Världens sämsta filmer

Nå, jag kom precis hem från att ha sett på den nya filmen i Twilight-serien. Denna gång heter den Eclipse och naturligtvis har den absolut ingenting att göra med någon som helst solförmörkelse, och det är inte ens en särskilt "sorglig" film. Det hade t.ex. varit logiskt att kalla New Moon, Eclipse, då hon faktiskt träder in i en mental solförmörkelse när Edward lämnar henne, men det är en mormon som har skrivit böckerna, så vi ska nog inte föra in alltför mycket logik i dem.

Handlingen.
Vadå? Det är ju för fan precis samma handling som i de tidigare filmerna: Undergivna lilla Bella är kär i två personer varav en är ett typfall av en hustrumisshandlare och den andra förmodligen är en våldtäktsman. Fint gjort där, Bella, din far måste vara stolt över dig. Nu blir hon dock jagad av en ond vampyr, vars pojkvän blev mördad av Edward, som bestämmer sig för att slakta skiten ur Bella genom att skicka nyfödda vampyrer på henne.

Okej, jag vill börja med att säga några positiva saker om filmen, för de fanns faktiskt där och den här gången var det inte bara faktumet att Ashley Greene är den snyggaste skådespelaren i Hollywood, just nu.

Nå, positiva saker gällande filmen:
Ashley Green. Tro det eller ej, men hon är faktiskt en bra skådespelare. De få gånger då hon och hennes lilla sötnöt Jasper delar scen och ska visa hur kära de är så tror man faktiskt att de älskar varandra. Jag menar, de ser inte ens ut att vilja spy i varandras munnar när de kysser varandra. Killen som spelar Jasper är faktiskt jävligt bra han med och han lyckas med det Robert Pattinson misslyckades totalt med: Att spela en karaktär som, trots att han lider, faktiskt är rolig och underhållande.

Att Jaspers backstory sedan både är bättre och mer intressant än det dravlet vi faktiskt blir tilldelade är en helt annan sak. Seriöst, de går in på hur Jasper blev vampyr och helt plötsligt satt jag och levde mig in i filmen och fick genuin underhållning, men naturligtvis blir vi tillbakaslitna till de två mest intetsägande karaktärerna någonsin, samt deras hund.

Gaah, varför kunde inte filmen ha handlat om Jasper? Jag kan garantera att det hade varit fan så mycket intressantare än den jävla kärlekstriangeln vi faktiskt har blivit tilldelade. Jag menar, Jasper är en intressant karaktär. Förresten, detsamma gäller Rosalie, hennes bakgrundshistoria är, även den, fan så mycket intressantare. Oj, vänta, det gäller visst vad vi får reda på om Alice i böckerna och det är bara att hon inte minns något från sitt mänskliga liv. Ja, gott folk, till och med det är mer intressant än det här jävla dravlet.

Det största problemet med handlingen är egentligen just att den handlar om den här kärlekstriangeln mellan Bella, Edward och Jacob istället för alla andra intressanta handlingar som pågår runtomkring dem. Då och då dyker det upp någonting man finner intressant, men precis när man har börjat vant sig vid att inte vilja gröpa ögonen ur skallen med hjälp av en glasskopa bestämmer sig filmen för att tvinga oss tillbaka till Bella och Edward. Det är som att filmen leker "tittut" med mitt hjärta... och tar betalt för det!

Hade filmen bara fokuserat på någon som inte var Bella, Edward eller Jacob så hade den säkert varit intressant, men nu handlar den om dessa tre hemska jävla avarter så istället blir den hemskt, hemskt, hemskt tråkig.

Bella är naturligtvis samma hemska, själviska och rentav onda sugga som hon har varit i de två tidigare filmerna, bara det att hon faktiskt erkänner det denna gång. Mot slutet av filmen, efter att hon har valt Edward (klaga inte på spoilers, insåg du inte att hon skulle välja Edward är du efterbliven) säger hon en replik där hon praktiskt taget erkände att hon inte valde mellan Edward eller Jacob utan mellan vem hon var nu och vem hon ville vara.

Hör ni inte hur fantastiskt själviskt det låter?! Hon erkänner att hon inte valde Edward för att hon älskar honom, utan för att hon vill bli vampyr och därmet evigt snygg -- vilket hon inte ens är. Seriöst, Kristen Stewart är inte en vacker syn och jag vet att det låter hemskt men varje gång jag ser henne vill jag ta en slipmaskin och slipa ner hennes jävla hartänder. Genom hela filmen satt jag bara och väntade på att hon skulle dra upp en morot och säga "eeeey, wazaappp doc" till Carlisle.

Edward är definitionen av hustrumisshandlare och han kan inte acceptera att hon kanske inte vill gifta sig just nu.
"Gift dig med mig."
"Nej."
"Gift dig med mig."
"Nej."
"Gift dig med mig."
"Nej."
Det där är inte sött eller gulligt, det är obehagligt beteende och det måste stoppas snarast. Wow, hon vill inte gifta sig med dig just nu, kan det bero på att hon kanske inte känner sig redo? Jag tvivlar dessutom på att hon kommer bli mer peppad på det av att du pressar in henne i det, din taktlösa jävla nolla.

Jacob är en vandrande våldtäkt som väntar på att äga rum. Seriöst, han tvingar sig hela tiden på Bella, vägrar acceptera att hon väljer Edward över honom och slutligen hotar han till och med att ta livet av sig om hon inte väljer honom.

Å andra sidan kanske det inte är så konstigt att han missförstår henne, när hon praktiskt taget spenderade hela andra filmen med att stöta på honom och även säger - i slutet av denna - att hon faktiskt är kär i honom. Seriöst, det är skitsamma om du faktiskt älskar honom eller inte, om du väljer Edward framför honom så får du göra den lilla uppoffringen och faktiskt ljuga gällande din kärlek mot Jacob. Var kompis med honom, för all del, men sluta leka otroget kräk och sluta göra det så jävla svårt att sympatisera med dig.

Nå, nu har vi gått igenom karaktärerna och vad det är för fel med dem. Vad mer kan jag såga?

Just ja, människan som filmade den här filmen måste bli misshandlad. Tre fjärdedelar av alla scener är extrema närbilder på någons ansikte, fötter, armar eller någon annan kroppsdel. Det pågår genom hela filmen och det ger oss kännslan av att karaktärerna inte ens är i närheterna av varandra. Det är dessutom riktigt frustrerande, för det fick mig att inse hur hårig Edward var och att Jacob hade en ful jävla moppemusch som måste rakas bort snarast.

Kristen Stewart och Robert Pattinson briljerar fortfarande med sina talanger som går ut på att inte kunna avsluta en enda jävla mening utan att ta en enorm paus mitt i. Seriöst, ingen människa jag någonsin har stött på har talat så osäkert som de här människorna gör. De stammar fram varenda liten sak de ska säga och om man blandar det med Kristen Stewarts förmåga att blinka hundraelva gånger per sekund blir det ganska frustrerande att se på.

Soundtracket suger det med, fast det var ingenting nytt eftersom alla dessa filmerna har värdelösa soundtrack. Det som störde mig var dock att Muse-låten (den enda låten jag alltid ser fram emot, eftersom Muse är ett av mina absoluta favoritband) var deras sämsta låt någonsin. Faktum är att den är riktigt jävla värdelös. Ja, det var ju kul, tack för att ni tog bort den lilla gläjden från mig.

Människan som klippte filmen borde bli slagen till döds med en biljardkö. Det klipper från en scen till en annan, helt utan någon övergång och ibland till och med utan att scenen som pågick hann avslutas. Jävligt snyggt klippt där, idiotjävel. Den skiftar dessutom från en extremt mörk scen, direkt till en scen fylld med snö. Det är inte någonting man gör om man vill vara vänlig mot sina tittare. För under tiden det tar att ställa om ögonen hinner man börja blöda av smärta. Vill man gå från mörker till snötäckt landskap får man använda fading, någonting som gör det mycket lättare för ögonen att justera sig innan det blir alltför ljust.

Jag antar att de inte tänkte på det.

Nå, jag vill avsluta den här recensionen på någonting positivt så jag tänker erkänna att klimaxet var riktigt jävla bra. Jag skojar inte nu, det var riktigt jävla kul och det fick adrenalinet att pumpa. Striden mellan de nyfödda vampyrerna och Cullens/Jacobs stamm var riktigt intesiv och den var extremt snyggt framförd. Visst, man såg helt klart att allting var extremt koreograferat, men det kunde jag inte bry mig mindre om när det var så jävla coolt som det faktiskt var.

Jag vill dock veta varför i helvete vampyrer är gjorda av is och varför denna is verkar mer lättantändlig än bensinångor.

Nå, för att avrunda: Det är den bästa Twilight-filmen hittills, men det är lite som att säga att Anders Eklund inte är lika hemsk som Josef Fritzl, det säger bara så mycket. Visst finns det stunder i den som är snudd på briljanta, men allt annat är så extremt halvhjärtat, ointressant, förargelseveckande eller bara rent av tråkigt att jag inte kan ge den något annat betyg än det jag tänker ge nu.

Betyg: FUCK THIS MOVIE/10.