Världens sämsta filmer

Välkomna till del 3.

Nåväl, nu har vi säkert kommit långt in i filmen. Vi är trots allt inne på tredje delen; hur mycket kan det egentligen finnas att klaga på? Jag satsar på att vi är drygt en halvtimma in, och att den kommer börja öka i tempot. Så, hur långt har det gått av denna film?

T ... ti ... tio minuter? Det ... det har bara gått tio minuter? Den här filmen var hur lång sa ni?
Två timmar och tio minuter. Jaha. Det är ju inte alltför lång tid. Det är bara två timmar kvar. Två timmar går fort.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

*Slår huvudet i väggen*.

Okej, jag är lugn. Jag är lugn som en filbunke, eller vad man nu säger. Låt oss bara fortsätta med filmen.

Bella blir lite rädd när Edward berättar om sina planer, samt om vilka Volturi är, och sedan säger hon något löjligt om hur hon inte kan tänka tanken på att någon skulle döda Edward. Medan hon säger det, och trots att han ser att hon är riktigt orolig, står Edward och hånler åt henne; antingen det eller så är det bara Robert Pattinson som håller på att brista ut i skratt på grund av Kristen Stewarts värdelösa skådespeleri. Gissa vilket av alternativen jag finner mest troligt. Edward säger även något om hur Bella är den enda som kan skada honom, och även här ska det vara tänkt att vara romantiskt, men eftersom Robert Pattinson pratar i pauser ("The only one that can hurt me *gigantisk paus* is you *gigantisk paus* so I have nothing to be afraid of"). Bella svarar med att han har något annat att oroa sig för: Victoria. Hon säger även något om hur han borde göra henne till vampyr så att hon kan skydda honom från Victoria ("I could protect you *gigantisk paus* if you change me").

Edward säger att det är han som ska skydda henne, och sedan att han inte tänker skydda henne från sin syster, varpå Alice kommer in i rummet och min hand fylldes just upp av någonting.

*Ingen ursäkt här: Ashley Greene är perfekt runkma ...*

*Vi vill be om ursäkt för förra försöket till en ursäkt. Det ska inte hända igen.*

Men vad fan? Kan jag få skriva min recension i fred? Tack!

I alla fall kommer Alice in i rummet och drar med Bella ner till undervåningen för att fira hennes födelsedag, för detta är något som Edward tydligen var inkapabel till att göra. Jag tänker dock inte klaga på detta, för det ger mig mer scener med Alice. Åh, Alice. Du är så perfekt. Så vacker. Så sexig. Jag vill se dina läppar runt min ... jaha, ni var fortfarande kvar? Ja, men dåså, då fortsätter vi.

Bella får sina presenter, Edward ser ful ut, Alice ser snygg ut och Emmett beter sig som ett förbannat mongo, för det är det enda han gör i den här jävla filmen. Bella får ett paket och när hon ska öppna det skär hon upp hela fingret på sig själv, så Jasper (den yngsta "vegetarianen" i gruppen) blir jättetörstig och attackerar henne. Edward skyddar henne från Jasper genom att KASTA IN HENNE I EN MASSA PORSLIN så att hon skär upp hela jävla armen, och Jasper blir ännu törstigare. Fint där, ditt dumma spån, du hade inte kunnat göra det på ett lite bättre sätt? Typ som att plocka upp henne och springa utav bara helvete, och låta de andra vampyrerna ta hand om Jasper? Vampyrerna lyckas stoppa Jasper och smiter sedan ut ur rummet för att inte själva bli törstiga. Nu är det bara Bella och Carlisle som är kvar i rummet, och Carlisle börjar sy ihop henne. Under denna scen berättar han varför han inte äter människor: Han var en läkare i sitt gamla liv, och han är tränad för att hjälpa folk, inte döda dem. Han berättar även lite om hur svårt det har varit för honom att bemästra självkontrollen såpass att han inte längre har några som helst problem med att vara i närheten av människor.

Det här är faktiskt en intressant detalj, och det är en av de få scenerna i filmen som inte får mig att vilja hugga ut mina ögon med en gaffel, men intresset försvinner så snart de börjar prata om Edward igen. De säger något larvigt om hur han inte vill förvandla henne för att han vill värna om hennes själ, och han tror inte att vampyrer har några själar. Far åt helvete, vad fan ska hon med en själ till när hon är odödlig? Det är inte som att ni planerar på att dö än på några millennier, så vad är problemet med att hon inte skulle ha en själ?

Bella blir i alla fall ihopsydd och sedan kör Edward hem henne. Han verkar väldigt disträ under hela resan och hade jag inte läst boken innan hade jag inte trott att det skulle vara så, jag hade bara kopplat det till att Robert Pattinson inte kan spela för fem jävla öre. När han släpper av henne ber hon om en kyss ("I want you to *gigantisk paus* kiss me") och han ger henne den, varpå han åker hem igen.

Dagen efter, när Bella kommer hem från skolan (tror jag), står Edward därute och väntar på henne. Han säger att de ska ta en promenad ute i skogen och det är precis vad de gör. När de har kommit ut en bit gör Edward slut med henne, men han ber henne att inte göra något dumt, korkat eller farligt och som gentjänst tänker han lämna hennes liv förevigt. Kan jag bara få hoppa in och säga att det låter som om Bella är den enda som tjänar på det här: Hon skadar sig inte OCH hon blir befriad från sin irriterande, intetsägande och hustrumisshandlande pojkvän, en gång för alla.

Hur ska hon må dåligt av det här?

Eftersom Stephenie Meyer inte har något som helst grepp om hur människor fungerar blir Bella jätteledsen och vandrar runt i skogen. Det är en väldigt komisk scen där hon går över en kulle. När hon börjar gå är det dag och solen skiner, men när hon har gått över kullen har solen sjunkit och det verkar ha blivit mitt i natten. Hur jävla långsam är hon? Min mormor rör sig snabbare än vad den här människan gör, och min mormor är död sedan femton år tillbaka! Bella fortsätter sin vandring till Shangri-La, och den sluter med att hon lägger sig bland några ormbunkar och väntar på att en muskulös man med bar överkropp ska komma och rädda henne.

Som tur är råkar muskulösa män med bara överkroppar vara väldigt populära i Forks, så hon blir genast funnen av en. Han bär med henne hem till Charlie och han stoppar om henne. Sedan får vi se en fin scen där Bella sitter i en stol och hon ser på hur årstiderna passerar. Hela tiden behåller hon samma position och hela tiden snurrar kameran runt henne.

Det här är ett bra ställe att avbryta del tre, för efter den här scenen börjar Jakob-handlingen, och det är en handling vi verkligen inte vill överskugga med Edward-handlingen.

Fortsättning följer ...

Välkomna till del 2.

När jag lämnade er förra gången hade Bellas pappa precis drivit med henne genom att säga att hon började bli gammal. Bellas reaktion på detta var naturligtvis inte att skratta och rycka på axlarna, som varenda annan människa, som inte är efterbliven, skulle ha gjort, utan istället sprang hon till närmsta spegel för att se om hon hade fått några gråa hårstrån. Du, Bella, du vet väl om att du är arton, inte 80? Du behöver inte oroa dig över gråa hår än på ett tag. Jag menar, okej, det här är ju helt klart för att visa att hon oroar sig över att hon kommer vara äldre än vad han är, och därmed kommer han inte vilja ha henne ... eller nåt. Det är bara det att det sköts så otroligt dåligt att man endast kan sitta helt jävla förblindad av hennes idioti. Dessutom framstår hon som otroligt fåfäng, vilket kanske inte är så konstigt då hon ska vara en tonåring, men hon ska vara en världsvan tonåring (HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHA) som inte bryr sig om sådant (HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA) och som ser igenom utseende och letar efter personlighet (HAHAHAHAHAHAHAHAHA).

Låt oss fortsätta.

Bella åker till skolan och blir väl bemött av sina vänner, och med tanke på att Bella är reinkarnationen av ren ondska kan vi bara anta att detta innebär att hon kommer behandla dem som skit under resten av filmen. Kom igen, någon som ens vågar satsa emot? Hennes vänner drar i alla fall några skämt om Romeo & Julia och hon besvarar dessa skämt med att låtsas skratta varpå hon börjar babbla om sin kamera och att hon vill ta en bild på hela gänget. Hon får sin vilja igenom och skådespelarna gör sitt bästa för att verka vara riktiga vänner; problemet är bara att hittills har vi haft en enda bra skådespelare i hela filmen, och det var hennes pappa. Seriöst, det låter som att de här människorna läser direkt ur manus, och de ger mig inga som helst anledningar till att släppa dessa misstankar. Det är dock trevligt att de här karaktärerna läser direkt ur manus, för då slipper man de gigantiska pauserna Kristen Stewart gör varje gång hon öppnar käften, men mer om det senare.

Det är nu han kommer in i filmen. Ni vet, Edward, den där stora sexiga hunken som ... HAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHAHA! IDIOTEN GÅR I SLOW-MOTION MED SKJORTAN UPPKNÄPPT! Den viftar i vinden! Det här är ju helt jävla magiskt! HAHAHAHAHAHA! Åh fy fan vad ... *andas häftigt och försöker sluta skratta*.

Ehm ... jag ... ignorera det där.

Han vandrar i alla fall mot henne med en uppknäppt skjorta som blåser i vinden, vilket får mig, och alla andra normalfungerande människor, att skratta hysteriskt. Jag vill även notera att jag har sett den här filmen flertalet gånger (typ fyra endast för den här recensionen), varav en av dem var på bio. Så fort den här scenen kom så suckade hela publiken i sann eufori, samtidigt som det började stinka fisk i salongen.

*Världens Sämsta Filmer vill be om ursäkt för att det har kommit med ytterligare ett osmakligt skämt om prepubertala kroppsvätskor. Det ska inte hända igen.*

Det absolut roligaste med den här scenen måste dock vara faktumet att Bellas vänner smyger iväg någon annanstans så fort Edward kommer in i bild, och alla behandlar det som om det vore naturligt. Jag fattar inte: Varför kan hon inte vara tillsammans med honom samtidigt som hon umgås med sina vänner? Varför är det så svårt för henne att ha vänner och pojkvän samtidigt? Det är inte direkt som att de två sakerna är uteslutande, så vad gör det så svårt för henne att umgås med sin pojkvän och sina vänner på samma gång?

Bella och Edward dyker in i varandras famnar och delar en passionerad kyss. Dock är den passionerade känslan tydligen illamående, för båda två ser ut att vilja kräkas i varandras munnar. Detta är inte bra kemi mellan skådespelare, gott folk! Det här är paret som vann "bästa kyss" på MTV Movie Awards, och de kan inte kyssa varandra utan att se ut som om de just blev smittade av magsjuka. Jag förstår verkligen inte varför dessa två krakar blir tvingade att kyssa varandra när skådespelarna så uppenbarligen avskyr varandras hela existenser. Det är ofattbart.

I alla fall kommer Jacob in i bilden, och jag gillar Jacob. Han är en av de få karaktärerna i den här röran som faktiskt verkar mänsklig, så det är väl bara att vänta och se hur de kommer förstöra honom för mig. Han ger Bella en present i form av en drömfångare. Han säger att han tänkte på henne när han såg den, samt att den är till för att fånga mardrömmar, och jag förstår absolut sambandet mellan Bella Swan och mardrömmar, det gör jag verkligen. Edward blir naturligtvis lite purken, för han får inte ge Bella något, så hon bortförklarar sig med "jag kan inte ge dig något tillbaka". Flicka lilla, det kallas present av en anledning: Man ger bort den, villkorslöst. Det ska inte finnas några som helst måsten när man tar emot presenter, men du har väl svårt att förstå det, din dumme sate. När även Edwards adoptivsyster (som första filmen var plågsamt specifika med att peka ut är ingen i familjen Cullen släkt), Alice, ger henne en present blir han ännu mer purken, och jag insåg precis hur lite jag faktiskt bryr mig.

Den här scenen är dock rätt trevlig, för jag gillar Alice. Jag vet, jag vet, jag är ytlig och tycker bara att hon är skitsnygg, men jag ser det som utjämning: De får Edward, jag får Alice. Dessutom säger jag inte att det är en bra film bara för att jag kan runka till vissa scener i den; jag menar, det finns många filmer jag kan ...

*Behöver vi ens förklara varför vi ber om ursäkt den här gången?*

Bella och Edward rör sig till sin engelsklektion, för tydligen har den här skolan ökat ut sin läroplan så att de faktiskt har några lektioner som inte är biologi. Där ser de på Romeo & Julia och jag känner att jag vill skrika orden "JAG FÖRSTÅR!" rätt ner i halsen på Stephenie Meyer. Jag förstår att det här är du som låtsas att du vet vad som gjorde Romeo & Julia bra, men jag kan säga som så att i den berättelsen hänger allt på två saker: Dialogen och tragedin. Själva grundberättlsen i Romeo & Julia är otroligt ointressant, men dialogen och tragedin i slutet gör pjäsen till ett mästerverk. Hittills har Stephenie Meyer lyckats med exakt noll av dessa två viktiga saker. Det är förövrigt även en fördel att inte anställa skådespelare som spelar lika bra som en gipsvägg!

Bella och Edward (hur många gånger har jag sagt det nu?) sitter längst bak i klassrummet och diskuterar Romeo & Julia, och Edward säger att han avundas honom. Han påbörjar därefter en förklaring till hur han ska ta livet av sig när Bella dör. Nej, jag skojar inte. Det här är inte romantiskt, det är obehagligt. Jag förstår att det var tänkt att vara romantiskt för att han inte kan leva i en värld utan henne, och allt sånt tjafs, men det blir bara obehagligt när han faktiskt, bokstavligt talat, pratar om att ta livet av sig när Bella slutligen dör. Dessutom är det plågsamt uppenbart att Meyer sätter upp filmens klimax i just denna scen, endast för att Edward förklarar det så ingående. Jag lovar att när det är mellan trettio och tjugo minuter kvar kommer Bella göra något som får Edward att vilja ta livet av sig.

Nu vill ni säkert inte veta hur han tänkte ta livet av er, men eftersom jag är bitter över att jag faktiskt betalade för att se den här jävla filmen på bio tänker jag berätta det för er ändå: Han ska åka till Volturi. Vilka är Volturi? Några italienska vampyrer som upprätthåller lag och ordning, men vampyrer har nästan bara en lag, och eftersom Bella är lika smart som mitt skrivbord förstår hon inte vilken lag det är, så Edward får förklara det för henne. Naturligtvis är det lagen om att de inte får avslöja sin existens för människorna, men får jag bara fråga varför? Jag menar, vad skulle människorna kunna göra? Dessa vampyrer är starka, snabba, lockande, luktar tydligen gott och har praktiskt taget inga som helst svagheter, utöver törsten. Kör en Apornas Planet och använd mänskligheten som boskap, så har ni saken avklarad. Edward förklarar till och med att de flesta vampyrer inte känner någon sympati för människor, så vari ligger problemet? I att människorna kan spöa dem? Fan heller! De skulle inte ha en chans.

Jag menar, i vanliga fall kan jag förstå det, för i de flesta berättelserna har vampyrerna en hel del väldigt stora svagheter, men i den här berättelsen har de inte en enda förutom törsten. Det finns ingen som helst anledning.

Nej, nu ska jag sluta peka ut hålen i den här filmens logik. Nej vänta, det är ju hela anledningen till varför jag skriver de här recensionerna. Då antar jag att det bara är att fortsätta.

Det bästa med hans berättelse gällande Volturi är att de sitter i klassrummet när Bella ställer frågan om vilka de är, men scenen avbryts innan han hinner svara, och det klipper till Edwards hem, där han står framför en tavla och förklarar allt. Ingen övergång i dialogen; inte ens ett litet "vi tar det när vi kommer hem". Detta gör att jag bara kan anta att hon ställde frågan, varpå Edward blev tyst under resten av dagen, sedan satte han henne i bilen, utan att säga ett ord, varpå han körde hem henne till sig, gick fram till tavlan och först då besvarade han hennes fråga. Vad tror ni Bella tänkte under tiden då han bara gick runt utan att säga ett ord? Förvisso, det är Bella, hon tyckte väl bara att han var mörk och mystisk, så jävla dum som hon är.

Nu är det dags för födelsedagskalaset, men jag tror faktiskt att vi tar det i nästa del, för just nu måste jag ringa min psykolog och be om lite mer lugnande medel, så att jag kan hålla mig lika lugn och sansad under nästa del.

Fortsättning följer ...

Min recension av Twilight var den första recensionen jag någonsin skrev på det här sättet. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag fann det omöjligt att förklara varför den filmen sög utan att faktiskt förklara hela filmen för er. Här kommer nu min andra recension av den filmserie som har fått mig att skratta åt dess ofrivilliga komik, samt gråta på grund av dess fysiskt plågsamma dialog. Till er som undrar vad som hände med min recension av Curse of the Zodiac: Far åt helvete, det finns inte en chans att jag sätter mig ner och ser på den filmen en gång till. Låt oss börja.

Handlingen.
Tjej älskar vampyr; vampyr älskar tjej; vampyr sticker för att han utsätter tjej för fara; tjej blir ledsen; varulv tröstar tjej; vampyr återvänder.

Filmen börjar med att Bella springer runt på en festival och hon verkar panikslagen och orolig. Hon ser på en klocka och det är uppenbart att hon är stressad, så vi vet att någonting kommer hända. Jag tänker säga två saker som jag är helt säker på kommer hända: Det här kommer vara en dröm, och det här kommer återvända som slutets klimax. Någon som vågar satsa emot? Inte det? Jaha, ni hade också listat ut det. Rackarns också.
Helt plötsligt förändras omgivningen och hon springer ut på en äng, från en skog (sa ju att det är en dröm) och mitt på ängen står Bellas mormor, och Bella springer genast fram till henne och utbrister "mormor!". Edward dyker upp från ingenstans och ställer sig bredvid Bella och hon vill naturligtvis presentera honom för sin mormor, men då märker hon att mormodern gör samma rörelser som Bella själv. Det är nu den hemska vändningen i drömmen dyker upp: DET ÄR HON SJÄLV!

Det var ju inte uppenbart eller så. Kom igen, vem såg inte att det var vad som skulle hända? De hade kunnat hänga en neonskylt över mormor, med en pil mot henne och en text som blinkade med stora, skinande rosa, bokstäver: "DETTA ÄR BELLA! DETTA ÄR BELLA! DETTA ÄR BELLA!", och det hade fortfarande inte varit mindre subtilt än vad den här scenen redan var. Ska Bella inte utbrista "men du är ju jag", när hon ändå håller på?

Förresten, nämnde jag att det spelar mystisk musik i bakgrunden under hela den här scenen? Nämnde jag att varje litet ljud har ett eko? Ni vet, ifall man helt skulle ha missat att det var en dröm. Kom igen, det enda som fattas nu är att vi får se Bellas sovande kropp och en tankebubbla, som hänger över henne, där drömmen utspelar sig. Å andra sidan kanske jag inte bör säga någonting om det, jag kanske ger filmen några idéer.

Så fort hon märker att det är hon som är mormodern så förvandlas "den riktiga" Bella till sin mormor och ... vänta lite. Hon förvandlas till sin mormor. Varför? Varför var det så tvunget? Hade hon inte bara kunnat vakna när hon insåg det? Var ni tvungna att trycka ner i halsen på oss att ja, det är faktiskt hon, och inte hennes mormor, som stod där. Jag börjar nästan tro att de faktiskt ville ha den där neonskylten, bara att det blev fel på frakten eller något, vilket gjorde att den inte kom fram i tid. Jag menar, det är inte som om den här filmen har varit subtil med en enda jävla sak som har hänt, och då är vi ändå bara två scener in.

Åh herregud. Ge mig smärtstillande någon.

Bella vaknar upp nu upp i sin säng och bredvid henne ligger ett manuskript till Romeo & Julia. Seriöst: Slå upp ordet subtilitet och inse att ni inte kan göra allting så jävla smärtsamt uppenbart. Ja, vi vet redan att det här är Stephenie Meyers egen version av Romeo & Julia, det har vi fått förklarat för oss flera hundra gånger. Enda skillnaden är att den här serien tyvärr inte slutar med självmord, för tro mig när jag säger att det hade gjort all skit som kom före värt det, bara jag fick se Bella Swan sätta en pistolmynning mellan läpparna och trycka av! Dessutom har vi en gigantisk skillnad mellan Romeo & Julia och Twilight: Romeo & Julia var faktiskt bra!

Förresten, vilken sextonårig tjej under det här millenniet läser ens Romeo & Julia? Hade det här varit en riktig tonårstjej så hade hon förvisso varit precis lika irriterande, men hon hade fan inte läst Romeo & Julia. Hon hade istället läst Twilight ... åh herregud, de jämför faktiskt Shakespear med Meyer, jag insåg det inte förrän nu, jag vill ta livet av mig. Allt hopp är borta, och världen är fördömd. Kan jag inte bara få dö?

Så, ska vi gå vidare?

Nu får vi veta anledningen till varför Bella vaknade upp: Hennes pappa knackade på dörren för att önska henne en glad födelsedag. Vilket betyder att det är hennes födelsedag, som i sin tur betyder att hon rimligtvis borde vara arton år. Så hon är myndig! Nämen, där fick du mig allt, New Moon, det fanns en anledning till att Bella drömde sin dröm: Hon höll på att bli gammal. Seriöst, den här filmen är lika subtil som en kille som gömmer sig bakom en vägg och hoppar fram för att skrika "bu" när någon går förbi. Grattis, New Moon, du är den dramatiska versionen av ett jump-scare, och precis som med jump-scares får du alla småflickor att bli våta, bara av två helt skilda vätskor.

*Världens Sämsta Filmer vill be om ursäkt för det där skämtet; det var vidrigt och jag lovar att aldrig mer få er att tänka på kåta småflickor, eller småflickor som kissar på sig. Förlåt.*

Hur långt in i filmen är vi?
Tre och en halv minut? Jaha, och det här råkar inte vara en kortfilm på typ tio minuter?
Den är två timmar och tio minuter lång?
Fint. Jag ska bara gå och ringa ett samtal till mentalsjukhuset där jag blev inlagd efter jag såg första filmen i serien, jag tror nämligen det är bra om de är förvarnade så att de håller min cell ledig och varm.

Hennes presenter består av en digitalkamera och ett fotoalbum, och hennes pappa passar på att mobba henne lite för att hon är så orolig för att bli gammal. Se, det är därför jag faktiskt gillar honom: Han har humor, till skillnad från i stort sett varenda annan karaktär i den här filmen. Ni vet, humor, det där som ni helt glömde inkludera i ert manus. Ni vet, humor, det där som faktiskt kan ha ett syfte och det där som får karaktärerna att verka mer mänskliga. Ni vet, humor, det där som människor i det verkliga livet faktiskt har något sinne för, men som era karaktärer inte ens verkar ha hört talas om. Humor. Subtilitet är ett annat fint ord, men det har jag gett upp hoppet om ungefär samtidigt som filmen började.

Förresten: Kristen Stewart (Bella) har haft ungefär fyra repliker hittills, och hon har inte lyckats säga en enda av dem på ett sätt som faktiskt låter övertygande. Känner ni någon människa som tar gigantiska pauser efter nästan varje ord i en mening? Seriöst, det är som att lyssna på en radio med dålig mottagning. Fast en repig skiva hade nog varit en bättre liknelse där faktiskt, jag menar det enda hon säger är ju att hon älskar Edward och att hon vill bli odödlig, sedan något själviskt dravel som vi är menade att identifiera med.

Jag hatar den här filmen. Jag hatar den så jävla mycket.

Fortsättning följer ... (på riktigt den här gången).