Världens sämsta filmer

Välkomna till del 3.

Vi är nu i matsalen igen.
Bella står och tar mat och Edward går fram till henne och säger: "du borde hålla dig undan för mig".
Detta hade kanske varit lättare sagt än gjort om det nu inte vore så att Edward var en idiot och i stort sett förföljde henne så att hon inte kunde hålla sig undan från honom... bra tänkt där ditt jävla inavel.
Bella börjar prata om att hon tror att Edward är en superhjälte (visst, Edward i tights... verkligen vad jag vill ha i mina drömmar) och Edward säger emot genom att säga "jag kanske är skurken"...
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Tack din jävla mormonjävel, du suger på att skriva dialog.

Från och med nu verkar filmen vara fast i ungefär samma tempo fram till eftertexterna. Det hade inte varit så hemskt om det inte vore för att tempot suger.

Bella blir nästan våldtagen och mördad men självklart ska Edward visa sig och rädda henne.
Tro inte att jag är för våldtäkt men om det får den här filmen att bli kortare så skulle jag gärna se att Bella bli våldtagen och mördad.
Fan, fick det filmen kortare så skulle jag gärna bli fastspänd på en sträckbänk och sodomiserad utav en lastbilschaffis vid namn Lars med ölmage och långt skägg som inte hade duschat på femton år, utan glidmedel... bara det får den tortyr som vi kallar Twilight att försvinna från världens yta... den kan gärna ta med sig Titanic när den ändå håller på.

Lite senare i filmen sitter de i en skog och Edward tuffar sig genom att hoppa runt och visa sina krafter. Fan, det finns visst en regissör därute som inte vet hur man gör romantiska filmer ordentligt.
Catherine Hardwicke... go fuck yourself.

Edward säger att solen visar vilka vampyrerna verkligen är och nu tänker man att han kommer förvandlas till ett monster och äta upp Bella... men nejdå, han börjar glittra...
Vänta va?
Han börjar vadå?
HAN GLITTRAR! HAN GLITTRAR FAKTISKT! VILKEN JÄVLA FITTA SKREV DET HÄR!? DE FÖRSTÖR JU ALLT SOM HAR MED VAMPYRER ATT GÖRA! HUR FAN KAN MAN RÖVKNULLA EN HEL MYTOLOGI SÅ JÄVLA HÅRT!? MEN VAD I HELVETE!?
Var finns Lars när man behöver honom?

Okej, nu är det ungefär 20 minuter kvar av filmen och nu kommer den enda scenen som jag faktiskt gillade.
Enter the VampireBaseball.
Den här scenen är snygg filmad, den är skön, den är intressant, den är underhållande, den ger adrenalin... den är slut.
Jahapp.
Det var de två minuterna.

Nu kommer de töntigaste antagonisterna någonsin ut genom dimman som täcker planen. De går i slow-motion (vad i helvete, det är typ 15e gången folk går i slow-motion i den här filmen) och de har uppknäppta skjortor...

Nu kommer det klimaxlösa klimaxet där antagonisterna bestämmer sig för att börja jaga Bella och


Hej, Johan Lövgren här.
Jag är en utav Malachis kompisar och jag vet inte hur jag ska säga det här men... han verkar ha försvunnit.
Jag var påväg hem till honom för vi skulle kolla på lite film och spela lite men när jag kom in i hans rum så fanns han inte där. I hans obäddade säng låg hans dator så jag gick fram och kollade vad han hade skrivit. Där fanns den här sidan och hans halvfärdiga recension. Det var kallt i rummet för att fönstret var öppet och hans kläder låg i en hög på golvet. Runt om på golvet låg hurtussar och hans Apornas Planet-affisch låg nersliten. På väggen stod det med stora bokstäver "GLITTER!". Han verkar ha skrivit det med hjälp av det kaffet som har hjälpt honom hålla sig vaken under alla dåliga filmer.
Han brukade alltid skämta om att alla dåliga filmer han såg skulle driva honom till vansinne, tyvärr verkar det som att detta skämt tog en sväng in i verkligheten.
Jag hör av mig om jag ser honom.
MVH. Johan.

Välkomna till del 2.

Så, vi har alltså slagit fast att den här filmen har ungefär lika mänskliga karaktärer som Joseph Fritzls semestervideo och därav försvinner allt hopp man kände för att bry sig om de dör eller inte... men nog fan skulle det göra filmen kortare om nån sprang in med en magnum och blåste skallen av alla karaktärer. Lite mer uthärdlig med.

Nåväl, efter att våra biroller har torterat vår huvudkaraktär i några minuter så sitter de och äter och sen så går de bleka barnen i skolan in en efter en i slow-motion medans Bellas nyfunna plågoandar berättar om dem... en efter en.
Nu slår det mig helt plötsligt, om det är en grupp vänner så går man väl fan inte och äter en och en? Fan vad passande att de skulle välja att göra det för annars skulle ju inte Bella kunna få reda vilka de är...ELLER SÅ KAN MORMONER HELT ENKELT INTE SKRIVA ORDENTLIGT!
Det är nu hon får se på Edward och hon tycker att han är snygg. Vete fan varför, han ser ju ut som att han har fått en fotboll sparkad i ansiktet och använt alldeles för mycket vax blandat med hårspray mixat med lite cement.

Efter denna helt meningslösa scen så står Bella ute på parkeringen och ska gå in i sin bil. Edward står ungefär hundra meter bort och en bil får frispel och håller på att köra på Bella. Edward springer, snabbt som blixten, hela vägen över parkeringen och stoppar bilen.
Subtilt.

Okej. Jag ska försöka förklara varför den här scenen är så hemsk som den är.
Tänk dig att du är en vampyr, du är supersnabb, superstark och dricker blod. Du vill hålla detta hemligt eftersom att... ja, jag kan tänka mig att folk inte gillar vampyrer.
En tjej håller på att bli krossad av en bil... och?
Jag förstår bara inte, du har aldrig träffat den här människan och det enda ni har gemensamt är att ni är bleka som fan och uppenbarligen inte gillar solljus.
Varför inte bara låta henne krossas, det skulle göra saker mycket lättare.
Men nejdå, då skulle ju filmen ta slut och nästan vara underhållande, om inte för något annat så för att det skulle vara ett jävligt bizzart slut... det skulle jag lätt ha betalat för att se på bio ett par gånger om dagen.

I nästa scen är de på sjukhuset för att kolla så att Bella klarade sig.. nu märker vi en till pissig sak i den här pissiga filmen, något som vi inte riktigt har märkt nu för vi har helt enkelt inte brytt oss.
Inte en enda skådespelare i den här skitfesten kan spela över huvud taget. Det är som att de bara startade en kamera och sa åt dem, läs rakt ifrån manus... det blir säkert ett mästerverk.

Nej, det suger.

I alla fall så börjar Edward och Bella bråka lite och sen försvinner han i några dagar. Hon är nedstämd för detta... även fast hon inte känner honom.
Visst, han räddade ditt liv men vafan, han ser ju ut som skit... skulle du verkligen vilja knulla någon som verkar ha fått ett jävla järnrör slaget upprepade gånger i annsiktet?
Bella för fan, du ser ju i alla fall duglig ut.

En dag när hon går in i biologin så ser hon att han sitter där, så hon går in i rummet och går förbi fläkten och (i slow-motion) viftar hennes hår i vinden.
Skjut... mig... nu...

Avslutning följer...

Jag gör det här för att ni ska slippa.




Handlingen: Tjej gillar kille. Kille gillar tjej. Kille är vampyr. Tjej inte rädd för vampyr. Tjej och kille blir kära.

Jag gick tillbaks och läste gamla recensioner (ja, jag gör sånt) och såg att min Twilight recension inte bara var en utav de sämsta recensionerna jag skrivit, det var bland det sämsta jag skrivit över huvud taget.
DEN SÖG!
Jag blir förbannad när något jag har skrivit inte håller måttet så jag bestämde mig för att skriva om den i mitt nya recensionsformat... jag ska alltså göra en tredelarsrecension av ännu en skitfilm.

I alla fall, det första vi möts av i filmen är ett utav de mest personlighetsbefriade berättarspåren i filmens historia... detta kommer från en kille som har sett Flickan i Källaren.
När jag tänker efter lite så inser jag, det här berättarspåret påminner om det i Flickan i Källaren faktiskt... enda riktiga skillnaden är att det här är sista gången vi hör det i hela filmen fram till slutet. Ehm... folk gav Juno så mycket skit för att hon bara använde sin berättning tre gånger i filmen men den här filmen gör det ju fan ännu värre.

I alla fall, medans hon berättar (jag vet inte riktigt vad hon säger eftersom att jag var för upptagen med att slå huvudet i väggen upprepade gånger för att jag faktiskt satt och kollade på Twilight) så får vi se hur kameran åker genom skogen och jagar ett rådjur eller en älg eller vafan det nu kan tänkas vara.
Sen kommer en varg och äter upp den... ookej?

Istället för att vi ska få någon som helst förklaring så säger Bella (huvudrollen, ja, jag brydde mig faktiskt om att lära mig karaktärernas namn... duktigt va?) något om hennes sanna kärlek sen så får vi se henne stå och stirra rakt ut i tomma intet... eller in i kameran.
Hon hoppar in i en bil och åker iväg och så får vi se ovanifrån hur de åker i bilen, för det har aldrig använts i typ VARENDA JÄVLA BILSCEN I VARENDA JÄVLA FILM NÅGONSIN!
Sen kom självklart titeln till filmen upp...

Jag skulle dock vilja läsa boken enbart för att höra Bella säga "och sedan svävade min själ upp i himlen och jag gled ovanför och kollade ner på bilen som åkte på vägen, sen dök det upp mystiska bokstäver som bildade ordet Twilight..."
Jag vet, jag vet... det är inte med i boken (troligtvis) men nog fan skulle det vara jävligt intressant.

I alla fall så kommer hon fram till... ehm... staden vars namn jag har glömt (så jag kallar den bara för Nilgob) så träffar hon såklart några människor i skolan.
De här människorna är som... jag vet inte hur jag ska beskriva dem, de verkar så onaturligt jävla muntra bara. Det är som att de har överdoserat lyckopiller och sen ändå gått till skolan. Det går bara inte att förstå om man inte har sett filmen.

Det första de gör är att tortera vår protagonist genom att fråga ut henne och komma med kommentarer om hur blek hon är... för det är sånt normala människor gör när de träffar nya vänner.
Fan, nästa gång jag träffar nya människor ska jag också göra det, klaga över minsta lilla egenhet... "vad blond du är", "vad dum du är", "vad bögig du är", "vad ful du är" är fan det enda jag ska gå runt och säga till folk numera.. varför? För Twilight lärde mig att det är okej.

Fortsättning följer...