Världens sämsta filmer

Okej, så nu har vi trätt in i ett nytt decennium och naturligtvis flyger hundratals listor upp på internet och eftersom jag är en slav för flugor tänker jag göra samma sak. Här kommer alltså min lista över de senaste tio årens tio sämsta filmer.

 

Innan vi börjar tänker jag dock sätta upp några regler för listan:

*Endast en film per regissör/författare (alltså kan jag inte sätta både Meet the Spartans och Disaster Movie på listan).

*Endast filmer som gick på bio (alltså kan ni glömma att få se något av Ulli Lommel på den här listan).

*Jag måste ha sett filmen från början till slut (jag kan alltså inte ta med en film om jag missade början av filmen, eller om jag stängde av den innan den var färdig).

*Inga filmer som är så dåliga att de blir bra (det skulle vara att fuska, jag kan ju inte bli underhållen av filmerna).

 

Så, nu är det väl bara att hoppa direkt till listan. Kom nu ihåg att det ni läser är helt och hållet min åsikt och att det inte är skrivet i sten. Jag kommer säkerligen glömma X antal filmer och det kommer förmodligen hamna många skräckfilmer på listan (då det trots allt är min favoritgenre).

 

Hmm… det är något som saknas. Juste ja, innan vi hoppar till första listan ska vi ha lite Honorable Mentions. Jag tänker nu lista fyra filmer som förmodligen hade hamnat på listan om det inte vore för att de är ofattbart underhållande.

 

I Know Who Killed Me.

En film som blev totalsågad av kritiker och det med rätta. Den är otroligt dålig och om man slår upp ordet Nonsens kommer man förmodligen hitta en bild på den här filmens omslag bredvid definitionen. En film så absurd att Art Bell helt plötsligt kommer in i filmen, endast för att förklara vad i helvete det är som pågår. Med hjälp av den ytterst ironiska rollplaceringen med Lindsay Lohan som en supande och knullande strippa som sakta men säkert glider ner i fördärvet, ickereligiöst magiskt tvillingstigmata, ickesymbolisk symbolism och en handling som skulle få David Lynch att klia sig i skalpen lyckas I Know Who Killed Me uppnå helt nya nivåer på WTF!?-faktorn och det är inte helt utan att jag älskade varenda sekund. Den här filmen var så otroligt hacktappande osammanhängande och absurd att jag, flertalet gånger, var tvungen att pausa och försöka ta in vad jag just såg. Alla borde se den här filmen, men då med inställningen att det är en komedi.

 

Bad Lieutenant: Port of Call – New Orleans.
Jag var nära på att inte ta med den här filmen på listan med motivationen ”jag såg den 2010, inte 2009”, men jag kan inte göra så; den måste hamna på decenniets bästa sämsta filmer, för det är precis vad det är. Den är så absurt skriven, så bisarrt filmad och så hemskt genomdålig att jag satt som klistrad framför den helt utan att kunna röra en muskel. En film så sjuk att regissören helt plötsligt bestämde sig för att ge oss ett musikalnummer med iguanaödlor, helt utan någon som helst förklaring. Den här filmen är precis vad som är fel med moderna polisfilmer och herregud, jag älskade varenda scen. Det bästa är att den kan sammanfattas helt och hållet med filmens absolut sista replik: ”Hehe”.

 

House of the Dead.
Zombies med superstyrka, inklippta scener från ett tevespel, världens dummaste karaktärer, scener tagna direkt från Sagan om Ringen, svärdsfäktardueller med en talande zombie som verkar ha fått inspiration av Dr. Frankenstein och en galen tysk bakom kameran. Kan det bli bättre? Ja, om man tar bort alla paralleller till spelet det är baserat på och börjar filmen med att berätta vilka karaktärer som ska dö och vilka som överlever. Dialogen är inte mindre än underbar och jag avslutar det med den bästa av de alla:
”You did it all so you could be immortal! Why?”
”To live forever.”

 

 

Så, nu har vi tagit upp de filmerna jag förmodligen skulle satt på listan om de inte underhöll mig som fan och vi är helt och hållet förbi den delen av listan jag njöt av. Resten av listan består av filmer jag var tvungen att kämpa mig igenom; filmer som var så otroligt dåliga att de förolämpade mitt intellekt; filmer så usla att de gjorde ont att se på.

 

 

Innan vi hoppar till listan över decenniets sämsta filmer ska vi dock ta upp två filmer som skulle hamnat på min lista om de bara hade gått på bio.

 

Killer Nurse.
Filmen som var så dålig att jag stängde av halvvägs genom den och fortsatte inte se på den förrän en månad senare. Filmen som var så otroligt upprepande att jag lika gärna hade kunnat stänga av filmen efter tio minuter och ändå inte missat en enda sekund av handling. Det här hade varit mitt val som världens sämsta film, om det inte vore för att jag inte ens kan kalla det film. Ulli Lommel slår till med en film som får Flickan i Källaren att verka som Fight Club. Nej, det finns ingenting bra med filmen.

 

Strawberry Estates (kunde inte hitta en bra bild på omslaget).

Jag tänker inte ens säga varför… ni som antog utmaningen att se den vet redan varför jag sätter den här. Det finns ingenting bra med den. Den suger rätt igenom. Jag hatar den och det finns en speciell liten plats i helvetet reserverad för alla som hade något att göra med den här filmens produktion.

De gångna tio årens tio sämsta filmer.

10. Meet the Spartans.

En film så ofattbart dålig att den orsakade mig fysisk smärta och gjorde mig illamående. En film som gör exakt alla fel en komedi kan göra. Om Shaun of the Dead är komedins Citizen Kane så är Meet the Spartans på samma underhållningsnivå som 2 Girls 1 Cup. En film så avskyvärd att jag inte skulle bli förvånad om jag fick reda på att folk tog livet av sig i biograferna som visade detta mästerverk. När man har en parodi på 300 och det första skämtet i filmen handlar om att Brad Pitt och Angelina Jolie adopterar många barn kan man vara säker på att resten av filmen kommer vara en plåga.

 

Jag säger alltid att den sämsta sortens dåliga filmer är filmer som är tråkiga och sen dåliga komedier, den här filmen lyckas kryssa i båda rutorna men det är inte nog med det: den lyckas även vara en av de få filmerna som jag fick ont av att se på. Hur någon människa, vid sinnets fulla bruk, kan finna den här filmen underhållande är helt bortom mitt förstånd; den enda underhållningsfaktorn som har med filmen att göra är att se ansiktsuttrycket på folk som precis har sett den.

 

Jason Friedberg och Aaron Seltzer: ni suger.

9. Halloween: Resurrection.

Jag tycker personligen att det är otroligt komiskt att en film med ordet resurrection i titeln var filmen som lyckades döda en hel filmserie så effektivt att den enda räddningen som fanns var att starta om från början. Filmen som lyckades med det som inte ens satanistsekter, onda maskskapare eller mentala länkar mellan Michael Myers och hans systerdotter lyckades med. Det här är filmen som, helt och hållet, lyckades ta livet av Halloween-serien.

 

Om du undrar hur den lyckades med dig tycker jag att du ska ta dig tiden att se den från början till slut; efter att du har gjort det behöver du inte mer motivation till varför den här filmen hör hemma på denna lista. Att hela filmen börjar med att de tar livet av Jamie Lee Curtis (människan som har överlevt allt) på det minst minnesvärda sättet man kan tänka sig är bara ännu en spik i kistan. Det som slutligen fick stopp på seriens sista dödsryck måste fan ha varit Busta Rhymes.

 

Nej, jag orkar fan inte ens prata mer om den här filmen; den suger ut all glädje ur min kropp.

8. Dragonball Evolution.

Hej, våldtäkt av min barndom, var vänlig rövknulla mig lite hårdare; du har fortfarande saker kvar att förstöra.

 

Den här filmen har verkligen ingenting bra i sig och det är en av de få filmerna där jag var nära på att lämna biografen för att istället göra någonting mer underhållande (något jag förmodligen hade gjort om det inte vore för att jag såg den med en kompis). En film så dålig att jag och människan jag såg den med spenderade drygt en och en halv timme med att totalsåga den direkt efter att vi hade lämnat biografen.

 

Det värsta med den här filmen (förutom dess totala våldtäkt av allt som gör Dragonball till Dragonball) är dess urusla klippning. Under filmens klimax satt jag som ett frågetecken och slutligen frågade jag min kompis vad fan som pågick. Han hade naturligtvis inte heller något svar på frågan så jag fick fortsätta sitta där i min ovisshet.

 

Jag tänker inte gå in på vad den gjorde fel när det gäller Dragonball för jag har en känsla av att ni inte direkt bryr er. Jag tänker dock sammanfatta dess fel med ett enda ord: ALLT!

 

7. Jumper.

Jag fick en hel del kritik när jag dissekerade den här filmen scen-för-scen och så blir det nästan alltid när jag öppnar käften om storfilmer, men jag trodde aldrig att den här filmen skulle orsaka en sådan debatt. Jag trodde faktiskt att folk var sunda nog att inse hur jävla dålig den här filmen är och jag trodde verkligen inte att någon kunde tycka om den.

 

Seriöst, det enda bra med hela filmen är AnnaSophia Robb och hon är bara med i ungefär fem minuter (om ens det). Anledningen till att jag hatar den här filmen så mycket är på grund av att (och jag tror att jag tog upp det här i min recension) den förolämpar tittarens intelligens. Den följer inte sin egen logik och den försöker inte ens dölja det faktumet. Jag menar, var lite kritiska, gott folk. Var jag den enda som reagerade på att hans lägenhet var det enda som inte sprängdes likt Hiroshima varje gång han teleporterade sig? Var jag den enda som la märke till att ingen i hela staden undrade varför en bil flög runt ett tiotal meter över marken? Var jag den enda som funderade över hur i helvete Griffin kunde överleva att bli inkastad i ett elkraftverk? Var jag den enda som hajade till när militären lät två civila fortsätta sitt knytnävslagsmål trots att de slogs mitt i en militärbas?

 

När jag först såg den hatade jag den inte helt och hållet, men nu har det gått några månader och när jag tänker tillbaka på den måste jag nog säga att det här är en av de sämsta filmerna som någonsin har gjorts.

 

6. All the Boys Love Mandy Lane.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ! SMÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRTAAAAA!

 

Som jag sa tidigare så är den sämsta sortens filmer tråkiga filmer och dåliga komedier. Det här kan mycket väl vara den tråkigaste filmen jag såg under hela förra året. Jag hyrde den med höga förhoppningar eftersom jag hade hört otroligt bra saker om filmen. Jag hade hört att den skulle vara återkomsten av slasherfilmen; jag hade hört att den skulle vara otroligt originell; jag hade hört att karaktärerna i filmen skulle vara helt fantastiska och nyskapande och jag hade hört att twisten i slutet skulle få mitt huvud att snurra… folk som säger det måste allvarligt talat vara mentalt efterblivna.

 

Den här filmen har exakt samma karaktärer som vi får se i exakt alla andra slasherfilmer och sluttwisten var ungefär lika originell och nyskapande som spaghetti. Jag listade ut twisten ungefär samtidigt som jag läste filmens titel och det kan fan inte vara ett bra tecken. Morden i filmen är dessutom otroligt tråkiga och ickeoriginella och jag satt hela tiden och tänkte ut bättre sätt att slakta karaktärerna på.

 

Nejdu, jag är den pojken som inte älskar Mandy Lane. Faktum är att jag hatar henne och alla hennes vänner och jag vill att de ska dö.

 

 

5. Transformers: Revenge of the Fallen.

Alla som läste min dissekering av detta mästerverk vet varför jag sätter den på listan, men för er som helt och hållet missade den ska jag nu motivera mig.

 

Den här filmen är ren ondska. Den är ologisk, osammanhängande, fånig, för oseriös, för seriös, underskriven samtidigt som den lyckas vara överskriven och framförallt så är det endast Michael Bay som runkar i två timmar. Det är nog faktiskt den bästa beskrivningen av den här filmen som jag kan komma på: det är bara Michael Bay som sitter på en stol och runkar i två timmar… och vi betalar honom för det.

Transformers: Revenge of the Fallen är vad man får om man tar en människa med ADHD, tar ifrån honom hans ritalin, ger honom tre miljoner dollar och säger åt honom att göra en actionfilm. Seriöst, jag förstår inte hur någon kan gilla den här filmen och jag förstår verkligen inte hur Michael Bay får fortsätta göra filmer.

 

4. Alien Vs. Predator.

Den här filmen borde vara definitionen av awesome. Den har två av de coolaste filmmonstren i modern tid som båda två har lyckats få fram otroligt underhållande filmer, var för sig… så varför är den då så jävla dålig?

 

Jag borde hylla den här filmen och jag borde kyssa Paul W.S. Andersons fötter för att han skapade den, men istället hatar jag den och allt som har med den att göra. Det som fick mig att förstå att jag inte kunde göra den här listan utan att ha med Alien Vs. Predator var när jag tänkte tillbaka på de gamla Alien-filmerna och insåg att jag hade varit för hård mot Alien Resurrection. Ni läste rätt, gott folk, den här filmen fick mig nästan att tycka att Alien Resurrection var helt okej.

 

Jag borde älska den här filmen, men det gör jag inte.

 

3. The Village.

Jag måste erkänna att jag inte tycker att Sjätte Sinnet är speciellt bra. Den är helt okej, varken mer eller mindre, men den är för utdragen och twisten är uppenbar redan efter öppningssekvensen. Eftersom jag aldrig gillade Sjätte Sinnet så jävla mycket, och jag tycker att Signs är förolämpande dålig, hade jag aldrig några direkta förhoppningar på den här filmen, men ändå lyckades den göra mig besviken.

 

Det värsta med den här filmen är dessutom att den hade potential. Det som lät som en spännande, originell och framförallt intressant idé blir våldtaget och blir istället en långtråkig snarkfest, fylld till bredden med irriterande och efterblivna karaktärer (ja, skicka ut den blinda flickan i skogen, gör det era smarta fanskap).

 

Jag tycker även att sluttwisten är rent av löjlig. Seriöst, hade de bara haft vett nog att inse att någon skulle bli sjuk inte deras evighet i skogen, så skulle de kanske tagit med sig lite Alvedon och vips så förstörs hela filmen.

 

M. Night Shamalamadingdong suger.

 

2. Gigli.

Den är tråkig, lång, stötande, irriterande och den innehåller Ben Affleck.

 

Om Lucky Number Slevin är höjden av gangsterkomedi så är det här verkligen botten. Gigli är för Pulp Fiction vad AIDS är för Afrika. Den här filmen är fylld med osympatiska karaktärer, vidrigt skriven dialog, poänglösa scener och en hel del andra irritationsmoment. Det enda bra med den här filmen är att den totalfloppade och att varenda liten människa hatade den lika mycket som jag gjorde. Jag har än idag (sju år efter att filmen släpptes) inte träffat en enda människa som säger att han/hon tyckte att filmen var bra eller underhållande på något som helst sätt. Det tog mig tre försök innan jag kunde se filmen från början till slut utan att avbryta, allt tack vare att den är så jävla dålig.

 

Det kan fan inte bli sämre än såhär.

 

 

Eller jo, det kan det visst. Nu är vi äntligen framme vid slutet (eller början, beroende på vilket håll man räknar från). Det är nu dags för mig att avslöja vilken som är den sämsta filmen från det gångna decenniet.

Håll i hatten nu.

 

1. New Moon.

Åh herregud vad dålig den här filmen är. Varje gång jag tänker på den hatar jag den bara mer och mer och jag kommer hela tiden på nya saker som är fel med den… så låt oss lista alla fel vi kan hitta.

 

·         Bella.

Förvisso finns det inte en enda karaktär i den här röran som faktiskt är bra, men Bella är utan tvekan den sämsta av de alla. Hon är en hemsk och egocentrisk människa som skulle få Ebenezer Scrooge att framstå som en godhjärtad och ödmjuk själ. Det finns inte ett spår av mänsklighet i henne och det enda hon bryr sig om gällande sin pojkvän är uppenbarligen utseendet. Det värsta med henne är nog hur högfärdig hon verkar och sättet hon sårar folk helt utan att bry sig om konsekvenserna. Jag pratar först och främst om hennes sätt att totaldissa Jacob samtidigt som hon sitter och leker med hans magrutor. Hon kan dessutom inte ta hand om sig själv utan hon behöver konstant en man som är där för att hjälpa henne; jag skulle ärligt talat hellre vilja att min dotter hade Paris Hilton som förebild, snarare än Bella Swan.

 

·         Edward.
Om du slår upp ordet hustrumisshandlare i nationalencyklopedin så lovar jag dig att det är en bild på honom bredvid.

 

·         Handlingen.
Nja, det känns som att den har använts någon gång förut… typ som i varannan romantisk film som någonsin gjorts. Seriöst, hälften av alla romantiska filmer handlar om hur två personer blir kära och den andra halvan handlar om hur en människa ”läker” efter att hon/han har gjort slut med sin partner; självklart slutar det antingen med att de blir tillsammans igen, eller med att hon träffar en ny som är precis som hennes tidigare. Seriöst, har du hört talas om att vara originell?

 

·         Dakota Fanning.
Sluta vara med i varenda liten film!

 

·         Soundtracket.
En bra låt på hela filmens soundtrack och den la jag inte ens märke till under filmens gång. Tack som fan.

 

·         Dialogen.
Dialogen är ofta hackig, osammanhängande och rent av pretentiös; det är inte tre tecken på bra dialog. En films dialog ska kännas naturlig och flytande, inte tvingad och buggig. Att hälften av allt som sägs i filmen handlar om hur vacker Edward är eller hur het Jacob är.

 

·         Berättarspåret.
Ett av mina större klagomål på första filmen var att de tog bort Bellas berättarspår och att man hade kunnat förstå henne bättre om de hade sparat det… detta är tydligen inte fallet när berättaren läser med lika mycket inlevelse som Aron Flam.

 

·         Utseendet.
Den här filmen ser ut som en teveproducerad B-film som går på femman klockan två på morgonen och heter Vampyrdansen eller något liknande. Om någon har sett porrfilmen Pirates så vet ni ungefär vad ni har att vänta er rent effektsmässigt.

 

·         Hela filmen.
När jag tänker tillbaka på det finns det nog ingenting bra med den här filmen (förutom Alice, Alice är alltid bra). Den är för lång samtidigt som den inte verkar hinna med sig själv för att den känner ett behov av att skynda sig genom alla bokens händelser. Den tar bort allt som gör boken underhållande och den lyckades få mig att hata Bella mer än vad jag redan gjorde. Om du tyckte om den här filmen så är du en dålig människa och du kommer brinna i helvetets eviga eldar.

 

 

Så, då var det klart. Där har ni mina val för decenniets sämsta filmer. Jag hoppas att ni tyckte om listan och vi ses igen om 10 år för att se huruvida 2010 – 2020 blev ett bättre filmårtionde.

Tack för mig.