Jumper del 4/4.
Välkomna till del 4...
Så, Millie har blivit kidnappad. Riceboy bråkar lite med Griffin och till sist så åker han iväg till Millies hem för att hämta Millie.
I alla fall så har The Paladins inte hittat henne än, men de är påväg och han springer in och de börjar bråka med varandra. Tydligen uppskattade hon inte att bli lämnad ensam medan Riceboy och Griffin flög runt lite i bilen.
Så Riceboy visar för Millie att han kan teleportera sig och hon blir förvånad (hur fan då, det är ju inte som att han har varit hemlig med det). Sen teleporterar de sig snabbt därifrån innan The Paladins hittar dit.
När de återvänder till Mount Everest så blir Griffin förbannad på Riceboy för att The Paladins tydligen har en maskin som gör att de kan följa efter Jumpers genom att leta upp hålen i tidsrymden som alla Jumpers orsakar och därmed hoppa igenom det.
Kort sagt: Handlingen behövde en maskin som gjorde att Paladins kunde följa efter Jumpers, så handlingen fick det.
Roland kommer in i Millies lägenhet och han tvingar sina hejdukar att öppna hålet igen, sen hoppar de till Mount Everest. Där kidnappar de Millie mitt framför ögonen på Riceboy och åker tillbaks till hennes lägenhet...
Hur?
De tog inte med sig den där jävla maskinen och även om de gjorde det så tog det sån jävla tid förra gången och nu gick det skitsnabbt.
Är det så jävla svårt för den här filmen att följa sin egen logik?
Självklart så vill Riceboy hänga med dem tillbaka men då blir Griffin lite ledsen i ögat och börjar anfalla honom. De teleporterar runt sig lite överallt och slåss på alla möjliga platser i världen.
En av dessa platser är en militärbas.
Förväntar ni mig seriöst att tro på att ingen av militärerna som går runt i bakgrunden kommer gå fram och undra varför två anonyma killar just dök upp från ingenstans och varför en av dessa killar verkar döda den andre genom att kasta in honom i ett mindre elkraftverk.
"Det är lite svårt att hoppa med 10 000 volt flygande genom kroppen eller hur?"
Är det inte lite svårt att leva med det flygande genom kroppen om och om igen?
Nej, tydligen inte, tydligen har Griffin även kraft nog kvar att hålla ett halvlångt samtal med Riceboy.
LOGIC BE DAMNED!
Riceboy låter i alla fall Griffin grilla och sen följer han efter Roland till Millies lägenhet och slåss med Roland lite. Han teleporterar även bort ett helt rum från Millies lägenhet och de två kärleksparen landar i vattnet.
Sen teleporterar han bort Roland till en liten grotta mitt ute i ingenstans.
Efter det teleporterar Riceboy sig till sin mamma som lämnade honom när han var liten (glömde jag säga det? Det kan vara för att det bara nämns en gång lite snabbt) och de pratar lite med varandra.
Han får reda på att hon är en Paladin och nu får vi även reda på att han var fem år när han hoppade första gången, även fast vi har fått reda på tidigare att han var runt tolv när han gjorde det första gången.
Hon säger att det var på grund av detta som hon lämnade honom och sen så ger hon honom ett försprång. Han träffar Millie igen och de blir kära.
The End.
Är det här en hemsk film?
Ja.
Känns det som att betala för våldtäkt?
Utan tvekan.
Är det en ologisk röra som gör en förbannad?
Definitivt.
Den har papperstunn handling och den lilla som finns där ändras hela tiden. Man får reda på att det finns fler Jumpers först efter tre femtedelar av filmen och alla karaktärer är så jävla dåligt utvecklade så det går inte att förklara.
Filmen har nästan ingen logik och den som finns där bryter den hela tiden mot. En viktig detalj i Sci-Fi filmer är att de måste ha en uppbyggd logik som ska följas. Det måste inte vara logiken som finns härute i verkligheten men det måste finnas några regler som karaktärerna ska följa. Om det inte finns några regler och ingen logik så finns det heller ingen spänning och det är vad den här filmen gör. Den bygger upp logik och sen bryter den mot den logiken och de reglerna som den har byggt själv.
Det finns ingen spänning för varje gång något händer så är det bara för manusförfattarna att skriva in något som räddar alla.
Det finns en term inom film (och teater) som heter Deus Ex Machina, som går ut på att en karaktär målar in sig i ett hörn för att sedan klara sig på ett mirakulöst sätt. Hela den här filmen kan beskrivas med dessa tre ord för det är exakt vad hela filmen är, en enda mirakulös räddning.
Det är verkligen inte den sämsta filmen jag har sett. Det är inte ens den sämsta filmen jag har sett i år och eller ens den veckan som jag såg den. Vad den däremot är, är att den är ogenomtänkt, ologisk och har karaktärer som man vill kräkas av.
Den behandlar oss som tittar på den som att vi är efterblivna och det får oss förbannade.
Jag ville stänga av hjärnan och njuta av en kul actionfilm men inte ens det kunde jag. Den hade för mycket som talade mot den och ja, min slutsats är att den är en hemsk film som ingen borde bli tvingad att se på och jag hoppas att ni aldrig kommer se den.
Jag hoppas detta för er skull
Slut.
Så, Millie har blivit kidnappad. Riceboy bråkar lite med Griffin och till sist så åker han iväg till Millies hem för att hämta Millie.
I alla fall så har The Paladins inte hittat henne än, men de är påväg och han springer in och de börjar bråka med varandra. Tydligen uppskattade hon inte att bli lämnad ensam medan Riceboy och Griffin flög runt lite i bilen.
Så Riceboy visar för Millie att han kan teleportera sig och hon blir förvånad (hur fan då, det är ju inte som att han har varit hemlig med det). Sen teleporterar de sig snabbt därifrån innan The Paladins hittar dit.
När de återvänder till Mount Everest så blir Griffin förbannad på Riceboy för att The Paladins tydligen har en maskin som gör att de kan följa efter Jumpers genom att leta upp hålen i tidsrymden som alla Jumpers orsakar och därmed hoppa igenom det.
Kort sagt: Handlingen behövde en maskin som gjorde att Paladins kunde följa efter Jumpers, så handlingen fick det.
Roland kommer in i Millies lägenhet och han tvingar sina hejdukar att öppna hålet igen, sen hoppar de till Mount Everest. Där kidnappar de Millie mitt framför ögonen på Riceboy och åker tillbaks till hennes lägenhet...
Hur?
De tog inte med sig den där jävla maskinen och även om de gjorde det så tog det sån jävla tid förra gången och nu gick det skitsnabbt.
Är det så jävla svårt för den här filmen att följa sin egen logik?
Självklart så vill Riceboy hänga med dem tillbaka men då blir Griffin lite ledsen i ögat och börjar anfalla honom. De teleporterar runt sig lite överallt och slåss på alla möjliga platser i världen.
En av dessa platser är en militärbas.
Förväntar ni mig seriöst att tro på att ingen av militärerna som går runt i bakgrunden kommer gå fram och undra varför två anonyma killar just dök upp från ingenstans och varför en av dessa killar verkar döda den andre genom att kasta in honom i ett mindre elkraftverk.
"Det är lite svårt att hoppa med 10 000 volt flygande genom kroppen eller hur?"
Är det inte lite svårt att leva med det flygande genom kroppen om och om igen?
Nej, tydligen inte, tydligen har Griffin även kraft nog kvar att hålla ett halvlångt samtal med Riceboy.
LOGIC BE DAMNED!
Riceboy låter i alla fall Griffin grilla och sen följer han efter Roland till Millies lägenhet och slåss med Roland lite. Han teleporterar även bort ett helt rum från Millies lägenhet och de två kärleksparen landar i vattnet.
Sen teleporterar han bort Roland till en liten grotta mitt ute i ingenstans.
Efter det teleporterar Riceboy sig till sin mamma som lämnade honom när han var liten (glömde jag säga det? Det kan vara för att det bara nämns en gång lite snabbt) och de pratar lite med varandra.
Han får reda på att hon är en Paladin och nu får vi även reda på att han var fem år när han hoppade första gången, även fast vi har fått reda på tidigare att han var runt tolv när han gjorde det första gången.
Hon säger att det var på grund av detta som hon lämnade honom och sen så ger hon honom ett försprång. Han träffar Millie igen och de blir kära.
The End.
Är det här en hemsk film?
Ja.
Känns det som att betala för våldtäkt?
Utan tvekan.
Är det en ologisk röra som gör en förbannad?
Definitivt.
Den har papperstunn handling och den lilla som finns där ändras hela tiden. Man får reda på att det finns fler Jumpers först efter tre femtedelar av filmen och alla karaktärer är så jävla dåligt utvecklade så det går inte att förklara.
Filmen har nästan ingen logik och den som finns där bryter den hela tiden mot. En viktig detalj i Sci-Fi filmer är att de måste ha en uppbyggd logik som ska följas. Det måste inte vara logiken som finns härute i verkligheten men det måste finnas några regler som karaktärerna ska följa. Om det inte finns några regler och ingen logik så finns det heller ingen spänning och det är vad den här filmen gör. Den bygger upp logik och sen bryter den mot den logiken och de reglerna som den har byggt själv.
Det finns ingen spänning för varje gång något händer så är det bara för manusförfattarna att skriva in något som räddar alla.
Det finns en term inom film (och teater) som heter Deus Ex Machina, som går ut på att en karaktär målar in sig i ett hörn för att sedan klara sig på ett mirakulöst sätt. Hela den här filmen kan beskrivas med dessa tre ord för det är exakt vad hela filmen är, en enda mirakulös räddning.
Det är verkligen inte den sämsta filmen jag har sett. Det är inte ens den sämsta filmen jag har sett i år och eller ens den veckan som jag såg den. Vad den däremot är, är att den är ogenomtänkt, ologisk och har karaktärer som man vill kräkas av.
Den behandlar oss som tittar på den som att vi är efterblivna och det får oss förbannade.
Jag ville stänga av hjärnan och njuta av en kul actionfilm men inte ens det kunde jag. Den hade för mycket som talade mot den och ja, min slutsats är att den är en hemsk film som ingen borde bli tvingad att se på och jag hoppas att ni aldrig kommer se den.
Jag hoppas detta för er skull
Slut.
Jumper del 3/4.
Välkomna till del 3...
Medan jag satt och läste igenom del 1 och del 2 för att kolla stavfel och samtidigt kolla hur den här recensionen bör börja för att få någon form av röd tråd så insåg jag att det inte kommer räcka med 3 delar av den här recensionen.
Första delen kretsade i stort sätt kring ungefär 3 minuter. Andra delen fokuserade på ungefär 15 minuter, detta gör att jag aldrig kommer kunna klämma in resten av filmen på en del till, möjligtvis blir det en fyrdelsrecension eller kanske en femdelsrecension. Jag vet i nuläget inte hur många delar det blir men jag ber er kära läsare... stå ut med denna recension, precis som jag stod ut med denna hemska film.
Efter att han har dumpat sin pappa på sjukhuset (och efter en scen som är så plågsamt dålig och ologisk så det skulle ta 5 delar att berätta allt som är fel med den) så åker han tillbaka till sin stad för att söka upp Millie igen.
Han träffar henne och så säger han att de ska ut och resa. Hon ser självklart sin chans att utföra sina drömmar så hon följer med honom.
Filmen har redan varit så dålig hittills så jag förväntar mig verkligen ett dåligt skämt om att han måste åka flygplan, tack och lov så drog de inte med ett sådan skämt i den redan söndermosade smörjan.
De åker i alla fall till Rom och går runt lite.
Hon vill gå in på Colosseum men det är avstängt, Riceboy försöker muta en vakt och när det inte funkar så går han runt hörnet och teleporterar sig in. Efter det låser han upp en dörr på sidan och säger att den redan var olåst till Millie. Jag kan köpa att Millie går på det, för hon såg ju trots allt ingenting. Hon stod och var lite ledsen i ögat medan han teleporterade sig.
Problemet är dock att det stod ungefär 30 personer + en vakt utanför dörren som han just teleporterade sig in genom och de kollade praktiskt taget rakt mot platsen... hur fan kunde de missa att en kille försvan i tomma intet samtidigt som en kärnvapenexplossion blåstes av.
Efter att de har kommit in i Colosseum så går de förbi grindarna ner till fängelsehålorna. Millie ser suktande på dem och säger hur synd det är att de inte kan komma dit eftersom att det är låst. Riceboy kollar säger till Millie att vänta där och går sedan runt hörnet. Man hör ett högt ljud och helt plötsligt står han på andra sidan grinden... och Millie undrar inte ens varför.
Ursäkta?
Den här killen är mindre hemlig än Stålmannen?
Är Millie verkligen så efterbliven så att hon inte ens tänker på att något är skumt när hennes förälskelse uppenbarligen kan gå genom väggar.
Hur ska vi kunna bry oss om dessa karaktärer när de uppenbarligen inte kan tänka? Hur ska vi kunna bry oss om dessa karaktärer när deras enda motivation till att göra saker är för att föra handlingen framåt.
Fan, Titanic hade mer realistiska karaktärer än den här filmen.
Nåväl.
Några jobbiga scener utan något direkt värde passerar och sen hoppar en kille på Riceboy. Han är brittisk och säger att "trodde du att du var den enda?"
Juste, det finns fler Jumpers.
Vi får även en scen där Herr. Jacksson dödar en tredje Jumper och säger: "Endast gud ska kunna vara varsomhelst, närsomhelst". På ett senare tillfälle i filmen så säger han dock att han inte är religiös över huvud taget och det är inte hans lilla grupp av Jumperjagare heller.
Men seriöst, den här filmen är så jävla rörig så jag måste få lite grepp om vad som har hänt:
Vi har David "Riceboy" Rice, han är en Jumper och hans första hopp var när han var runt 12 - 13 år.
Vi har Millie, Riceboys kärleksoffer som uppenbarligen är så dum så att hon inte borde kunna öppna en dörr.
Vi har Roland (Jacksson), som jagar Jumpers för att han tycker att endast Gud ska kunna vara vart han vill när han vill... detta trots att han inte är religiös.
Vi har Griffin, en brittisk Jumper som kan teleportera allt som rör sig och han försöker slå tillbaka mot Jumperjagarna.
Dessa Jumpers är tjuvar, utsätter folk för livsfara dagligen genom att teleportera sig runt i traffiken, de är arslen och det är omöjligt för en normal människa att tycka om dem.
Paladins har tekniskt sätt lagen på sin sida och det är egentligen dem vi borde heja på... men de dödar Jumpers så vi kan inte tycka om dem.
Ingen i hela världen har tänkt på att kolla på övervakningsbanden på bankerna som blir rånade.
Vad är det för fel på den här jävla filmen?
Seriöst, jag blir yr bara jag försöker få ihop alla lösa trådar och jag har inte ens pekat ut allt som är fel.
Låt oss fortsätta med handlingen (den lilla handlingen som finns).
Griffin säger åt Riceboy att Jumperjagarna heter "The Paladins" och att de är en religiös grupp som jagar Jumpers. Han har dock fått den underbara idén att han ska börja jaga Paladins... som har världens mest avancerade teknologi och som han inte har en jävla chans mot eftersom att de kan ta bort folks förmåga att teleportera sig.
Okej, varför inte? Det är ju knappast som att den här filmen har haft så underbart intelligenta karaktärer till att börja med så visst, kör på.
Efter att de har haft en liten pratstund så säger Griffin åt Riceboy att han måste lämna Millie ensam på planet för att det är säkrare för henne för att annars kommer The Paladins snart att döda henne.
Ursäkta mig?
Vad har vi lärt oss om Jumpers? Jo att de inte bara kan teleportera sig själva, detta gör att hon säkerligen är säkrare om hon är tillsammans med någon som kan teleportera sig vart som helst genom att bara tänka på det än om hon sitter ensam på ett flygplan utan att kunna åka nånstans.
Han låter henne i alla fall flyga ensam (helt utan att hon ifrågaställer detta) och sen så tar Griffin och Riceboy en liten tur med bilen. Griffin kör dock som en påverkad dvärg så han måste "hoppa" en hel del. Han gör detta på en fullproppad väg mitt i en jävla stad och ingen lägger märke till bilen som svävar 10 meter över luften och som helt plöstligt ligger bredvid dem.
Griffin tar sedan med Riceboy till sitt gömställe på Mount Everest (se, nu börjar författarna förstå) och de diskuterar länge hur de ska lösa detta.
Millie blir dock kidnappad av The Paladins (vad var det jag sa?) och Riceboy vill rädda henne medan Griffin tjatar om att "det är för farligt".
Var det inte Griffin som jagade The Paladins och dödade dem? Han om någon borde väl finna detta underhållande?
LOGIC BE DAMNED!
Fortsättning följer...
Medan jag satt och läste igenom del 1 och del 2 för att kolla stavfel och samtidigt kolla hur den här recensionen bör börja för att få någon form av röd tråd så insåg jag att det inte kommer räcka med 3 delar av den här recensionen.
Första delen kretsade i stort sätt kring ungefär 3 minuter. Andra delen fokuserade på ungefär 15 minuter, detta gör att jag aldrig kommer kunna klämma in resten av filmen på en del till, möjligtvis blir det en fyrdelsrecension eller kanske en femdelsrecension. Jag vet i nuläget inte hur många delar det blir men jag ber er kära läsare... stå ut med denna recension, precis som jag stod ut med denna hemska film.
Efter att han har dumpat sin pappa på sjukhuset (och efter en scen som är så plågsamt dålig och ologisk så det skulle ta 5 delar att berätta allt som är fel med den) så åker han tillbaka till sin stad för att söka upp Millie igen.
Han träffar henne och så säger han att de ska ut och resa. Hon ser självklart sin chans att utföra sina drömmar så hon följer med honom.
Filmen har redan varit så dålig hittills så jag förväntar mig verkligen ett dåligt skämt om att han måste åka flygplan, tack och lov så drog de inte med ett sådan skämt i den redan söndermosade smörjan.
De åker i alla fall till Rom och går runt lite.
Hon vill gå in på Colosseum men det är avstängt, Riceboy försöker muta en vakt och när det inte funkar så går han runt hörnet och teleporterar sig in. Efter det låser han upp en dörr på sidan och säger att den redan var olåst till Millie. Jag kan köpa att Millie går på det, för hon såg ju trots allt ingenting. Hon stod och var lite ledsen i ögat medan han teleporterade sig.
Problemet är dock att det stod ungefär 30 personer + en vakt utanför dörren som han just teleporterade sig in genom och de kollade praktiskt taget rakt mot platsen... hur fan kunde de missa att en kille försvan i tomma intet samtidigt som en kärnvapenexplossion blåstes av.
Efter att de har kommit in i Colosseum så går de förbi grindarna ner till fängelsehålorna. Millie ser suktande på dem och säger hur synd det är att de inte kan komma dit eftersom att det är låst. Riceboy kollar säger till Millie att vänta där och går sedan runt hörnet. Man hör ett högt ljud och helt plötsligt står han på andra sidan grinden... och Millie undrar inte ens varför.
Ursäkta?
Den här killen är mindre hemlig än Stålmannen?
Är Millie verkligen så efterbliven så att hon inte ens tänker på att något är skumt när hennes förälskelse uppenbarligen kan gå genom väggar.
Hur ska vi kunna bry oss om dessa karaktärer när de uppenbarligen inte kan tänka? Hur ska vi kunna bry oss om dessa karaktärer när deras enda motivation till att göra saker är för att föra handlingen framåt.
Fan, Titanic hade mer realistiska karaktärer än den här filmen.
Nåväl.
Några jobbiga scener utan något direkt värde passerar och sen hoppar en kille på Riceboy. Han är brittisk och säger att "trodde du att du var den enda?"
Juste, det finns fler Jumpers.
Vi får även en scen där Herr. Jacksson dödar en tredje Jumper och säger: "Endast gud ska kunna vara varsomhelst, närsomhelst". På ett senare tillfälle i filmen så säger han dock att han inte är religiös över huvud taget och det är inte hans lilla grupp av Jumperjagare heller.
Men seriöst, den här filmen är så jävla rörig så jag måste få lite grepp om vad som har hänt:
Vi har David "Riceboy" Rice, han är en Jumper och hans första hopp var när han var runt 12 - 13 år.
Vi har Millie, Riceboys kärleksoffer som uppenbarligen är så dum så att hon inte borde kunna öppna en dörr.
Vi har Roland (Jacksson), som jagar Jumpers för att han tycker att endast Gud ska kunna vara vart han vill när han vill... detta trots att han inte är religiös.
Vi har Griffin, en brittisk Jumper som kan teleportera allt som rör sig och han försöker slå tillbaka mot Jumperjagarna.
Dessa Jumpers är tjuvar, utsätter folk för livsfara dagligen genom att teleportera sig runt i traffiken, de är arslen och det är omöjligt för en normal människa att tycka om dem.
Paladins har tekniskt sätt lagen på sin sida och det är egentligen dem vi borde heja på... men de dödar Jumpers så vi kan inte tycka om dem.
Ingen i hela världen har tänkt på att kolla på övervakningsbanden på bankerna som blir rånade.
Vad är det för fel på den här jävla filmen?
Seriöst, jag blir yr bara jag försöker få ihop alla lösa trådar och jag har inte ens pekat ut allt som är fel.
Låt oss fortsätta med handlingen (den lilla handlingen som finns).
Griffin säger åt Riceboy att Jumperjagarna heter "The Paladins" och att de är en religiös grupp som jagar Jumpers. Han har dock fått den underbara idén att han ska börja jaga Paladins... som har världens mest avancerade teknologi och som han inte har en jävla chans mot eftersom att de kan ta bort folks förmåga att teleportera sig.
Okej, varför inte? Det är ju knappast som att den här filmen har haft så underbart intelligenta karaktärer till att börja med så visst, kör på.
Efter att de har haft en liten pratstund så säger Griffin åt Riceboy att han måste lämna Millie ensam på planet för att det är säkrare för henne för att annars kommer The Paladins snart att döda henne.
Ursäkta mig?
Vad har vi lärt oss om Jumpers? Jo att de inte bara kan teleportera sig själva, detta gör att hon säkerligen är säkrare om hon är tillsammans med någon som kan teleportera sig vart som helst genom att bara tänka på det än om hon sitter ensam på ett flygplan utan att kunna åka nånstans.
Han låter henne i alla fall flyga ensam (helt utan att hon ifrågaställer detta) och sen så tar Griffin och Riceboy en liten tur med bilen. Griffin kör dock som en påverkad dvärg så han måste "hoppa" en hel del. Han gör detta på en fullproppad väg mitt i en jävla stad och ingen lägger märke till bilen som svävar 10 meter över luften och som helt plöstligt ligger bredvid dem.
Griffin tar sedan med Riceboy till sitt gömställe på Mount Everest (se, nu börjar författarna förstå) och de diskuterar länge hur de ska lösa detta.
Millie blir dock kidnappad av The Paladins (vad var det jag sa?) och Riceboy vill rädda henne medan Griffin tjatar om att "det är för farligt".
Var det inte Griffin som jagade The Paladins och dödade dem? Han om någon borde väl finna detta underhållande?
LOGIC BE DAMNED!
Fortsättning följer...
Jumper del 2/4.
Välkomna till del 2.
Det är nu vi får träffa den vuxne Riceboy. Han bor i en stor, lyxig lägenhet som han har betalat med pengarna han har stulit från alla banker.
Det här är vår hjälte.
I alla fall så får vi ett montage som består av Riceboy som teleporterar sig litegran runt om i lägenheten (yep, endast lägenheten och ingen annanstans än lägenheten). Problemet med detta montaget (eller ja, det största problemet) är att varje gång han teleporterar sig så låter det som att Hiroshima blir bombat på nytt. Detta gör inte bara att man knappt kan höra musiken i bakgrunden, utan även så att hjärtat flyger upp i halsgropen på en.
Seriöst, är det samma som gjorde ljudeffekterna till den här filmen som det var till remaken av Fredagen den 13e?
Nog fan har de samma fascination till att ge krigsveteraner återblickar i alla fall.
Efter att han har teleporterat runt sig i sin lägenhet (utan någon direkt anledning) så teleporterar han sig till teven och ska starta den. Men han ser att fjärrkontrollen ligger lite för långt borta (ca en meter) så han teleporterar sig till den och startar teven istället för att resa på sig.
Det är fan ett under att den här killen inte är fet för han verkar inte röra sig en enda cm, utan använder sina teleporteringskrafter för minsta lilla sak.
Står ett bord ivägen för honom?
Teleportering.
Måste han gå upp för ett trappsteg?
Teleportering.
Måste han öppna en dörr?
Teleportering.
Han använder dem så oerhört mycket så det är fan ett under att ingen har hört de stora jävla explosionerna som blir varje gång han teleporterar sig.
Där har vi förresten ännu en detalj.
Överallt där han teleporterar sig så blir det stora hål i marken och alla saker runt omkring flyger åt helvete. Detta gäller dock inte i hans lägenhet. Här står allting prydligt och fint och han lämnar inte ens ett litet jävla skrapmärke efter sig. Specialgjorde han sin lägenhet i adamantium eller?
Men ja, medan han sitter där och kollar på nyheterna så ser han en översvämning där folk drivs upp på taken för att ta skydd (och troligtvis kommer de dö). Vad gör Riceboy? Vad gör killen som har möjlighet att teleportera sig dit, plocka ner dem och sen åka hem igen innan lunch?
Han skrattar lite åt det som händer och sen teleporterar han sig till toppen av Big Ben.
Det här är vår hjälte gott folk, det här är vår hjälte.
Efter att Riceboy har lekt lite på toppen av Big Ben och efter att tittarna har hoppats på att han ska störta till döds så ser vi en vithårig Samuel L. Jacksson som går in i en bank med två livvakter. Självklart har Riceboy varit där (tydligen lämnar han även lappar med "I O U" på för att jämna ut det hela) och Jacksson ber om att få se på övervakningsbanden.
Bankdirektören käftar emot lite men The Big Sam vinner och han får se på banden (kan det här tänkas vara filmens antagonist? Nejdå, inte alls).
Efter det följer helt ointressanta scener om Riceboy och efter det följer en helt ointressant scen om hur Jacksson mördar en annan Jumper och sen åker Riceboy tillbaka till sin hemstad.
Varför åker han tillbaka till sin hemstad?
För att skrämma skiten ur sin pappa som tydligen har suttit i sin fåtölj och väntat på att Riceboy ska återvända. Inte nog med att han har väntat som det patetiska missfostret han är, det första han tänker så fort något rör sig på övervåningen är "det är nog min son som återvände".
Förvisso så hade han rätt, men vafan, det har gått åtta år, vem skulle fortfarande tro att han skulle återvända?
Tydligen är det inte bara hans pappa som trodde att han skulle återvända för nu får man reda på att Millie är kvar.
Så... istället för att leva ut de där drömmarna hon hade så stannade hon kvar i sin hemstad (som är en jävla håla) för att vänta på att Riceboy skulle återvända och rädda dagen.
Varför? För att han lämnade snögloben eller för att hon är för patetisk för att göra något med sitt liv?
Tragiska jävel.
Inte nog med detta, Riceboys mobbare är även han kvar i den lilla staden (det här blir bara värre och värre) och han och Riceboy börjar bråka varpå Riceboy teleporterar dem till en bank och sätter mobbaren där...
Låt mig upprepa: Han börjar bråka (i en folkmassa) och teleporterar sig bort, mitt framför ögonen på alla människor, sätter sin gamla mobbare i ett bankvalv, teleporterar sig tillbaks och ingen verkar ens reagera på detta.
Självklart hamnar mobbaren i fängelse och då kommer såklart Jacksson dit och ska förhöra honom. Han får reda på Riceboys pappas address, åker dit, spöar skiten ur honom för att han inte vill säga vart Riceboy är (något som han faktiskt inte vet) och sen åker han därifrån.
Efter att Riceboy har pratat lite med Millie (som helt plötsligt blev mycket ointressantare efter skådespelarbytet) och diskuterat gamla minnen och skrytit om att han har varit överallt i hela världen så åker han hem och hittar sin pappa döende på marken.
Här följer ett av de mest intelligensbefriade tillfällena i någon film någonsin: Han springer fram till sin pappa, håller honom i famnen, skriker mot skyarna (eller taket) och teleporterar sig till närmsta sjukhus. Detta resulterar självklart i att han praktiskt taget spränger bort ett helt jävla rum inne på sjukhuset... OCH INTE EN JÄVEL FRÅGAR VAD SOM HÄNDE!
Det här är helt jävla sinnessjukt. Inte nog med att de blåste bort ett rum, de borde ha råkat spränga en människa eller två på köpet... och ingen undrar vart de kom ifrån.
Istället går de, lungt och stilla, fram till pappan och bär med sig honom medan Riceboy sitter kvar i den stora gropen han just fixade i golvet.
Nu måste jag fan sluta, den här blir ju oändlig.
Fortsättning följer...
Det är nu vi får träffa den vuxne Riceboy. Han bor i en stor, lyxig lägenhet som han har betalat med pengarna han har stulit från alla banker.
Det här är vår hjälte.
I alla fall så får vi ett montage som består av Riceboy som teleporterar sig litegran runt om i lägenheten (yep, endast lägenheten och ingen annanstans än lägenheten). Problemet med detta montaget (eller ja, det största problemet) är att varje gång han teleporterar sig så låter det som att Hiroshima blir bombat på nytt. Detta gör inte bara att man knappt kan höra musiken i bakgrunden, utan även så att hjärtat flyger upp i halsgropen på en.
Seriöst, är det samma som gjorde ljudeffekterna till den här filmen som det var till remaken av Fredagen den 13e?
Nog fan har de samma fascination till att ge krigsveteraner återblickar i alla fall.
Efter att han har teleporterat runt sig i sin lägenhet (utan någon direkt anledning) så teleporterar han sig till teven och ska starta den. Men han ser att fjärrkontrollen ligger lite för långt borta (ca en meter) så han teleporterar sig till den och startar teven istället för att resa på sig.
Det är fan ett under att den här killen inte är fet för han verkar inte röra sig en enda cm, utan använder sina teleporteringskrafter för minsta lilla sak.
Står ett bord ivägen för honom?
Teleportering.
Måste han gå upp för ett trappsteg?
Teleportering.
Måste han öppna en dörr?
Teleportering.
Han använder dem så oerhört mycket så det är fan ett under att ingen har hört de stora jävla explosionerna som blir varje gång han teleporterar sig.
Där har vi förresten ännu en detalj.
Överallt där han teleporterar sig så blir det stora hål i marken och alla saker runt omkring flyger åt helvete. Detta gäller dock inte i hans lägenhet. Här står allting prydligt och fint och han lämnar inte ens ett litet jävla skrapmärke efter sig. Specialgjorde han sin lägenhet i adamantium eller?
Men ja, medan han sitter där och kollar på nyheterna så ser han en översvämning där folk drivs upp på taken för att ta skydd (och troligtvis kommer de dö). Vad gör Riceboy? Vad gör killen som har möjlighet att teleportera sig dit, plocka ner dem och sen åka hem igen innan lunch?
Han skrattar lite åt det som händer och sen teleporterar han sig till toppen av Big Ben.
Det här är vår hjälte gott folk, det här är vår hjälte.
Efter att Riceboy har lekt lite på toppen av Big Ben och efter att tittarna har hoppats på att han ska störta till döds så ser vi en vithårig Samuel L. Jacksson som går in i en bank med två livvakter. Självklart har Riceboy varit där (tydligen lämnar han även lappar med "I O U" på för att jämna ut det hela) och Jacksson ber om att få se på övervakningsbanden.
Bankdirektören käftar emot lite men The Big Sam vinner och han får se på banden (kan det här tänkas vara filmens antagonist? Nejdå, inte alls).
Efter det följer helt ointressanta scener om Riceboy och efter det följer en helt ointressant scen om hur Jacksson mördar en annan Jumper och sen åker Riceboy tillbaka till sin hemstad.
Varför åker han tillbaka till sin hemstad?
För att skrämma skiten ur sin pappa som tydligen har suttit i sin fåtölj och väntat på att Riceboy ska återvända. Inte nog med att han har väntat som det patetiska missfostret han är, det första han tänker så fort något rör sig på övervåningen är "det är nog min son som återvände".
Förvisso så hade han rätt, men vafan, det har gått åtta år, vem skulle fortfarande tro att han skulle återvända?
Tydligen är det inte bara hans pappa som trodde att han skulle återvända för nu får man reda på att Millie är kvar.
Så... istället för att leva ut de där drömmarna hon hade så stannade hon kvar i sin hemstad (som är en jävla håla) för att vänta på att Riceboy skulle återvända och rädda dagen.
Varför? För att han lämnade snögloben eller för att hon är för patetisk för att göra något med sitt liv?
Tragiska jävel.
Inte nog med detta, Riceboys mobbare är även han kvar i den lilla staden (det här blir bara värre och värre) och han och Riceboy börjar bråka varpå Riceboy teleporterar dem till en bank och sätter mobbaren där...
Låt mig upprepa: Han börjar bråka (i en folkmassa) och teleporterar sig bort, mitt framför ögonen på alla människor, sätter sin gamla mobbare i ett bankvalv, teleporterar sig tillbaks och ingen verkar ens reagera på detta.
Självklart hamnar mobbaren i fängelse och då kommer såklart Jacksson dit och ska förhöra honom. Han får reda på Riceboys pappas address, åker dit, spöar skiten ur honom för att han inte vill säga vart Riceboy är (något som han faktiskt inte vet) och sen åker han därifrån.
Efter att Riceboy har pratat lite med Millie (som helt plötsligt blev mycket ointressantare efter skådespelarbytet) och diskuterat gamla minnen och skrytit om att han har varit överallt i hela världen så åker han hem och hittar sin pappa döende på marken.
Här följer ett av de mest intelligensbefriade tillfällena i någon film någonsin: Han springer fram till sin pappa, håller honom i famnen, skriker mot skyarna (eller taket) och teleporterar sig till närmsta sjukhus. Detta resulterar självklart i att han praktiskt taget spränger bort ett helt jävla rum inne på sjukhuset... OCH INTE EN JÄVEL FRÅGAR VAD SOM HÄNDE!
Det här är helt jävla sinnessjukt. Inte nog med att de blåste bort ett rum, de borde ha råkat spränga en människa eller två på köpet... och ingen undrar vart de kom ifrån.
Istället går de, lungt och stilla, fram till pappan och bär med sig honom medan Riceboy sitter kvar i den stora gropen han just fixade i golvet.
Nu måste jag fan sluta, den här blir ju oändlig.
Fortsättning följer...
Jumper del 1/4.
Vill ni ha en film som är helt befriad från all logik, har karaktärer som man vill mörda, inte följer sin egen handling, är ointressant, tråkig och helt jävla efterbliven? Då har jag filmen för er. Här har ni Jumper, en film som inte bara är befriad från all logik i verkliga världen, utan till och med bryter mot sin egen logik. ...
och jag som trodde att Mirrors var intelligensbefriad.
Handlingen: David Rice upptäcker en dag att han kan teleportera sig till vilken plats som helst. Han lär sig sakteliga hantera sin unika förmåga och hur han bäst använder den till sin egen fördel. David inser dock snart att han inte är unik, att det finns fler med denna förmåga, s.k. Jumpers, och att det finns de som gör allt för att utplåna dem. (Taget från Filmtipset).
Redan när jag såg trailern till Jumper insåg jag att den var allt annat än ett mästerverk, men jag förväntade mig i alla fall en underhållande actionfilm som kunde döda lite tid och kanske man skulle få in ett eller två skratt i den. Jag hatar mig själv på grund av att jag hade så fel.
Jumper är inget annat än en ologisk röra, fylld till bredden med specialeffekter (som uppenbarligen ska dölja den papperstunna storyn) och troligtvis hade någon rökt på när de bestämde sig för att skriva det här manuset. Hade jag betalat för filmen på bio så hade min ilska troligtvis tagit över och jag hade säkerligengått upp till projektionisten och spöat skiten ur honom med filmrullarna, endast för att sända ett budskap.
Men vi ska inte börja den här recensionen med rent hat, vi ska faktiskt börja med den enda positiva aspekten med den här filmen: AnnaSophia Robb - Hon är alltid bra i alla sina filmer och den här är inget undantag. För er som inte vet vem hon är så är hon tjejen från Bron till Terabitia, The Reaping och det är hon som spelar den unga versionen av vår hjältes kärkelsintresse.
Nu kan vi återgå till mitt hat.
Hela filmen börjar med att vi ser en kille som står uppe på ett berg i en öken och berättar om att han började sin dag med kaffe i paris (fråga mig inte). Vi ser ryggen på honom men jag vet att jag har hört den där hemska rösten någonstans och när kameran snurrar runt så vet jag varför jag känner igen den... det är samma kille som spelar den där gnälliga jävla ungjäveln Anakin Skywalker i Star Wars episod III.
Ska jag, helt seriöst, behöva plåga mig igenom ännu en jävla film med honom?
Ni kan inte mena allvar. Jag ber om nåd, visa lite barmhärtighet.
Han är ju så jävla dålig, sluta ge honom roller era inkompetenta jävlar. Vad har jag någonsin gjort er för att förtjäna honom?
Han säger i alla fall något om att han står på världens topp och då visar det säg att han står på Sfinxen och inte ett berg. Det roliga med den här scenen är att i bakgrunden så ser man pyramiderna som (ironiskt nog) är högre än Sfinxen. Jag menar visst, det är ett metaforiskt talesätt men vafan... om han ska säga att han står på "världens topp" så kan de väl åtminstone placera honom på Mount Everest eller något och inte på ett ställe där man ser högre platser NÅGRA ENSTAKA METER BAKOM HONOM!
Är det så jävla svårt att tänka efter lite? Är det verkligen det Hollywood?
Efter att han har stått och stirrat in i kameran lite så säger han att det inte alltid hade varit såhär.
Varit hur? Att han har bosatt sig på Sfinxen med en jävla solstol eller att han druckit kaffe i Paris? Vi har inte fått reda på hur det är nu, så varför bryr han sig då om att säga att det inte alltid har varit som det är nu. Faktum är att hela öppningsscenen med Sfinxen är helt och hållet onödig eftersom att vi, direkt efter, blir förflyttade till hans barndom.
Varför inte bara börja filmen så? Scenen på Sfinxen fyllde inget som helst syfte förutom att vi nu vet att han kan dricka kaffe i Paris, men varför skulle vi veta det? Utav vilken jävla anledning skulle vi behöva veta att han drack kaffe i Paris samma morgon som filmen börjar?
Jag vet varför de satte in öppningsscenen i filmen, det var för att de bara ville visa att filmen kostade mycket att göra, så enkelt är det. De vill visa att budgeten var hög.
Herregud, jag har just skrivit tre paragrafer om bara några sekunder...
I alla fall så återförs vi till hans barndom (den scenen som egentligen borde ha varit den första) och vi ser hur han sitter i ett klassrum och spanar på en tjej som han uppenbarligen är kär i (kan det vara så att de får varandra i slutet? Nejdå, absolut inte) medan läraren säger något oviktigt.
Den äldre David fortsätter med sitt extremt torra berättarspår - som ingen egentligen borde behöva lyssna på - och han säger att han brukade vara en vanlig människa, en nolla, precis som oss.
... och vad är han nu? En gud? En jättelik rosa dildo som kan flyga?
Att han dessutom ser ner på dem som han berättar för gör honom knappast mer älskvärd. Men visst författare, kör på, fortsätt med erat jävla dravel.
Efter lektionen så går han fram till den där tjejen (som tydligen heter Millie) vid hennes skåp och säger hej. Efter det påpekar han att hon har väldigt många bilder på olika länder på skåpväggen och hon säger att "om man ska drömma så ska man drömma stort". Sen går han iväg.
Utanför skolan så står han och väntar på henne med ett runt paket i handen som han ska ge henne. Detta gör förra scenen helt onödig, de hade kunnat hoppa direkt från lektionen till den scenen när han står utomhus och stirrar på henne med ett peddoleende på läpparna och vi skulle inte ha missat något förutom att hon vill åka utomlands, men det är inte ens någon viktig del i handlingen och de nämner det bara en gång scenare så jag förstår verkligen inte varför de kände sig tvugna till att ha med förra scenen.
Hon kommer i alla fall fram till honom och han ger henne presenten. Det visar sig att det är en snöglob (ni vet, en sån där rund glaskula som man skakar på för att det ska snöa) och sen kommer en av hennes kompisar upp till dem, kallar David för Riceboy... vänta, de här ska ändå vara drygt femton år och den värsta förolämpningen han kan komma på är Riceboy? Det förundrar mig hur jävla efterblivna författarna till den här filmen måste vara för att faktiskt tro att nån skulle ta illa upp av... Riceboy.
Efter att han har kallat honom Riceboy så tar han snögloben ifrån Milley och kastar ut den på den frusna sjön (vad kommer hända nu måntro?) varpå Millie skriker på honom och Riceboy blir sur, ser purken ut och vandrar med tunga kliv ut på isen och hämtar snögloben. Han ramlar sen genom isen och håller på att drunkna medan Millie försöker rädda honom trots att den stora stygga mobbaren håller fast henne så att hon inte ska drunkna hon med (låt henne drunkna, det skulle göra filmen kortare).
Medan vi ser hur Riceboy försöker ta sig upp så blir vi slagna av ett blått ljussken och ett högt jävla ljud och helt plötsligt ligger han på golvet i ett bibliotek.
Trots det så verkar ingen i hela biblioteket reagera på att det precis teleporterades in en ungjävel samtidigt som det lät som en bomb sprängdes och att hela stället blev översvämmat. De säger heller inte åt honom när han klafsar runt lite, dyngsur och ledsen, utan vakterna kollar bara lite på honom och återgår till sitt jobb (som borde vara att säga åt ungjäveln att städa upp de två bokhyllorna han precis sprängde när han teleporterade sig dit).
Han kommer hem till sin pappa som hotar honom, han springer in på sitt rum, han teleporterar sig till Millies hus, han lägger snögloben på hennes gunga så att hon ska veta att han fortfarande är vid liv (för ingen annan har tillgång till snöglobar, bara David Rice... jävla logiskt) och han teleporterar sg sen in i en stad, köper ett hotelrum och börjar råna banker.
Damer och herrar, vår hjälte är ett själviskt as som rånar banker och hånar publiken... och allt detta händer inom loppet av 8 minuter.
Fortsättning följer...
och jag som trodde att Mirrors var intelligensbefriad.
Handlingen: David Rice upptäcker en dag att han kan teleportera sig till vilken plats som helst. Han lär sig sakteliga hantera sin unika förmåga och hur han bäst använder den till sin egen fördel. David inser dock snart att han inte är unik, att det finns fler med denna förmåga, s.k. Jumpers, och att det finns de som gör allt för att utplåna dem. (Taget från Filmtipset).
Redan när jag såg trailern till Jumper insåg jag att den var allt annat än ett mästerverk, men jag förväntade mig i alla fall en underhållande actionfilm som kunde döda lite tid och kanske man skulle få in ett eller två skratt i den. Jag hatar mig själv på grund av att jag hade så fel.
Jumper är inget annat än en ologisk röra, fylld till bredden med specialeffekter (som uppenbarligen ska dölja den papperstunna storyn) och troligtvis hade någon rökt på när de bestämde sig för att skriva det här manuset. Hade jag betalat för filmen på bio så hade min ilska troligtvis tagit över och jag hade säkerligengått upp till projektionisten och spöat skiten ur honom med filmrullarna, endast för att sända ett budskap.
Men vi ska inte börja den här recensionen med rent hat, vi ska faktiskt börja med den enda positiva aspekten med den här filmen: AnnaSophia Robb - Hon är alltid bra i alla sina filmer och den här är inget undantag. För er som inte vet vem hon är så är hon tjejen från Bron till Terabitia, The Reaping och det är hon som spelar den unga versionen av vår hjältes kärkelsintresse.
Nu kan vi återgå till mitt hat.
Hela filmen börjar med att vi ser en kille som står uppe på ett berg i en öken och berättar om att han började sin dag med kaffe i paris (fråga mig inte). Vi ser ryggen på honom men jag vet att jag har hört den där hemska rösten någonstans och när kameran snurrar runt så vet jag varför jag känner igen den... det är samma kille som spelar den där gnälliga jävla ungjäveln Anakin Skywalker i Star Wars episod III.
Ska jag, helt seriöst, behöva plåga mig igenom ännu en jävla film med honom?
Ni kan inte mena allvar. Jag ber om nåd, visa lite barmhärtighet.
Han är ju så jävla dålig, sluta ge honom roller era inkompetenta jävlar. Vad har jag någonsin gjort er för att förtjäna honom?
Han säger i alla fall något om att han står på världens topp och då visar det säg att han står på Sfinxen och inte ett berg. Det roliga med den här scenen är att i bakgrunden så ser man pyramiderna som (ironiskt nog) är högre än Sfinxen. Jag menar visst, det är ett metaforiskt talesätt men vafan... om han ska säga att han står på "världens topp" så kan de väl åtminstone placera honom på Mount Everest eller något och inte på ett ställe där man ser högre platser NÅGRA ENSTAKA METER BAKOM HONOM!
Är det så jävla svårt att tänka efter lite? Är det verkligen det Hollywood?
Efter att han har stått och stirrat in i kameran lite så säger han att det inte alltid hade varit såhär.
Varit hur? Att han har bosatt sig på Sfinxen med en jävla solstol eller att han druckit kaffe i Paris? Vi har inte fått reda på hur det är nu, så varför bryr han sig då om att säga att det inte alltid har varit som det är nu. Faktum är att hela öppningsscenen med Sfinxen är helt och hållet onödig eftersom att vi, direkt efter, blir förflyttade till hans barndom.
Varför inte bara börja filmen så? Scenen på Sfinxen fyllde inget som helst syfte förutom att vi nu vet att han kan dricka kaffe i Paris, men varför skulle vi veta det? Utav vilken jävla anledning skulle vi behöva veta att han drack kaffe i Paris samma morgon som filmen börjar?
Jag vet varför de satte in öppningsscenen i filmen, det var för att de bara ville visa att filmen kostade mycket att göra, så enkelt är det. De vill visa att budgeten var hög.
Herregud, jag har just skrivit tre paragrafer om bara några sekunder...
I alla fall så återförs vi till hans barndom (den scenen som egentligen borde ha varit den första) och vi ser hur han sitter i ett klassrum och spanar på en tjej som han uppenbarligen är kär i (kan det vara så att de får varandra i slutet? Nejdå, absolut inte) medan läraren säger något oviktigt.
Den äldre David fortsätter med sitt extremt torra berättarspår - som ingen egentligen borde behöva lyssna på - och han säger att han brukade vara en vanlig människa, en nolla, precis som oss.
... och vad är han nu? En gud? En jättelik rosa dildo som kan flyga?
Att han dessutom ser ner på dem som han berättar för gör honom knappast mer älskvärd. Men visst författare, kör på, fortsätt med erat jävla dravel.
Efter lektionen så går han fram till den där tjejen (som tydligen heter Millie) vid hennes skåp och säger hej. Efter det påpekar han att hon har väldigt många bilder på olika länder på skåpväggen och hon säger att "om man ska drömma så ska man drömma stort". Sen går han iväg.
Utanför skolan så står han och väntar på henne med ett runt paket i handen som han ska ge henne. Detta gör förra scenen helt onödig, de hade kunnat hoppa direkt från lektionen till den scenen när han står utomhus och stirrar på henne med ett peddoleende på läpparna och vi skulle inte ha missat något förutom att hon vill åka utomlands, men det är inte ens någon viktig del i handlingen och de nämner det bara en gång scenare så jag förstår verkligen inte varför de kände sig tvugna till att ha med förra scenen.
Hon kommer i alla fall fram till honom och han ger henne presenten. Det visar sig att det är en snöglob (ni vet, en sån där rund glaskula som man skakar på för att det ska snöa) och sen kommer en av hennes kompisar upp till dem, kallar David för Riceboy... vänta, de här ska ändå vara drygt femton år och den värsta förolämpningen han kan komma på är Riceboy? Det förundrar mig hur jävla efterblivna författarna till den här filmen måste vara för att faktiskt tro att nån skulle ta illa upp av... Riceboy.
Efter att han har kallat honom Riceboy så tar han snögloben ifrån Milley och kastar ut den på den frusna sjön (vad kommer hända nu måntro?) varpå Millie skriker på honom och Riceboy blir sur, ser purken ut och vandrar med tunga kliv ut på isen och hämtar snögloben. Han ramlar sen genom isen och håller på att drunkna medan Millie försöker rädda honom trots att den stora stygga mobbaren håller fast henne så att hon inte ska drunkna hon med (låt henne drunkna, det skulle göra filmen kortare).
Medan vi ser hur Riceboy försöker ta sig upp så blir vi slagna av ett blått ljussken och ett högt jävla ljud och helt plötsligt ligger han på golvet i ett bibliotek.
Trots det så verkar ingen i hela biblioteket reagera på att det precis teleporterades in en ungjävel samtidigt som det lät som en bomb sprängdes och att hela stället blev översvämmat. De säger heller inte åt honom när han klafsar runt lite, dyngsur och ledsen, utan vakterna kollar bara lite på honom och återgår till sitt jobb (som borde vara att säga åt ungjäveln att städa upp de två bokhyllorna han precis sprängde när han teleporterade sig dit).
Han kommer hem till sin pappa som hotar honom, han springer in på sitt rum, han teleporterar sig till Millies hus, han lägger snögloben på hennes gunga så att hon ska veta att han fortfarande är vid liv (för ingen annan har tillgång till snöglobar, bara David Rice... jävla logiskt) och han teleporterar sg sen in i en stad, köper ett hotelrum och börjar råna banker.
Damer och herrar, vår hjälte är ett själviskt as som rånar banker och hånar publiken... och allt detta händer inom loppet av 8 minuter.
Fortsättning följer...
