregud, jag älskade varenda scen. Det bästa är att den kan sammanfattas helt och hållet med filmens absolut sista replik: ”Hehe”.

 

House of the Dead.
Zombies med superstyrka, inklippta scener från ett tevespel, världens dummaste karaktärer, scener tagna direkt från Sagan om Ringen, svärdsfäktardueller med en talande zombie som verkar ha fått inspiration av Dr. Frankenstein och en galen tysk bakom kameran. Kan det bli bättre? Ja, om man tar bort alla paralleller till spelet det är baserat på och börjar filmen med att berätta vilka karaktärer som ska dö och vilka som överlever. Dialogen är inte mindre än underbar och jag avslutar det med den bästa av de alla:
”You did it all so you could be immortal! Why?”
”To live forever.”

 

 

Så, nu har vi tagit upp de filmerna jag förmodligen skulle satt på listan om de inte underhöll mig som fan och vi är helt och hållet förbi den delen av listan jag njöt av. Resten av listan består av filmer jag var tvungen att kämpa mig igenom; filmer som var så otroligt dåliga att de förolämpade mitt intellekt; filmer så usla att de gjorde ont att se på.

 

 

Innan vi hoppar till listan över decenniets sämsta filmer ska vi dock ta upp två filmer som skulle hamnat på min lista om de bara hade gått på bio.

 

Killer Nurse.
Filmen som var så dålig att jag stängde av halvvägs genom den och fortsatte inte se på den förrän en månad senare. Filmen som var så otroligt upprepande att jag lika gärna hade kunnat stänga av filmen efter tio minuter och ändå inte missat en enda sekund av handling. Det här hade varit mitt val som världens sämsta film, om det inte vore för att jag inte ens kan kalla det film. Ulli Lommel slår till med en film som får Flickan i Källaren att verka som Fight Club. Nej, det finns ingenting bra med filmen.

 

Strawberry Estates (kunde inte hitta en bra bild på omslaget).

Jag tänker inte ens säga varför… ni som antog utmaningen att se den vet redan varför jag sätter den här. Det finns ingenting bra med den. Den suger rätt igenom. Jag hatar den och det finns en speciell liten plats i helvetet reserverad för alla som hade något att göra med den här filmens produktion.

De gångna tio årens tio sämsta filmer.

10. Meet the Spartans.

En film så ofattbart dålig att den orsakade mig fysisk smärta och gjorde mig illamående. En film som gör exakt alla fel en komedi kan göra. Om Shaun of the Dead är komedins Citizen Kane så är Meet the Spartans på samma underhållningsnivå som 2 Girls 1 Cup. En film så avskyvärd att jag inte skulle bli förvånad om jag fick reda på att folk tog livet av sig i biograferna som visade detta mästerverk. När man har en parodi på 300 och det första skämtet i filmen handlar om att Brad Pitt och Angelina Jolie adopterar många barn kan man vara säker på att resten av filmen kommer vara en plåga.

 

Jag säger alltid att den sämsta sortens dåliga filmer är filmer som är tråkiga och sen dåliga komedier, den här filmen lyckas kryssa i båda rutorna men det är inte nog med det: den lyckas även vara en av de få filmerna som jag fick ont av att se på. Hur någon människa, vid sinnets fulla bruk, kan finna den här filmen underhållande är helt bortom mitt förstånd; den enda underhållningsfaktorn som har med filmen att göra är att se ansiktsuttrycket på folk som precis har sett den.

 

Jason Friedberg och Aaron Seltzer: ni suger.

9. Halloween: Resurrection.

Jag tycker personligen att det är otroligt komiskt att en film med ordet resurrection i titeln var filmen som lyckades döda en hel filmserie så effektivt att den enda räddningen som fanns var att starta om från början. Filmen som lyckades med det som inte ens satanistsekter, onda maskskapare eller mentala länkar mellan Michael Myers och hans systerdotter lyckades med. Det här är filmen som, helt och hållet, lyckades ta livet av Halloween-serien.

 

Om du undrar hur den lyckades med dig tycker jag att du ska ta dig tiden att se den från början till slut; efter att du har gjort det behöver du inte mer motivation till varför den här filmen hör hemma på denna lista. Att hela filmen börjar med att de tar livet av Jamie Lee Curtis (människan som har överlevt allt) på det minst minnesvärda sättet man kan tänka sig är bara ännu en spik i kistan. Det som slutligen fick stopp på seriens sista dödsryck måste fan ha varit Busta Rhymes.

 

Nej, jag orkar fan inte ens prata mer om den här filmen; den suger ut all glädje ur min kropp.

8. Dragonball Evolution.

Hej, våldtäkt av min barndom, var vänlig rövknulla mig lite hårdare; du har fortfarande saker kvar att förstöra.

 

Den här filmen har verkligen ingenting bra i sig och det är en av de få filmerna där jag var nära på att lämna biografen för att istället göra någonting mer underhållande (något jag förmodligen hade gjort om det inte vore för att jag såg den med en kompis). En film så dålig att jag och människan jag såg den med spenderade drygt en och en halv timme med att totalsåga den direkt efter att vi hade lämnat biografen.

 

Det värsta med den här filmen (förutom dess totala våldtäkt av allt som gör Dragonball till Dragonball) är dess urusla klippning. Under filmens klimax satt jag som ett frågetecken och slutligen frågade jag min kompis vad fan som pågick. Han hade naturligtvis inte heller något svar på frågan så jag fick fortsätta sitta där i min ovisshet.

 

Jag tänker inte gå in på vad den gjorde fel när det gäller Dragonball för jag har en känsla av att ni inte direkt bryr er. Jag tänker dock sammanfatta dess fel med ett enda ord: ALLT!

 

7. Jumper.

Jag fick en hel del kritik när jag dissekerade den här filmen scen-för-scen och så blir det nästan alltid när jag öppnar käften om storfilmer, men jag trodde aldrig att den här filmen skulle orsaka en sådan debatt. Jag trodde faktiskt att folk var sunda nog att inse hur jävla dålig den här filmen är och jag trodde verkligen inte att någon kunde tycka om den.

 

Seriöst, det enda bra med hela filmen är AnnaSophia Robb och hon är bara med i ungefär fem minuter (om ens det). Anledningen till att jag hatar den här filmen så mycket är på grund av att (och jag tror att jag tog upp det här i min recension) den förolämpar tittarens intelligens. Den följer inte sin egen logik och den försöker inte ens dölja det faktumet. Jag menar, var lite kritiska, gott folk. Var jag den enda som reagerade på att hans lägenhet var det enda som inte sprängdes likt Hiroshima varje gång han teleporterade sig? Var jag den enda som la märke till att ingen i hela staden undrade varför en bil flög runt ett tiotal meter över marken? Var jag den enda som funderade över hur i helvete Griffin kunde överleva att bli inkastad i ett elkraftverk? Var jag den enda som hajade till när militären lät två civila fortsätta sitt knytnävslagsmål trots att de slogs mitt i en militärbas?

 

När jag först såg den hatade jag den inte helt och hållet, men nu har det gått några månader och när jag tänker tillbaka på den måste jag nog säga att det här är en av de sämsta filmerna som någonsin har gjorts.

 

6. All the Boys Love Mandy Lane.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ! SMÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRTAAAAA!

 

Som jag sa tidigare så är den sämsta sortens filmer tråkiga filmer och dåliga komedier. Det här kan mycket väl vara den tråkigaste filmen jag såg under hela förra året. Jag hyrde den med höga förhoppningar eftersom jag hade hört otroligt bra saker om filmen. Jag hade hört att den skulle vara återkomsten av slasherfilmen; jag hade hört att den skulle vara otroligt originell; jag hade hört att karaktärerna i filmen skulle vara helt fantastiska och nyskapande och jag hade hört att twisten i slutet skulle få mitt huvud att snurra… folk som säger det måste allvarligt talat vara mentalt efterblivna.

 

Den här filmen har exakt samma karaktärer som vi får se i exakt alla andra slasherfilmer och sluttwisten var ungefär lika originell och nyskapande som spaghetti. Jag listade ut twisten ungefär samtidigt som jag läste filmens titel och det kan fan inte vara ett bra tecken. Morden i filmen är dessutom otroligt tråkiga och ickeoriginella och jag satt hela tiden och tänkte ut bättre sätt att slakta karaktärerna på.

 

Nejdu, jag är den pojken som inte älskar Mandy Lane. Faktum är att jag hatar henne och alla hennes vänner och jag vill att de ska dö.

 

 

5. Transformers: Revenge of the Fallen.

Alla som läste min dissekering av detta mästerverk vet varför jag sätter den på listan, men för er som helt och hållet missade den ska jag nu motivera mig.

 

Den här filmen är ren ondska. Den är ologisk, osammanhängande, fånig, för oseriös, för seriös, underskriven samtidigt som den lyckas vara överskriven och framförallt så är det endast Michael Bay som runkar i två timmar. Det är nog faktiskt den bästa beskrivningen av den här filmen som jag kan komma på: det är bara Michael Bay som sitter på en stol och runkar i två timmar… och vi betalar honom för det.

Transformers: Revenge of the Fallen är vad man får om man tar en människa med ADHD, tar ifrån honom hans ritalin, ger honom tre miljoner dollar och säger åt honom att göra en actionfilm. Seriöst, jag förstår inte hur någon kan gilla den här filmen och jag förstår verkligen inte hur Michael Bay får fortsätta göra filmer.

 

4. Alien Vs. Predator.

Den här filmen borde vara definitionen av awesome. Den har två av de coolaste filmmonstren i modern tid som båda två har lyckats få fram otroligt underhållande filmer, var för sig… så varför är den då så jävla dålig?

 

Jag borde hylla den här filmen och jag borde kyssa Paul W.S. Andersons fötter för att han skapade den, men istället hatar jag den och allt som har med den att göra. Det som fick mig att förstå att jag inte kunde göra den här listan utan att ha med Alien Vs. Predator var när jag tänkte tillbaka på de gamla Alien-filmerna och insåg att jag hade varit för hård mot Alien Resurrection. Ni läste rätt, gott folk, den här filmen fick mig nästan att tycka att Alien Resurrection var helt okej.

 

Jag borde älska den här filmen, men det gör jag inte.

 

3. The Village.

Jag måste erkänna att jag inte tycker att Sjätte Sinnet är speciellt bra. Den är helt okej, varken mer eller mindre, men den är för utdragen och twisten är uppenbar redan efter öppningssekvensen. Eftersom jag aldrig gillade Sjätte Sinnet så jävla mycket, och jag tycker att Signs är förolämpande dålig, hade jag aldrig några direkta förhoppningar på den här filmen, men ändå lyckades den göra mig besviken.

 

Det värsta med den här filmen är dessutom att den hade potential. Det som lät som en spännande, originell och framförallt intressant idé blir våldtaget och blir istället en långtråkig snarkfest, fylld till bredden med irriterande och efterblivna karaktärer (ja, skicka ut den blinda flickan i skogen, gör det era smarta fanskap).

 

Jag tycker även att sluttwisten är rent av löjlig. Seriöst, hade de bara haft vett nog att inse att någon skulle bli sjuk inte deras evighet i skogen, så skulle de kanske tagit med sig lite Alvedon och vips så förstörs hela filmen.

 

M. Night Shamalamadingdong suger.

 

2. Gigli.

Den är tråkig, lång, stötande, irriterande och den innehåller Ben Affleck.

 

Om Lucky Number Slevin är höjden av gangsterkomedi så är det här verkligen botten. Gigli är för Pulp Fiction vad AIDS är för Afrika. Den här filmen är fylld med osympatiska karaktärer, vidrigt skriven dialog, poänglösa scener och en hel del andra irritationsmoment. Det enda bra med den här filmen är att den totalfloppade och att varenda liten människa hatade den lika mycket som jag gjorde. Jag har än idag (sju år efter att filmen släpptes) inte träffat en enda människa som säger att han/hon tyckte att filmen var bra eller underhållande på något som helst sätt. Det tog mig tre försök innan jag kunde se filmen från början till slut utan att avbryta, allt tack vare att den är så jävla dålig.

 

Det kan fan inte bli sämre än såhär.

 

 

Eller jo, det kan det visst. Nu är vi äntligen framme vid slutet (eller början, beroende på vilket håll man räknar från). Det är nu dags för mig att avslöja vilken som är den sämsta filmen från det gångna decenniet.

Håll i hatten nu.

 

1. New Moon.

Åh herregud vad dålig den här filmen är. Varje gång jag tänker på den hatar jag den bara mer och mer och jag kommer hela tiden på nya saker som är fel med den… så låt oss lista alla fel vi kan hitta.

 

·         Bella.

Förvisso finns det inte en enda karaktär i den här röran som faktiskt är bra, men Bella är utan tvekan den sämsta av de alla. Hon är en hemsk och egocentrisk människa som skulle få Ebenezer Scrooge att framstå som en godhjärtad och ödmjuk själ. Det finns inte ett spår av mänsklighet i henne och det enda hon bryr sig om gällande sin pojkvän är uppenbarligen utseendet. Det värsta med henne är nog hur högfärdig hon verkar och sättet hon sårar folk helt utan att bry sig om konsekvenserna. Jag pratar först och främst om hennes sätt att totaldissa Jacob samtidigt som hon sitter och leker med hans magrutor. Hon kan dessutom inte ta hand om sig själv utan hon behöver konstant en man som är där för att hjälpa henne; jag skulle ärligt talat hellre vilja att min dotter hade Paris Hilton som förebild, snarare än Bella Swan.

 

·         Edward.
Om du slår upp ordet hustrumisshandlare i nationalencyklopedin så lovar jag dig att det är en bild på honom bredvid.

 

·         Handlingen.
Nja, det känns som att den har använts någon gång förut… typ som i varannan romantisk film som någonsin gjorts. Seriöst, hälften av alla romantiska filmer handlar om hur två personer blir kära och den andra halvan handlar om hur en människa ”läker” efter att hon/han har gjort slut med sin partner; självklart slutar det antingen med att de blir tillsammans igen, eller med att hon träffar en ny som är precis som hennes tidigare. Seriöst, har du hört talas om att vara originell?

 

·         Dakota Fanning.
Sluta vara med i varenda liten film!

 

·         Soundtracket.
En bra låt på hela filmens soundtrack och den la jag inte ens märke till under filmens gång. Tack som fan.

 

·         Dialogen.
Dialogen är ofta hackig, osammanhängande och rent av pretentiös; det är inte tre tecken på bra dialog. En films dialog ska kännas naturlig och flytande, inte tvingad och buggig. Att hälften av allt som sägs i filmen handlar om hur vacker Edward är eller hur het Jacob är.

 

·         Berättarspåret.
Ett av mina större klagomål på första filmen var att de tog bort Bellas berättarspår och att man hade kunnat förstå henne bättre om de hade sparat det… detta är tydligen inte fallet när berättaren läser med lika mycket inlevelse som Aron Flam.

 

·         Utseendet.
Den här filmen ser ut som en teveproducerad B-film som går på femman klockan två på morgonen och heter Vampyrdansen eller något liknande. Om någon har sett porrfilmen Pirates så vet ni ungefär vad ni har att vänta er rent effektsmässigt.

 

·         Hela filmen.
När jag tänker tillbaka på det finns det nog ingenting bra med den här filmen (förutom Alice, Alice är alltid bra). Den är för lång samtidigt som den inte verkar hinna med sig själv för att den känner ett behov av att skynda sig genom alla bokens händelser. Den tar bort allt som gör boken underhållande och den lyckades få mig att hata Bella mer än vad jag redan gjorde. Om du tyckte om den här filmen så är du en dålig människa och du kommer brinna i helvetets eviga eldar.

 

 

Så, då var det klart. Där har ni mina val för decenniets sämsta filmer. Jag hoppas att ni tyckte om listan och vi ses igen om 10 år för att se huruvida 2010 – 2020 blev ett bättre filmårtionde.

Tack för mig.

Jag ska försöka få er att förstå hur efterbliven den här filmen faktiskt är genom att berätta om det första vi får se i hela filmen. Innan filmen börjar kommer lite text upp på skärmen. Det som står är följande: Vit Häst - Är länkad till en instinkt, renhet och frampressning av den psykologiska kroppen för att befria mäktiga och känsliga makter som t.ex. vrede med påföljande kaos och förintelse.

Fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, dicklickers, fuck, cunt, motherfucker, bitchfucker, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck.

Jag tänker starta ett nytt segment här på Världens Sämsta Filmer: jag ska börja recensera serier. Jag ska recensera serier. Jag tänker börja med att recensera hela första säsongen av den alldeles urusla serien The Vampire Diaries.
Vi har mycket framför oss så låt oss börja med det första avsnittet... åh herregud.

Handlingen i serien är i varje fall att en godhjärtad vampyr (Stefan) återvänder till sin hemort. Där träffar han en söt liten flicka som precis förlorade sina föräldrar i en bilolycka och de blir genast förälskade i varandra.
Dock så kommer Stefans bror Damon på besök. Damon är inte riktigt lika god och det enda han vill göra är att få Stefans liv till ett helvete...

Det första vi får se är hur kameran filmar runt lite i skogen under tiden som Stefans röst hörs i bakgrunden. Eftersom han har tagit skådespelarlektioner av Robert Pattinson så måste han naturligtvis viska ut alla sina repliker och man kan praktiskt taget höra hur alla 14åringar blir våta i synk... tack Vampire Diaries, vi är 12 sekunder in i första avsnittet av första säsongen och redan nu vet vi att det är Twilight the Series vi har att göra med.
Stefan förklarar att han hela tiden gömmer sig från omvärlde, men nu är det slut på det.

Efter det får vi en öppningscen som inte har något med serien att göra och den är helt meningslös. Den går ut på att ett par råkar köra på något, så de stannar bilen och försöker ta reda på vad det var. Det är väldigt dimmigt denna kväll och stämningen är så tjock så att man blir förvånad över att karaktärerna inte undrar över den pretentiösa jävla regissören som sitter och runkar till sitt eget "geni".
De blir i alla fall dödade utav en vampyr och eftersom den här scenen är så meningslös misstänker jag att den bara finns till för att författaren eller regissören vill säga: den här serien handlar om vampyrer... något som vi redan vet med tanke på att den heter The Vampire Diaries.

Efter denna irrelevanta scen så får vi se seriens huvudroll: Elena Gilbert (som inte alls är fixad för att se ut som Bella från Twilight).
Elena sörjer sin döda familj men hon intalar sig själv att inte göra det för det är tydligen svagt och ingen bryr sig... eller nåt. Hennes brorsa är pundare och hennes bästa kompis är sinnessjuk kan se in i framtiden.
Kort sagt, hon har det svårt.

Klockan är 01:22 för tillfället och jag kollade precis klart på en liten hög med lågbudgetaction/skräck som kommer recenseras i framtiden.

I varje fall så tänker jag bara ge svar på en av de vanligaste frågorna jag får om den här bloggen (naturligtvis via min bilddagbok AlmightyMalachi).

Frågan är: varför uppdateras din filmblogg så sällan?

Svaret är enkelt.
Tänk dig att du ska nöta dig igenom en hel drös med skitfilmer och du måste även komma på någonting att skriva om dem. Någonting som inte bara är en återberättelse utav handlingen utan även underhållande att läsa och roligt.
Detta ska du göra trots att majoriteten av alla filmer du ser på kommer glömmas bort direkt efter att du har tryckt på "eject".

Jag älskar att skriva mina recensioner och jag älskar att dissekera filmer men ungefär var 15e skitfilm jag ser blir recenserad och resten finns det helt enkelt ingenting att skriva något om.

I alla fall så ska nog första delen av min nästa recension komma någon gång nästa vecka så ni som faktiskt läser den här blogget (förvånansvärt många måste jag erkänna, man blir nästan lite glad) ska inte behöva vänta alltför länge.

Hade bra så länge och om ni ser några språkfel i texten: håll käft, klockan är fan halv två och jag går på kaffeångor.