Rob Zombie's Halloween 2 del 3/3
Åh gud, den här filmen suger.
Efter att Michael Myers har dödat dessa rednecks av anledningar jag själv inte riktigt kan förstå, bestämmer han sig för att ge sig iväg för att slakta sin syster, Laurie Strode. Laurie är fortfarande oviss om sitt släktband med Michael, men inte länge till.
Dr. Loomis har n ämligen släppt en bok där han berättar om morden som skedde för två år sedan och i den här boken förklarar han även att Laurie Strode är hans syster. Loomis ställer självklart upp på ett Jay Leno-liknande program och det hela slutar med att programledaren och Weird Al Yankovic turas om med att håna honom. Loomis blir naturligtvis sur och han rusar ut i raseri samtidigt som han fortsätter förklara hur mycket bättre han är än alla andra.
Okej, det här är så långt bort från Dr. Loomis egentliga karaktär att jag inte ens tänker benämna honom som Dr. Loomis under resten av recensionen: från och med nu kommer han kallas Dr. Hoobedyboodegi... eller Steve.
Laurie hittar in i en bokhandel där hon plockar upp ett exemplar av Steves bok. Hon läser lite i den och inser snabbt att hon är Michaels syster; detta resulterar i att hon bryter ner mentalt och flyr iväg till sina arbetskamraters gemensamma lägenhet. Hon berättar om vad som har hänt och säger att hon vill supa skallen av sig; de bestämmer sig därmed för att åka till den där Halloween-festen de snackade om tidigare i filmen.
Rob Zombie har vid en intervju till första filmen sagt att han ville göra Halloween-filmerna lite mer realistiska än vad de tidigare var; å ena sidan känner jag att detta är lite svårt att göra när man låter Michael Myers vara starkare än Hulken, å andra sidan vill jag slå mig själv blodig för att jag faktiskt försöker hitta logik i den här jävla röran.
Michael Myers tar sig slutligen till Haddonsfield och han lyckas även ta sig till festen där Laurie befinner sig. Vi får nu se hur en av Lauries kompisar (dicklickers-tjejen) har hittat någon liten nörd att knulla hjärnan ur och faktiskt var jag ytterst positivt inställd till den här scenen. Jag menar, filmen har inte backat för att visa rått och brutalt våld så nu kanske vi faktiskt får en ordentlig sexscen mitt ibland allt våld, och eftersom sex är en stor del av slasherfilmer får jag nästan lite förhoppningar.
Tydligen är Rob Zombie dock av den klassiska kristoamerikanska inställningen att brutalt våld är fullt acceptabelt bara man inte ser någon naken, för precis innan de ska till att knulla blir nörden pissnödig. Han blir även brutalt slaktad av Michael Myers när han står och pissar mot ett träd och sedan går han och tar livet av tjejen.
När Laurie och hennes kompis når hemmet slutar det självfallet med att kompisen blir mördad av Michael medan Laurie blir kidnappad och ivägburen till ladan där Michael bor. Varför han inte dödar henne vete fan, jag menar, det var väl trots allt det han ville göra från första början? Det var väl det som var orsaken till massakern i slutet av första filmen?
Jag vet att jag inte borde jämföra det här med originalen och i vanliga fall brukar jag vara väldigt bra på det när det gäller nyinspelningar, men jag känner att jag måste säga det här: Michael Myers tar inte fångar. Han ska vara reinkarnationen av ren ondska; han ska vara som en naturkraft, som en perfekt storm av förödelse som dödar allt som kommer i sin väg. Även när originalserien gick helt åt helvete höll de sig fortfarande till denna grundidé och det är det som gör Michael Myers så intressant.
Pappa Polis (Brad Dourif, jag älskar dig) får reda på att hans dotter är död och hans styvdotter är kidnappad. Detta leder till en av filmens få riktigt bra scener. När Brad Dourif får syn på sin dotters lik och han bryter samman så ser han verkligen ut att plågas. Det är få gånger jag har sett en människa spela lidelse såpass bra som Dourif gör i den här scenen.
Okej, så under tiden som allt detta händer sitter Dr. Steve och glor på teve. Han ser på intervjun där han blev hånad av Weird Al och helt plötsligt inser han att han har gjort fel. Det är nu han faktiskt förvandlas till Dr. Samuel Loomis. Han byter kanal och ser hur poliser har slagit läger utanför ladan där Michael håller Laurie fången. Han bestämmer sig för att göra det enda rätta så han springer ut ur hotellrummet där han befinner sig och tänker springa iväg till ladan för att rädda Laurie (för du vet... en hel stads värde av poliser är oförmögna att göra det).
Nu får vi se inne i ladan där Laurie också har blivit Cuckoo Bananas för helt plötsligt kan hon se sin och Michaels mamma under tiden som hon står där med sin vita jävla häst och pratar med Michael.
Dr. Loomis (ja, han får faktiskt äran att kallas det) når poliserna och stöter på Brad Dourif som naturligtvis beskyller honom för morden och han slår honom på käften och försöker mörda honom. Även här briljerar Brad Dourif genom att bete sig som en människa som faktiskt är plågad och som just har förlorat allt hopp om livet. De andra poliserna håller tillbaka Brad och Dr. Loomis bestämmer sig för att smyga in i ladan. Där stöter han på Laurie som har fått för sig att den yngre versionen av Michael står och stryper henne medan den äldre ser på tillsammans med sin mamma. Loomis ser naturligtvis bara hur Laurie ligger på marken och skriker i panik så han försöker övertala henne om att allting bara pågår i hennes huvud.
Det hela slutar med att Michael Myers kastar Loomis genom väggen så att han flyger ut och landar på gräset. Sedan springer Michael mot honom med macheten i högsta hugg, redo att döda. Det hela slutar naturligtvis med att han blir nedskjuten av poliserna och till skillnad från när han blev beskjuten i första filmen (då han till och med fick halva ansiktet bortblåst - något som förövrigt verkar ha läkt till den här filmen, för när vi ser hans ansikte så är han hel och välbehållen), dör han faktiskt.
Nu hoppar Laurie ut ur ladan, plockar upp Michaels machete och dödar Dr. Loomis.
Rob Zombie, far åt helvete.
*Andas in, andas ut*.
Nu får vi se allting ovanifrån och låten som spelas i bakgrunden är naturligtvis Love Hurts... vad annars? Varför skulle den låten inte spelas där? Det är ju inte som att det finns någon annan låt som förknippas med Halloween-serien; speciellt inte temat till Halloween som spelas i varenda jävla film i hela serien, förutom den här där den inte spelas en enda jävla gång. Det är ju inte som att det faktiskt skulle finnas något låtval som skulle passa bättre än Love Hurts.
Okej, filmen slutar med att Laurie Strode sitter på mentalsjukhus och ser på sin mamma som går mot henne med sin vita, jävla, häst.
The End.
Det här är en av de få filmerna som lyckas göra mig förbannad. Detta är till stor del för att jag är ett sådant stort fan av Halloween-serien och att se den bli våldtagen på ett sådant brutalt sätt är verkligen hemskt för mig. Halloween var den första skräckfilmen jag någonsin såg och tillsammans med Black Christmas och Liftaren var det filmen som öppnade upp mina ögon för skräckfilm och det är tack vare dessa filmer det är min favoritgenre; därför är det enligt mig oförlåtligt att förstöra Halloween så hårt som Rob Zombie har gjort i denna film.
Visst finns det glimtar av någonting bättre därinne och jag måste faktiskt erkänna att det var stunder i filmen som var fantastiskt snygga men detta ursäktar bara så mycket. Det som egentligen spelar roll i filmer (manus, sympatiska karaktärer, story, något sorts sammanhang, skådespeleri) är alla helt försvunna och Rob Zombie verkar nästan kämpa för att vi ska hata varenda liten karaktär i hela filmen.
Det här är inte en Halloween-film. Det finns inga som helst spår av det och Michael Myers varken beter sig eller ser ut som Michael Myers. Det enda jag kunde tänka varenda gång han dök upp var "se på tusan, en luffare har stulit Michael Myers mask och låtsas vara han" och det är knappast ett bra tecken.
Det är inte den sämsta filmen jag har sett, det är inte en den sämsta filmen jag har recenserat på den här bloggen, men det är den enda filmen jag har recenserat som kändes som en personlig förolämpning riktad mot mig.
Nåväl, jag har bara en sak kvar att säga innan jag är färdig med recensionen:
Slut.
Efter att Michael Myers har dödat dessa rednecks av anledningar jag själv inte riktigt kan förstå, bestämmer han sig för att ge sig iväg för att slakta sin syster, Laurie Strode. Laurie är fortfarande oviss om sitt släktband med Michael, men inte länge till.
Dr. Loomis har n ämligen släppt en bok där han berättar om morden som skedde för två år sedan och i den här boken förklarar han även att Laurie Strode är hans syster. Loomis ställer självklart upp på ett Jay Leno-liknande program och det hela slutar med att programledaren och Weird Al Yankovic turas om med att håna honom. Loomis blir naturligtvis sur och han rusar ut i raseri samtidigt som han fortsätter förklara hur mycket bättre han är än alla andra.
Okej, det här är så långt bort från Dr. Loomis egentliga karaktär att jag inte ens tänker benämna honom som Dr. Loomis under resten av recensionen: från och med nu kommer han kallas Dr. Hoobedyboodegi... eller Steve.
Laurie hittar in i en bokhandel där hon plockar upp ett exemplar av Steves bok. Hon läser lite i den och inser snabbt att hon är Michaels syster; detta resulterar i att hon bryter ner mentalt och flyr iväg till sina arbetskamraters gemensamma lägenhet. Hon berättar om vad som har hänt och säger att hon vill supa skallen av sig; de bestämmer sig därmed för att åka till den där Halloween-festen de snackade om tidigare i filmen.
Under tiden de är på denna vackra fest får vi även se några klipp från Michael Myers fina vandring tillbaks till sin hemstad. Det hela slutar med att han mördar de anställda på en strippbar, mördar några fler helt onödiga människor och slutligen välter en hel jävla bil.
Rob Zombie har vid en intervju till första filmen sagt att han ville göra Halloween-filmerna lite mer realistiska än vad de tidigare var; å ena sidan känner jag att detta är lite svårt att göra när man låter Michael Myers vara starkare än Hulken, å andra sidan vill jag slå mig själv blodig för att jag faktiskt försöker hitta logik i den här jävla röran.
Michael Myers tar sig slutligen till Haddonsfield och han lyckas även ta sig till festen där Laurie befinner sig. Vi får nu se hur en av Lauries kompisar (dicklickers-tjejen) har hittat någon liten nörd att knulla hjärnan ur och faktiskt var jag ytterst positivt inställd till den här scenen. Jag menar, filmen har inte backat för att visa rått och brutalt våld så nu kanske vi faktiskt får en ordentlig sexscen mitt ibland allt våld, och eftersom sex är en stor del av slasherfilmer får jag nästan lite förhoppningar.
Tydligen är Rob Zombie dock av den klassiska kristoamerikanska inställningen att brutalt våld är fullt acceptabelt bara man inte ser någon naken, för precis innan de ska till att knulla blir nörden pissnödig. Han blir även brutalt slaktad av Michael Myers när han står och pissar mot ett träd och sedan går han och tar livet av tjejen.
Samtidigt som detta sker bestämmer sig Laurie Strode och hennes kompis för att gå hem till sig. Michael Myers bestämmer sig för att hinna hem före dem och detta resulterar i att han hinner ta livet av Annie (som är ensam hemma) genom att misshandla henne till döds och kasta runt henne som en jävla vante.
När Laurie och hennes kompis når hemmet slutar det självfallet med att kompisen blir mördad av Michael medan Laurie blir kidnappad och ivägburen till ladan där Michael bor. Varför han inte dödar henne vete fan, jag menar, det var väl trots allt det han ville göra från första början? Det var väl det som var orsaken till massakern i slutet av första filmen?
Jag vet att jag inte borde jämföra det här med originalen och i vanliga fall brukar jag vara väldigt bra på det när det gäller nyinspelningar, men jag känner att jag måste säga det här: Michael Myers tar inte fångar. Han ska vara reinkarnationen av ren ondska; han ska vara som en naturkraft, som en perfekt storm av förödelse som dödar allt som kommer i sin väg. Även när originalserien gick helt åt helvete höll de sig fortfarande till denna grundidé och det är det som gör Michael Myers så intressant.
Å andra sidan har absolut ingenting varit rätt med den här filmen så varför skulle de börja nu.
Pappa Polis (Brad Dourif, jag älskar dig) får reda på att hans dotter är död och hans styvdotter är kidnappad. Detta leder till en av filmens få riktigt bra scener. När Brad Dourif får syn på sin dotters lik och han bryter samman så ser han verkligen ut att plågas. Det är få gånger jag har sett en människa spela lidelse såpass bra som Dourif gör i den här scenen.
Okej, så under tiden som allt detta händer sitter Dr. Steve och glor på teve. Han ser på intervjun där han blev hånad av Weird Al och helt plötsligt inser han att han har gjort fel. Det är nu han faktiskt förvandlas till Dr. Samuel Loomis. Han byter kanal och ser hur poliser har slagit läger utanför ladan där Michael håller Laurie fången. Han bestämmer sig för att göra det enda rätta så han springer ut ur hotellrummet där han befinner sig och tänker springa iväg till ladan för att rädda Laurie (för du vet... en hel stads värde av poliser är oförmögna att göra det).
Nu får vi se inne i ladan där Laurie också har blivit Cuckoo Bananas för helt plötsligt kan hon se sin och Michaels mamma under tiden som hon står där med sin vita jävla häst och pratar med Michael.
Detta innebär att vi kan anta en av två saker: antingen är Laurie schizofren och har fantiserat ihop hela Michael-historian (detta skulle naturligtvis leda till den absurda jävla slutsatsen att exakt allting som har hänt i dessa filmer har pågått i Lauries huvud, vilket således även skulle förstöra dem något enormt) eller så är Laurie och Michael Myers mentalt sammanlänkade... var det inte Rob Zombie som skulle försöka göra det här mer realistiskt?
Dr. Loomis (ja, han får faktiskt äran att kallas det) når poliserna och stöter på Brad Dourif som naturligtvis beskyller honom för morden och han slår honom på käften och försöker mörda honom. Även här briljerar Brad Dourif genom att bete sig som en människa som faktiskt är plågad och som just har förlorat allt hopp om livet. De andra poliserna håller tillbaka Brad och Dr. Loomis bestämmer sig för att smyga in i ladan. Där stöter han på Laurie som har fått för sig att den yngre versionen av Michael står och stryper henne medan den äldre ser på tillsammans med sin mamma. Loomis ser naturligtvis bara hur Laurie ligger på marken och skriker i panik så han försöker övertala henne om att allting bara pågår i hennes huvud.
Det hela slutar med att Michael Myers kastar Loomis genom väggen så att han flyger ut och landar på gräset. Sedan springer Michael mot honom med macheten i högsta hugg, redo att döda. Det hela slutar naturligtvis med att han blir nedskjuten av poliserna och till skillnad från när han blev beskjuten i första filmen (då han till och med fick halva ansiktet bortblåst - något som förövrigt verkar ha läkt till den här filmen, för när vi ser hans ansikte så är han hel och välbehållen), dör han faktiskt.
Nu hoppar Laurie ut ur ladan, plockar upp Michaels machete och dödar Dr. Loomis.
Rob Zombie, far åt helvete.
Du förstör den bästa karaktären i hela Halloween-serien, sedan hånar du honom och när han väl får bli som han egentligen ska vara så passar du på att ta livet av honom, precis när vi faktiskt börjar gilla honom igen! Du är ett jävla as, du är en klåpare och jag hoppas att du aldrig någonsin får göra en enda film igen, din förbannade jävla idiot!
*Andas in, andas ut*.
Nu får vi se allting ovanifrån och låten som spelas i bakgrunden är naturligtvis Love Hurts... vad annars? Varför skulle den låten inte spelas där? Det är ju inte som att det finns någon annan låt som förknippas med Halloween-serien; speciellt inte temat till Halloween som spelas i varenda jävla film i hela serien, förutom den här där den inte spelas en enda jävla gång. Det är ju inte som att det faktiskt skulle finnas något låtval som skulle passa bättre än Love Hurts.
Okej, filmen slutar med att Laurie Strode sitter på mentalsjukhus och ser på sin mamma som går mot henne med sin vita, jävla, häst.
The End.
Det här är en av de få filmerna som lyckas göra mig förbannad. Detta är till stor del för att jag är ett sådant stort fan av Halloween-serien och att se den bli våldtagen på ett sådant brutalt sätt är verkligen hemskt för mig. Halloween var den första skräckfilmen jag någonsin såg och tillsammans med Black Christmas och Liftaren var det filmen som öppnade upp mina ögon för skräckfilm och det är tack vare dessa filmer det är min favoritgenre; därför är det enligt mig oförlåtligt att förstöra Halloween så hårt som Rob Zombie har gjort i denna film.
Visst finns det glimtar av någonting bättre därinne och jag måste faktiskt erkänna att det var stunder i filmen som var fantastiskt snygga men detta ursäktar bara så mycket. Det som egentligen spelar roll i filmer (manus, sympatiska karaktärer, story, något sorts sammanhang, skådespeleri) är alla helt försvunna och Rob Zombie verkar nästan kämpa för att vi ska hata varenda liten karaktär i hela filmen.
Det här är inte en Halloween-film. Det finns inga som helst spår av det och Michael Myers varken beter sig eller ser ut som Michael Myers. Det enda jag kunde tänka varenda gång han dök upp var "se på tusan, en luffare har stulit Michael Myers mask och låtsas vara han" och det är knappast ett bra tecken.
Det är inte den sämsta filmen jag har sett, det är inte en den sämsta filmen jag har recenserat på den här bloggen, men det är den enda filmen jag har recenserat som kändes som en personlig förolämpning riktad mot mig.
Nåväl, jag har bara en sak kvar att säga innan jag är färdig med recensionen:
Rob Zombie, far åt helvete!
Slut.
Rob Zombie's Halloween 2 del 2/3
Jag ska försöka få er att förstå hur efterbliven den här filmen faktiskt är genom att berätta om det första vi får se i hela filmen. Innan filmen börjar kommer lite text upp på skärmen. Det som står är följande: Vit Häst - Är länkad till en instinkt, renhet och frampressning av den psykologiska kroppen för att befria mäktiga och känsliga makter som t.ex. vrede med påföljande kaos och förintelse.
Han ignorerar även, helt och hållet, det faktum att han har en psykolog i filmen som lika gärna hade kunnat förklara detta lilla symptom. Klart att Dr. Loomis inte skulle förklara det, åtminstone inte den här filmens Dr. Loomis.
Det första vi får se av honom är hur han kliver ut ur sin limousine och springer runt med sin blackberry samtidigt som hans assistent försöker förklara för honom vad som gäller. Vad blir hans respons? Han ringer till sin fru och börjar prata med henne. Det här är inte en psykolog, det här är en jävla tonåring som bara råkade byta hjärna med Loomis. Naturligtvis är han coolare än coolast när han springer runt i sin designerrock, sin maffiga halsduk och sina solglasögon... Dr. Samuel Loomis, den ostoppbara godheten, har blivit reducerad till ett designfreak som har på sig solglasögon inomhus. Fan, det enda som fattas är att han tuggar tuggummi med öppen mun sen är han verkligen en modern tonåring.
Rob Zombie, vad fan håller du på med?
Förresten, vilket årtal ska det här föreställa? Jag har inte sett RZ's Halloween på typ ett år nu så om jag har fel får ni gärna rätta mig, men utspelar den sig inte på sjuttiotalet? Om RZ'S H utspelar sig på sjuttiotalet och RZ's HII utspelar sig två år senare... VARFÖR I HELA HELVETE HAR DÅ SAMUEL LOOMIS EN JÄVLA BLACKBERRY!?
I alla fall får vi reda på att han ska hålla en föreläsning om psykopater (allra främst Michael Myers) och han råkar få syn på en av sina affischer som föreställer en bekymrad Samuel Loomis. Hans reaktion på detta är att skrika "That's the old Loomis! This is the new Loomis! I want a picture of the new Loomis!" och sedan fortsätter han genom att tvinga sin assistent att hämta te åt honom för annars tänker han inte ställa upp på föreläsningen.
Rob Zombie, du är ett rövhål. Det är tydligen inte nog att du våldtar en av de största skräckikonerna någonsin utan du måste även passa på att håna allt som gjorde denna karaktär så bra som han en gång var. Det är oursäktligt och faktum är att Dr. Loomis inte ens var en viktig del i den här filmen. Visst han är med lite i filmens klimax men... skit samma, vi kommer dit senare. Låt oss bara fortsätta där vi var.
Efter denna brutala sektion av motvilligt analsex kommer Michael Myers in i bilden... ha-ha Rob Zombie, jag skrattar så åt din känsla för komik. Riktigt roligt att sätta den där scenen direkt efter att Loomis har fått sitt utbrott; ingen annan film har någonsin gjort något liknande. Verkligen, du är ett geni och din känsla för originalitet är skrämmande.
Det första vi får se av Michael Myers är hur han går över ett gärde. Den scenen håller på i totalt två sekunder sen klipps det till hans mamma som går över en kulle i vit klänning. Glömde jag förresten nämna att hans mamma har varit död sedan Michael var ett litet barn? Uppenbarligen ska den här scenen vara sedd från Michael Myers synvinkel och det är ganska självklart att hans mamma är ett alster av hans sjuka hjärna men problemet är att vi aldrig får se Michael Myers i just den här scenen. Vi får bara se mamman som går på sin jävla kulle och efter det får vi se mamman som går mot en lada.
Rob Zombie, vad fan håller du på med?
Hon går in i ladan och sedan får vi se Michael Myers som går in i ladan och där står hans mamma (spelad av Sherri Moon Zombie, varför åh varför måste Rob sätta in sin fru i alla sina filmer?) och säger till honom att Halloween är på väg. Nu får vi se Michael Myers (den vuxne som numera liknar en förvuxen uteliggare med världens lurvigaste skägg) som står bakom Michael Myers (barnet, som fortfarande har på sig Clown-dräkten han mördade sin syster i) och den yngre Michael Myers säger: jag ska inte göra er besvikna.
Okej, till en viss nivå kan jag förstå att han ser sin döda mamma stå i vit klänning och ge honom order; det jag inte kan köpa är att den yngre Michael Myers står framför honom. Inte ens i Michael Myers huvud är det här logiskt för Michael vet att han inte fortfarande är ung, vi vet att han vet det för han håller uppenbarligen så bra koll på tiden att han vet att det är Halloween. Han vet även att hans syster har vuxit upp så det är mer eller mindre uppenbart att han också har det... är jag helt ute och cyklar här?
Efter den här scenen får vi en helt och håller irrelevant scen som går ut på att Michael Myers slaktar en bunt rednecks. Verkligen, den scenen var ett sådant måste i den här filmen, jag hade inte kunnat leva utan att den var med.
Rob Zombie, vad fan håller du på med?
Fortsättning följer...
Utöver den lilla detaljen att han praktiskt taget säger "Michael Myers kommer se en stor vit häst och det finns inget ni kan göra åt det" innebär det även att Rob Zombie måste har varit så orolig över att folk trodde att han hade hittat på den delen i handlingen att han var tvungen att sätta en stor text som förklarar att det faktiskt händer på riktigt, i början av sin jävla film.
Han ignorerar även, helt och hållet, det faktum att han har en psykolog i filmen som lika gärna hade kunnat förklara detta lilla symptom. Klart att Dr. Loomis inte skulle förklara det, åtminstone inte den här filmens Dr. Loomis.
Ni som är lika stora fan av Halloween som jag vet förmodligen om varför Dr. Samuel Loomis är en sån bra karaktär som han faktiskt är: han symboliserar godhet och rättvisa. Det är vad han ska göra. Han är den exakta motsatsen till Michael Myers (som symboliserar ren, ostoppbar ondska). Relationen mellan Loomis och Michael ska vara ungefär som en ostoppbar kraft som möter ett oflyttbart objekt.
Rob Zombies version av Dr. Samuel Loomis är... inte riktigt den versionen.
Det första vi får se av honom är hur han kliver ut ur sin limousine och springer runt med sin blackberry samtidigt som hans assistent försöker förklara för honom vad som gäller. Vad blir hans respons? Han ringer till sin fru och börjar prata med henne. Det här är inte en psykolog, det här är en jävla tonåring som bara råkade byta hjärna med Loomis. Naturligtvis är han coolare än coolast när han springer runt i sin designerrock, sin maffiga halsduk och sina solglasögon... Dr. Samuel Loomis, den ostoppbara godheten, har blivit reducerad till ett designfreak som har på sig solglasögon inomhus. Fan, det enda som fattas är att han tuggar tuggummi med öppen mun sen är han verkligen en modern tonåring.
Rob Zombie, vad fan håller du på med?
Förresten, vilket årtal ska det här föreställa? Jag har inte sett RZ's Halloween på typ ett år nu så om jag har fel får ni gärna rätta mig, men utspelar den sig inte på sjuttiotalet? Om RZ'S H utspelar sig på sjuttiotalet och RZ's HII utspelar sig två år senare... VARFÖR I HELA HELVETE HAR DÅ SAMUEL LOOMIS EN JÄVLA BLACKBERRY!?
Åh gud, det känns som att jag är fast i en jävla tidsparadox tagen direkt ur Tillbaka till Framtiden.
I alla fall får vi reda på att han ska hålla en föreläsning om psykopater (allra främst Michael Myers) och han råkar få syn på en av sina affischer som föreställer en bekymrad Samuel Loomis. Hans reaktion på detta är att skrika "That's the old Loomis! This is the new Loomis! I want a picture of the new Loomis!" och sedan fortsätter han genom att tvinga sin assistent att hämta te åt honom för annars tänker han inte ställa upp på föreläsningen.
Rob Zombie, du är ett rövhål. Det är tydligen inte nog att du våldtar en av de största skräckikonerna någonsin utan du måste även passa på att håna allt som gjorde denna karaktär så bra som han en gång var. Det är oursäktligt och faktum är att Dr. Loomis inte ens var en viktig del i den här filmen. Visst han är med lite i filmens klimax men... skit samma, vi kommer dit senare. Låt oss bara fortsätta där vi var.
Seminariet slutar med att Loomis blir uppjagad för att folk frågar ifall Michael Myers fortfarande är vid liv varpå han skriker att Michael Myers är fucking död.
Efter denna brutala sektion av motvilligt analsex kommer Michael Myers in i bilden... ha-ha Rob Zombie, jag skrattar så åt din känsla för komik. Riktigt roligt att sätta den där scenen direkt efter att Loomis har fått sitt utbrott; ingen annan film har någonsin gjort något liknande. Verkligen, du är ett geni och din känsla för originalitet är skrämmande.
Det första vi får se av Michael Myers är hur han går över ett gärde. Den scenen håller på i totalt två sekunder sen klipps det till hans mamma som går över en kulle i vit klänning. Glömde jag förresten nämna att hans mamma har varit död sedan Michael var ett litet barn? Uppenbarligen ska den här scenen vara sedd från Michael Myers synvinkel och det är ganska självklart att hans mamma är ett alster av hans sjuka hjärna men problemet är att vi aldrig får se Michael Myers i just den här scenen. Vi får bara se mamman som går på sin jävla kulle och efter det får vi se mamman som går mot en lada.
Rob Zombie, vad fan håller du på med?
Hon går in i ladan och sedan får vi se Michael Myers som går in i ladan och där står hans mamma (spelad av Sherri Moon Zombie, varför åh varför måste Rob sätta in sin fru i alla sina filmer?) och säger till honom att Halloween är på väg. Nu får vi se Michael Myers (den vuxne som numera liknar en förvuxen uteliggare med världens lurvigaste skägg) som står bakom Michael Myers (barnet, som fortfarande har på sig Clown-dräkten han mördade sin syster i) och den yngre Michael Myers säger: jag ska inte göra er besvikna.
Okej, till en viss nivå kan jag förstå att han ser sin döda mamma stå i vit klänning och ge honom order; det jag inte kan köpa är att den yngre Michael Myers står framför honom. Inte ens i Michael Myers huvud är det här logiskt för Michael vet att han inte fortfarande är ung, vi vet att han vet det för han håller uppenbarligen så bra koll på tiden att han vet att det är Halloween. Han vet även att hans syster har vuxit upp så det är mer eller mindre uppenbart att han också har det... är jag helt ute och cyklar här?
Efter den här scenen får vi en helt och håller irrelevant scen som går ut på att Michael Myers slaktar en bunt rednecks. Verkligen, den scenen var ett sådant måste i den här filmen, jag hade inte kunnat leva utan att den var med.
Rob Zombie, vad fan håller du på med?
Fortsättning följer...
Rob Zombie's Halloween 2 del 1/3
Fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, dicklickers, fuck, cunt, motherfucker, bitchfucker, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck.
Innan vi börjar tänker jag säga att det finns två skräckfilmer jag älskar oerhört mycket. Den ena är Halloween (originalet såklart) och den andra är The Devil's Rejects av Rob Zombie. Detta ledde till att jag faktiskt hade förhoppningar om att Rob Zombie skulle göra en bra Halloween-film men han kämpar uppenbarligen för att motbevisa mig på den punkten för han har nu gjort två usla Halloween-filmer och han måste fan göra allt för att få dem så dåliga som möjligt.
RZ's H2 är vad som endast kan beskrivas som en ful film. Den är grå, deprimerande och den känner ett behov av att trycka smuts i ansiktet på en. Jag är helt övertygad om att Rob Zombie började varje scen med att kasta en näve grus på kameralinsen för det är ungefär så filmen ser ut. Allting ska vara så otroligt grynigt att man nästan får ont i ögonen av att kolla på skiten. Den är fylld till bredden av karaktärer man vill slå hårdare än hårdast och när man känner att man hurrar för mördaren snarare än offren är det fan nånting som är fel.
Filmen börjar där den första filmen slutar, precis efter massakern i Hadonsfield. Laurie Strode blir körd till sjukhuset och Michael Myers blir körd till bårhuset. I bilen på väg till bårhuset smiter Rob Zombie's underbara känsla för dialog in och vi blir behandlade med vad som kan vara det sämsta samtalet i någon film någonsin. De två männen från bårhuset börjar diskutera (och jag önskar innerligt att jag hittade på det här) hur det skulle vara att sätta på ett lik. Det som startar hela diskussionen är att en av dem berättar att han hade blivit kåt av att se ett av Michaels offer.
Tack Rob Zombie, jag hade verkligen inte kunnat leva utan din fina känsla för dialog som får mig att vilja kräkas. Det uppskattas verkligen.
Det hela slutar i alla fall med att en ko tröttnar på deras samtal och springer ut i vägen för att få tyst på dem. Något som funkar för tydligen är kamikazekon gjord av samma ämne som man gör Terminators av för denna enkla handling resulterar i att bilen viker sig och de två männen ligger dödsskadade. Vi får nu en lång, lång, lång och utdragen scen som visar hur en av dem försöker ta sig ut från vraket och hur han upprepade gånger hostar fram ett "fuck" samtidigt som det spottas fram blod. Det håller självklart på tills Michael Myers blir trött på honom och dödar honom. Sedan går han iväg längsmed landsvägen.
Så... den här scenen handlade bara om att Michael Myers skulle återuppstå? Gör inte det hela samtalet om att knulla lik helt jävla meningslöst? Jag menar det hade ju kunnat vara för att ge oss någon sorts idé om vad det här är för sorts människor och deras personligheter (som till exempel McDonald's-samtalet i Pulp Fiction) men så fort Zombie tog livet av dem tog han även bort all mening med det samtalet. Detta innebär att Rob Zombie faktiskt tyckte att det var en bra dialog.
Klart som fan att allt bara ska vara en jävla dröm. Laurie Strode ligger egentligen i sin jävla säng, i sitt jävla hus, två jävla år senare. Jävla filmjävel. Tack som fan Rob Zombie, det enda bra med hela jävla filmen och du ser till så att det är en jävla helvetes förbannad kuksugande fittdröm.
Låt oss bara fortsätta och låtsas som om det där aldrig ens hände...
Laurie går ner till köket där hennes nya familj äter frukost. Pappan i familjen spelas av Brad Dourif som är lika underbar som alltid. Det första jag lägger märke till är att det här faktiskt är bra. Att se en familj som läker efter en tragedi är intressant och det finns så mycket man kan göra med det. Om jag ska vara helt ärlig önskar jag att Michael Myers inte ens var med i den här filmen. Jag vill bara se hur människorna läker och framför allt vill jag ha mer av Brad Dourif.
Så fort Gríma Ormstunga har lämnat rummet förstår vi dock att vi inte vill bry oss om våra karaktärer längre för tydligen var han den enda som är sympatisk över huvud taget. Det första som sker när han försvinner är att vi blir överösta av ordet "Fuck". Jag är inte direkt pryd av mig och jag har en tendens att svära mer än majoriteten av människorna jag träffar men det här är fan bara löjligt. För att ni ska förstå nivån av svordomar som är med i den här filmen tänker jag nu skriva ner samtalet mellan Laurie och hennes kompis Annie, ordagrant.
Annie: One day at a time babe.
Seriöst, jag kan förstå om man skulle svära sådär när man är upprörd eller i en pressad situation men karaktärerna i den här filmen gör det hela jävla tiden. Rob Zombie, det finns fler ord i det engelska språket än bara fuck.
Den här scenen slutar ganska snart (tack och lov för det) och Laurie bestämmer sig för att åka till sitt jobb. Hennes arbetsgivare är en anarkistisk gammal farbror som verkar hata allt som har med staten att göra och Rob Zombie jobbar verkligen för att bygga upp hans karaktär... och det här är det sista vi ser av honom. Klart som fan att allt bra med den här filmen ska ta slut så fort som möjligt.
Den gamle mannen går i alla fall in i bakrummet och Laurie sätter sig och snackar med sin arbetskamrat. Hennes arbetskamrat spelas av Jagvetintevadhonheter Mennogfanärhonassnygg och eftersom att jag gillar henne har jag inga större problem med den här scenen heller... tills hon öppnar käften och börjar spy upp Rob Zombies dialog. Kunde han inte bara göra henne stum?
Nu träder en till kompis in och det första hon säger är "What's up, dicklickers". Vem hälsar så på sina kompisar? Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en människa som hälsar på sina kära vänner på det viset.
Tack, Rob Zombie, för att du ger föda åt min misantropi.
Fortsättning följer...
Dra ut det där i två timmar och du har manuset till Rob Zombie's Halloween 2.
Handlingen.
Det har gått två år sedan Halloweenmassakern i Hadonsfield och Laurie Strode har börjat bygga upp sitt liv igen. Hon bor tillsammans med sin kompis Annie och hennes pappa och hon kämpar mot mardrömmarna om Michael Myers återkomst.
Innan vi börjar tänker jag säga att det finns två skräckfilmer jag älskar oerhört mycket. Den ena är Halloween (originalet såklart) och den andra är The Devil's Rejects av Rob Zombie. Detta ledde till att jag faktiskt hade förhoppningar om att Rob Zombie skulle göra en bra Halloween-film men han kämpar uppenbarligen för att motbevisa mig på den punkten för han har nu gjort två usla Halloween-filmer och han måste fan göra allt för att få dem så dåliga som möjligt.
RZ's H2 är vad som endast kan beskrivas som en ful film. Den är grå, deprimerande och den känner ett behov av att trycka smuts i ansiktet på en. Jag är helt övertygad om att Rob Zombie började varje scen med att kasta en näve grus på kameralinsen för det är ungefär så filmen ser ut. Allting ska vara så otroligt grynigt att man nästan får ont i ögonen av att kolla på skiten. Den är fylld till bredden av karaktärer man vill slå hårdare än hårdast och när man känner att man hurrar för mördaren snarare än offren är det fan nånting som är fel.
Nå, låt oss hoppa på filmen innan det är för sent.
Filmen börjar där den första filmen slutar, precis efter massakern i Hadonsfield. Laurie Strode blir körd till sjukhuset och Michael Myers blir körd till bårhuset. I bilen på väg till bårhuset smiter Rob Zombie's underbara känsla för dialog in och vi blir behandlade med vad som kan vara det sämsta samtalet i någon film någonsin. De två männen från bårhuset börjar diskutera (och jag önskar innerligt att jag hittade på det här) hur det skulle vara att sätta på ett lik. Det som startar hela diskussionen är att en av dem berättar att han hade blivit kåt av att se ett av Michaels offer.
Tack Rob Zombie, jag hade verkligen inte kunnat leva utan din fina känsla för dialog som får mig att vilja kräkas. Det uppskattas verkligen.
Det hela slutar i alla fall med att en ko tröttnar på deras samtal och springer ut i vägen för att få tyst på dem. Något som funkar för tydligen är kamikazekon gjord av samma ämne som man gör Terminators av för denna enkla handling resulterar i att bilen viker sig och de två männen ligger dödsskadade. Vi får nu en lång, lång, lång och utdragen scen som visar hur en av dem försöker ta sig ut från vraket och hur han upprepade gånger hostar fram ett "fuck" samtidigt som det spottas fram blod. Det håller självklart på tills Michael Myers blir trött på honom och dödar honom. Sedan går han iväg längsmed landsvägen.
Så... den här scenen handlade bara om att Michael Myers skulle återuppstå? Gör inte det hela samtalet om att knulla lik helt jävla meningslöst? Jag menar det hade ju kunnat vara för att ge oss någon sorts idé om vad det här är för sorts människor och deras personligheter (som till exempel McDonald's-samtalet i Pulp Fiction) men så fort Zombie tog livet av dem tog han även bort all mening med det samtalet. Detta innebär att Rob Zombie faktiskt tyckte att det var en bra dialog.
Vad pågår egentligen i den mannens huvud?
Efter det här får vi en scen som... faktiskt är riktigt bra. Den handlar om Laurie Strode som blir jagad genom sjukhuset och man får en känsla av Halloween II när man ser den (inte RZ's H2). Det är bra filmad, man känner med Laurie när hon försöker överleva och den är framför allt bra klippt.
Efter det här får vi en scen som... faktiskt är riktigt bra. Den handlar om Laurie Strode som blir jagad genom sjukhuset och man får en känsla av Halloween II när man ser den (inte RZ's H2). Det är bra filmad, man känner med Laurie när hon försöker överleva och den är framför allt bra klippt.
Gissa vad som händer. Kom igen, gissa bara. Ni kan inte ha fel på det. Det är fan omöjligt att inte kunna förutspå vad som händer precis innan Michael Myers ska hugga henne.
Klart som fan att allt bara ska vara en jävla dröm. Laurie Strode ligger egentligen i sin jävla säng, i sitt jävla hus, två jävla år senare. Jävla filmjävel. Tack som fan Rob Zombie, det enda bra med hela jävla filmen och du ser till så att det är en jävla helvetes förbannad kuksugande fittdröm.
GAAAAAAAAAAH!
Låt oss bara fortsätta och låtsas som om det där aldrig ens hände...
Laurie går ner till köket där hennes nya familj äter frukost. Pappan i familjen spelas av Brad Dourif som är lika underbar som alltid. Det första jag lägger märke till är att det här faktiskt är bra. Att se en familj som läker efter en tragedi är intressant och det finns så mycket man kan göra med det. Om jag ska vara helt ärlig önskar jag att Michael Myers inte ens var med i den här filmen. Jag vill bara se hur människorna läker och framför allt vill jag ha mer av Brad Dourif.
Så fort Gríma Ormstunga har lämnat rummet förstår vi dock att vi inte vill bry oss om våra karaktärer längre för tydligen var han den enda som är sympatisk över huvud taget. Det första som sker när han försvinner är att vi blir överösta av ordet "Fuck". Jag är inte direkt pryd av mig och jag har en tendens att svära mer än majoriteten av människorna jag träffar men det här är fan bara löjligt. För att ni ska förstå nivån av svordomar som är med i den här filmen tänker jag nu skriva ner samtalet mellan Laurie och hennes kompis Annie, ordagrant.
Annie: One day at a time babe.
Laurie: One day at a time... one fucking day at a time. You know what? If I hear that fucking phrase one more fucking time... I mean she just fucking sits there in her fucking leather chair and judges me like she's some fucking god.
Annie: It's her job Laurie, oh my god, what am I supposed to say? Boo-fucking-hoo for you!
Laurie: See, you don't fucking care.
Annie: Right, I don't fucking care! I don't understand, Laurie.
Seriöst, jag kan förstå om man skulle svära sådär när man är upprörd eller i en pressad situation men karaktärerna i den här filmen gör det hela jävla tiden. Rob Zombie, det finns fler ord i det engelska språket än bara fuck.
Den här scenen slutar ganska snart (tack och lov för det) och Laurie bestämmer sig för att åka till sitt jobb. Hennes arbetsgivare är en anarkistisk gammal farbror som verkar hata allt som har med staten att göra och Rob Zombie jobbar verkligen för att bygga upp hans karaktär... och det här är det sista vi ser av honom. Klart som fan att allt bra med den här filmen ska ta slut så fort som möjligt.
Den gamle mannen går i alla fall in i bakrummet och Laurie sätter sig och snackar med sin arbetskamrat. Hennes arbetskamrat spelas av Jagvetintevadhonheter Mennogfanärhonassnygg och eftersom att jag gillar henne har jag inga större problem med den här scenen heller... tills hon öppnar käften och börjar spy upp Rob Zombies dialog. Kunde han inte bara göra henne stum?
Nu träder en till kompis in och det första hon säger är "What's up, dicklickers". Vem hälsar så på sina kompisar? Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en människa som hälsar på sina kära vänner på det viset.
Det hela slutar med att de bestämmer sig för att gå på en Halloween-fest och Dicklicker-bruden ställer sig på ett bord och leker strippa.
Tack, Rob Zombie, för att du ger föda åt min misantropi.
Fortsättning följer...
