Världens sämsta filmer

Vill ni ha en film som är helt befriad från all logik, har karaktärer som man vill mörda, inte följer sin egen handling, är ointressant, tråkig och helt jävla efterbliven? Då har jag filmen för er. Här har ni Jumper, en film som inte bara är befriad från all logik i verkliga världen, utan till och med bryter mot sin egen logik. ...
och jag som trodde att Mirrors var intelligensbefriad.

Handlingen: David Rice upptäcker en dag att han kan teleportera sig till vilken plats som helst. Han lär sig sakteliga hantera sin unika förmåga och hur han bäst använder den till sin egen fördel. David inser dock snart att han inte är unik, att det finns fler med denna förmåga, s.k. Jumpers, och att det finns de som gör allt för att utplåna dem. (Taget från Filmtipset).

Redan när jag såg trailern till Jumper insåg jag att den var allt annat än ett mästerverk, men jag förväntade mig i alla fall en underhållande actionfilm som kunde döda lite tid och kanske man skulle få in ett eller två skratt i den. Jag hatar mig själv på grund av att jag hade så fel.
Jumper är inget annat än en ologisk röra, fylld till bredden med specialeffekter (som uppenbarligen ska dölja den papperstunna storyn) och troligtvis hade någon rökt på när de bestämde sig för att skriva det här manuset. Hade jag betalat för filmen på bio så hade min ilska troligtvis tagit över och jag hade säkerligengått upp till projektionisten och spöat skiten ur honom med filmrullarna, endast för att sända ett budskap.

Men vi ska inte börja den här recensionen med rent hat, vi ska faktiskt börja med den enda positiva aspekten med den här filmen: AnnaSophia Robb - Hon är alltid bra i alla sina filmer och den här är inget undantag. För er som inte vet vem hon är så är hon tjejen från Bron till Terabitia, The Reaping och det är hon som spelar den unga versionen av vår hjältes kärkelsintresse.

Nu kan vi återgå till mitt hat.

Hela filmen börjar med att vi ser en kille som står uppe på ett berg i en öken och berättar om att han började sin dag med kaffe i paris (fråga mig inte). Vi ser ryggen på honom men jag vet att jag har hört den där hemska rösten någonstans och när kameran snurrar runt så vet jag varför jag känner igen den... det är samma kille som spelar den där gnälliga jävla ungjäveln Anakin Skywalker i Star Wars episod III.
Ska jag, helt seriöst, behöva plåga mig igenom ännu en jävla film med honom?
Ni kan inte mena allvar. Jag ber om nåd, visa lite barmhärtighet.
Han är ju så jävla dålig, sluta ge honom roller era inkompetenta jävlar. Vad har jag någonsin gjort er för att förtjäna honom?

Han säger i alla fall något om att han står på världens topp och då visar det säg att han står på Sfinxen och inte ett berg. Det roliga med den här scenen är att i bakgrunden så ser man pyramiderna som (ironiskt nog) är högre än Sfinxen. Jag menar visst, det är ett metaforiskt talesätt men vafan... om han ska säga att han står på "världens topp" så kan de väl åtminstone placera honom på Mount Everest eller något och inte på ett ställe där man ser högre platser NÅGRA ENSTAKA METER BAKOM HONOM!
Är det så jävla svårt att tänka efter lite? Är det verkligen det Hollywood?

Efter att han har stått och stirrat in i kameran lite så säger han att det inte alltid hade varit såhär.
Varit hur? Att han har bosatt sig på Sfinxen med en jävla solstol eller att han druckit kaffe i Paris? Vi har inte fått reda på hur det är nu, så varför bryr han sig då om att säga att det inte alltid har varit som det är nu. Faktum är att hela öppningsscenen med Sfinxen är helt och hållet onödig eftersom att vi, direkt efter, blir förflyttade till hans barndom.
Varför inte bara börja filmen så? Scenen på Sfinxen fyllde inget som helst syfte förutom att vi nu vet att han kan dricka kaffe i Paris, men varför skulle vi veta det? Utav vilken jävla anledning skulle vi behöva veta att han drack kaffe i Paris samma morgon som filmen börjar?
Jag vet varför de satte in öppningsscenen i filmen, det var för att de bara ville visa att filmen kostade mycket att göra, så enkelt är det. De vill visa att budgeten var hög.

Herregud, jag har just skrivit tre paragrafer om bara några sekunder...

I alla fall så återförs vi till hans barndom (den scenen som egentligen borde ha varit den första) och vi ser hur han sitter i ett klassrum och spanar på en tjej som han uppenbarligen är kär i (kan det vara så att de får varandra i slutet? Nejdå, absolut inte) medan läraren säger något oviktigt.
Den äldre David fortsätter med sitt extremt torra berättarspår - som ingen egentligen borde behöva lyssna på - och han säger att han brukade vara en vanlig människa, en nolla, precis som oss.
... och vad är han nu? En gud? En jättelik rosa dildo som kan flyga?
Att han dessutom ser ner på dem som han berättar för gör honom knappast mer älskvärd. Men visst författare, kör på, fortsätt med erat jävla dravel.

Efter lektionen så går han fram till den där tjejen (som tydligen heter Millie) vid hennes skåp och säger hej. Efter det påpekar han att hon har väldigt många bilder på olika länder på skåpväggen och hon säger att "om man ska drömma så ska man drömma stort". Sen går han iväg.
Utanför skolan så står han och väntar på henne med ett runt paket i handen som han ska ge henne. Detta gör förra scenen helt onödig, de hade kunnat hoppa direkt från lektionen till den scenen när han står utomhus och stirrar på henne med ett peddoleende på läpparna och vi skulle inte ha missat något förutom att hon vill åka utomlands, men det är inte ens någon viktig del i handlingen och de nämner det bara en gång scenare så jag förstår verkligen inte varför de kände sig tvugna till att ha med förra scenen.

Hon kommer i alla fall fram till honom och han ger henne presenten. Det visar sig att det är en snöglob (ni vet, en sån där rund glaskula som man skakar på för att det ska snöa) och sen kommer en av hennes kompisar upp till dem, kallar David för Riceboy... vänta, de här ska ändå vara drygt femton år och den värsta förolämpningen han kan komma på är Riceboy? Det förundrar mig hur jävla efterblivna författarna till den här filmen måste vara för att faktiskt tro att nån skulle ta illa upp av... Riceboy.
Efter att han har kallat honom Riceboy så tar han snögloben ifrån Milley och kastar ut den på den frusna sjön (vad kommer hända nu måntro?) varpå Millie skriker på honom och Riceboy blir sur, ser purken ut och vandrar med tunga kliv ut på isen och hämtar snögloben. Han ramlar sen genom isen och håller på att drunkna medan Millie försöker rädda honom trots att den stora stygga mobbaren håller fast henne så att hon inte ska drunkna hon med (låt henne drunkna, det skulle göra filmen kortare).

Medan vi ser hur Riceboy försöker ta sig upp så blir vi slagna av ett blått ljussken och ett högt jävla ljud och helt plötsligt ligger han på golvet i ett bibliotek.
Trots det så verkar ingen i hela biblioteket reagera på att det precis teleporterades in en ungjävel samtidigt som det lät som en bomb sprängdes och att hela stället blev översvämmat. De säger heller inte åt honom när han klafsar runt lite, dyngsur och ledsen, utan vakterna kollar bara lite på honom och återgår till sitt jobb (som borde vara att säga åt ungjäveln att städa upp de två bokhyllorna han precis sprängde när han teleporterade sig dit).

Han kommer hem till sin pappa som hotar honom, han springer in på sitt rum, han teleporterar sig till Millies hus, han lägger snögloben på hennes gunga så att hon ska veta att han fortfarande är vid liv (för ingen annan har tillgång till snöglobar, bara David Rice... jävla logiskt) och han teleporterar sg sen in i en stad, köper ett hotelrum och börjar råna banker.

Damer och herrar, vår hjälte är ett själviskt as som rånar banker och hånar publiken... och allt detta händer inom loppet av 8 minuter.

Fortsättning följer...